Spira

Hemtrevlig kyrka portar uteliggare

Jobbade utomlands i en svenskkyrklig församling under några veckor i sommar. Jag hade åkt dit i tron att engagemang, medmänsklighet och solidaritet skulle ligga som grund för det arbete som skulle uträttas. Men tji fick jag.

Vi kan kalla honom Lars. Varje dag då kyrkportarna öppnades ramlade han in, den här mannen som lämnat Sverige och psykvården och nu levde på stadens gator som hemlös. Han hade blivit lovad att använda lokalens dusch och toalett, för att sedan få sjunka ner i en av allrummets fåtöljer med en kopp kaffe och en tidning.

Till saken hör att mannen, trots idel duschande, luktade och såg ut som den uteliggare han var – något som inte alltid uppskattades av de mer välställda besökarna som droppat in för en fika efter en lyckad runda i shoppingcentret. Kyrkans ledning informerades om att den hemtrevliga atmosfären nu höll på att förstöras av denne luggslitne gäst, och följden blev att den hemlöse fick dörrportarna slängda i ansiktet. Mannen som jagades ut på gatorna var hungrig, trött och behövde ett vindskyddat krypin. Istället blev han motad i dörren, på en plats där åtminstone jag trodde att alla var lika välkomna.

Kom då att tänka på den brasilianske ärkebiskopen Dom Helder Camara, som ständigt kämpade för att alla människor skulle få upprättelse. Han ansåg att kärleken till de fattiga och utslagna krävde arbete för rättvisa, och i hans engagemang fanns ett klart likhetstecken mellan kristendom och socialt ansvar.

Jag undrar i mitt stilla sinne vad som skulle hända med samhället om vi alla följde Dom Helder Camaras agerande i mötet med våra medmänniskor. Kanske skulle världen då bli en bättre plats att vistas i…

Lena Burman

Senast uppdaterad: 23 februari 2010

Dela

Lena Burman

Bild: Peter Lindegren

Spiras nyhetsbrev

Fyll i din e-postadress och klicka på Prenumerera, så får du vårt nyhetsbrev direkt i din mailbox!