Spira

Det västerbottniska bibelbältet

Pålitlig, arbetsam och gästfri. Även kanske lite frommare än i övriga Sverige.
Så uppfattas ofta västerbottningen av utomstående. Hur mycket har kyrkan format det västerbottniska kynnet?

Den smala vägen, att vara en rättroende kristen och välja bort den världsliga breda vägen, var den religiösa ledstjärnan i början av 1900-talet i Västerbotten. Syndakatalogen styrde med järnhand, det ansågs syndigt att gå på bio, det var nämligen inte passande att sitta i biomörkret när Jesus skulle återvända. Detsamma gällde för dansbaneeländet, rusdrycker, kortspel, smink och idrott på söndagar. Det är kanske inte för intet som uttrycket ”det västerbottniska bibelbältet” och ”nådens rike” myntades.

Belackare av detta rigorösa levnadsmönster hävdar att det styrdes av inre syndabekännelse och skräckpropaganda. En from kristen skulle leva ett varligt och lugnt liv, passionslöst och lagomt, annars skulle man hamna i helvetet. Antingen var man en förtappad Homer Simpson eller en from Ned Flanders, som i den amerikanska tv-serien the Simpsons.

Mönstret känns igen hos många och har påverkat oss än idag. Författaren Per-Olov Enquist med rötterna i Norra Västerbotten erinrar sig till exempel sin barndoms syndakatalog i boken Lewis resa. ”Det förfärliga var den gången inte förfärligt, utan det naturliga. Det var så det varit. Med dessa värderingar har jag vuxit upp. Det var så jag hade blivit människa.”

Fromma västerbottningar

Religionsvetaren och pitebon Mayvor Ekberg, som utforskat lågkyrkligheten i Luleå stift, vet varför västerbottningen allmänt kan anses frommare än andra svenskar. Det fanns nämligen många så kallade ”läsarvänliga” präster i stiftet, präster som fostrats i det lutherska läseriet under 1800-talet och tidigt 1900-tal. Dessa ansåg att personlig tro och omvändelse, skulle höra hemma även inom Svenska kyrkan.

– Lågkyrkligheten menade att nattvard kunde utföras av vilken lekman som helst. Det är något som ”högkyrkligheten” inom Svenska kyrkan aldrig har betonat, säger Mayvor Ekberg.

En häftig teologisk strid utbröt mellan de ledande teologerna inom Svenska kyrkan och den lågkyrkliga delen under 1800-talets mitt. Då formulerades den fromhet som blev specifikt norrländsk.

Hon tror att det kan ha haft stor inverkan på västerbottningens kynne jämfört med sörlänningarnas. Inom Svenska kyrkan i södra Sverige är det till exempel inget märkvärdigt att servera vin vid stora sammankomster, vilket länge har varit uteslutet inom Luleå stift. Frågor om homosexualitet, sex före äktenskapet och kvinnliga präster anses fortfarande i dag vara mer brännande frågor i vissa områden i norr än söderut.

Konservativa jordbrukare

Allmogen i Luleå stift var ett självständigt folk jämfört med sörlänningarna, det fanns nämligen aldrig någon adel i Norrland. Småbrukarna var en konservativ grupp, vilket gjorde det lätt att behålla den kyrkliga traditionen. Det var viktigt att göra rätt för sig och leva ett gott kristet liv.

Längre fram var det främst den lägre medelklassen, småföretagare och tjänstemän, som blev anhängare av västerbottniskt fromhetsliv. Arbetarklassen berördes inte nämnvärt.

Det var därför ingen svårighet för det liberala partiet Frisinnet att etablera sig i Västerbotten i början av 1900-talet. De byggde sin tradition på nykterhetsrörelsen och läsarrörelsen, som båda var mycket starka i Västerbotten.

Gustav Rosén, legendarisk chefredaktör för Västerbottens Kuriren, landshövding, frisinnad och nykterist, drev hårt i Umeå stadsfullmäktige under 1920-talet att alla krogar i Umeå skulle torrläggas på sprit. Han genomförde det så kallade umeåsystemet. Trots att systemet bara överlevde i fyra år, så fick förbudsivrarna stor framgång i länet. Västerbotten var länge ett av de mest alkoholfientliga länen i Sverige. Det såldes till exempel knappt en tredjedel så mycket sprit per person här jämfört med i Stockholm på 50-talet. Misstänkta rattfyllerister hängdes ut offentligt i tidningarna med kraftiga rubriker ända in på 60-talet. Den sociala kontrollen och rädslan för att bli stämplad torde ha varit stor.

Om vi tittar tillbaka på vår historia kan vi se att de karismatiska talarna, EFS-grundaren Rosenius och tidningsmannen Rosén, präglade västerbottningen till att bli en småborgerlig, bildad, rättrogen och nykter kristen. En tänkande människa som tog ansvar för sitt liv.

Något som har påverkat oss ända in i våra dagar, både på gott och ont, när valet av livsåskådning inte är lika enkelt som förr.

Senast uppdaterad: 23 februari 2010

Dela

Spiras nyhetsbrev

Fyll i din e-postadress och klicka på Prenumerera, så får du vårt nyhetsbrev direkt i din mailbox!