Spira

Folktro om gott och ont

I filmens värld mixas mytologi, folktro och kristen tradition huller om buller.
Journalisten Henrik Arvidsson försöker tillsammans med prästen och litteraturvetaren Anders Persson bena ut begreppet "gott och ont " i tre höstaktuella filmserier.

Först ett tankeexperiment, leta i minnet efter en historia som inte handlar om gott och ont. Det låter enkelt, men kom ihåg

att det lika gärna kan handla om en psykologisk kamp inom en och samma karaktär som en saga om mörka och ljusa krafter eller ett ställningskrig mellan människor som sjunker allt längre ned i moralisk kvicksand.

Du behöver inte slita ditt hår. Historien som du letar efter finns inte. Alla berättelser kretsar i grunden kring gott och ont – på ett eller annat plan. Så här i början av 2000-talet är en tydlig populärkulturell trend att ”den stora berättelsen” har gjort comeback på vita duken. I flera ambitiösa

filmserier ställs det goda kollektivet mot onda krafter, med blinkningar till såväl den kristna traditionen som klassisk mytologi och folktroföreställningar.

Jag syftar förstås på filmatiseringarna av J.K. Rowlings populära böcker om den unge trollkarlen Harry Potter och regissören Peter Jacksons hyllade tolkning av J.R.R Tolkiens Sagan om ringen- trilogi. Det finns även gemensamma nämnare med jediriddaren Anakin Skywalkers resa in i mörkret i de nya Star Wars-episoderna och rebellernas uppror mot de onda maskinerna i Matrix-trilogin. Något rör sig under ytan.

Lite tillspetsat kan man säga att den obskyra sekten med de allra mest hängivna ”Sagan om ringen”- och ”Star Wars”-fansen har breddats till en allmän församling.

Visst, det rör sig om underhållningsfilmer med påkostade specialeffekter och en marknadsföringsbudget som skulle kunna rädda några u-länder, men berättelsernas genomslag säger också något om den tid vi lever i. Vi befinner oss i ett existentiellt vakuum. Folk hittar inte längre till kyrkan, men frågorna om gott och ont är mer påtagliga än någonsin. Klyftorna mellan fattiga och rika länder blir allt djupare. Den utpräglade individualismen firar kyliga triumfer. Terrorattentat ställs mot statligt finansierade anfallskrig. En svensk utrikesminister blir mördad när hon handlar kläder. Inte undra på att folk söker tröst i biomörkret, där gränsen mellan gott och ont

fortfarande är tydligt uppdelad, rent av underhållande.

– De stora berättelserna i populärkulturen

kan mätta ett religiöst behov, men inte nödvändigtvis på ett medvetet plan. Folk går ju inte på äventyrsfilm för att stilla

hjärtats djupaste kval, men existentiella frågor och mytiska teman ligger inbäddade i underhållningen, säger Anders Persson, präst och lektor i litteraturvetenskap vid Umeå Universitet.

– I Bibeln förklaras inte det onda och goda, utan tyngdpunkten läggs på hur människan ska förhålla sig till det, fortsätter

han. Populärkulturen försöker däremot presentera en förklaring. Precis som i Bibeln höjer man frågorna till en kosmisk nivå där

det finns något absolut ont och absolut gott, men i filmerna förs händelseförloppet ned på slagfältet illa kvickt. Det ligger i genren att de stora frågorna i viss mån förenklas.

Parallella världar

Gemensamt för de framgångsrika filmserierna är att de har sina rötter i fantasy, en svårdefinierad litteraturgenre där berättelserna utspelas i en fiktiv värld som befolkas av såväl människor som varelser hämtade ur mytologi, sagor och folktro.

Det finns dock viktiga skillnader mellan de olika verken. Sagan om ringen och Star Wars äger rum i en sekundärvärld som för tankarna till ett feodalt samhälle under medeltiden, medan Harry Potter och Matrix bygger på idén om en parallell värld som bara en utvald skara har tillgång till.

Här kan man följa en röd tråd genom litteraturhistorien från Alice i underlandet, Trollkarlen från Oz och C.S. Lewis böcker

om landet Narnia till J.K. Rowlings skola för häxkonster och trolldom - där de utvalda barnmagikerna samlas efter att ha försvunnit in i en stenpelare mellan två ordinare spår på tågstationen.

Tankegodset går att spåra tillbaka till folktron. I det gamla bondesamhället föreställde man sig att skogsväsen som tomtar,

troll, alver och vittror existerade i en parallell värld eller en annan dimension.

UFO-kulten som växte fram på 1950-talet – med ögonvittnesskildringar av tefat och gröna små utomjordingar – har beskrivits som en uppdatering av samma sorts strömningar där skogens väsen ersatts av rymdens väsen. I populärkulturen ser vi

samtidigt hur gränserna blir allt mer flytande mellan fantasy och science fiction där Star Wars och Matrix är två konkreta exempel.

– Genom hela historien har folktron kanaliserat ett visst religiöst uttryck som inte går att infoga i den traditionella kyrkan. Populärkulturen fångar upp den här strömmen och blandar samtidigt friskt med kristologiska teman, säger Anders Persson.

C. S.Lewis böcker om Narnia brukar beskrivas som en fantasyversion av den kristna frälsningshistorien. I Star Wars

vandrar jediriddaren Anakin Skywalker in i mörkret och kommer ut som ondskans hantlangare Darth Wader – likt en fallen ängel efter det uppror i himmelriket som beskrivs i den teologiska dikten Paradise Lost av Milton. I Matrix är hjälten en slags Jesusgestalt som blivit utvald mot sin vilja och återuppstår i den parallella världen för att kämpa för godheten – en etikett som även skulle kunna sättas på Harry Potter, förutsatt att han inte hade så förbaskat roligt med trollstaven. Något som föranlett bokbål utanför flera amerikanska kyrkor.

Enkelspåriga actionfilmer

Att både Harry Potter och Sagan om ringen kritiserats för att rättfärdiga svartkonst följer helt i linje med kristendomens konflikt med ”onda väsen” i folktron. De två världsbilderna kolliderar med full kraft.

Prästen och litteraturvetaren Anders Persson är själv far till tre barn och har sett dem kasta sig över böckerna om Harry Potter med sprudlande entusiasm. Han tycker inte att det är något att oroa sig för, snarare tvärtom.

– Det är ett överdåd av fantasi på ett lekfullt sätt, säger han. Jag tror inte alls populärkulturen hotar eller förvränger det

kristna budskapet. Snarare kan det fungera som ett komplement, en lättsam ingång till samma stora frågor. Däremot kan jag se ett problem med vissa enkelspåriga actionfilmer där ont och gott binds helt och hållet till konkreta personer och den enda lösningen som presenteras är att ta död på de onda människorna.

Senast uppdaterad: 23 februari 2010

Dela

Spiras nyhetsbrev

Fyll i din e-postadress och klicka på Prenumerera, så får du vårt nyhetsbrev direkt i din mailbox!