Spira

Ledaren

Jag råkade en gång se slutet av ett barnprogram. När jag kom in i handlingen hade ett gäng gröna grodor samlats runt ett träd. De väntade på en annan liten groda som skulle bevisa för dem att han kunde flyga.

Till slut kom grodan. Han stegade bestämt fram till trädet, klättrade upp i det, kastade sig ut i luften – och flög.

En av mina favoritdetaljer i påskberättelsen är när Jesus efter sin uppståndelse visar sig för lärjungarna. Ett snudd på obegripligt underverk har nyss inträffat så Jesus har säkert mycket han skulle behöva berätta innan han lämnar sina vänner igen. Men vad säger han? ”Finns det något att äta här?”

Kommentaren är alldeles ljuvlig. Underverk och vardagsliv hand i hand. Kanske var det hans sätt att säga: ”Det är bara jag, samme gamle Jesus. Bara mer levande än någonsin.”

Jag upphör aldrig att förundras över påskens drama.

Jag förundras också när jag läser människors skildringar av under och uppenbarelser i det här numret av Spira. Jag förstår inte, kan inte förklara, men jag bär dem med mig. Begrundar. Funderar. ”Underar” som ett barn uttryckte det.

Religionspsykologen Tomas Lindgren säger att under och uppenbarelser slår hål på vår fyrkantiga värld. De visar att allt möjligen inte är som vi tror. Det är fascinerande och lite skrämmande på samma gång.

Grodan kastade sig ut från trädet. Han flög.

Då vände sig de andra grodorna om och gick – de trodde fortfarande inte på honom.

Senast uppdaterad: 23 februari 2010

Dela

tf Redaktör Ulrika Ljungblahd

Bild: Peter Lindegren

Spiras nyhetsbrev

Fyll i din e-postadress och klicka på Prenumerera, så får du vårt nyhetsbrev direkt i din mailbox!