Spira

Oväntad räddning på tågluff

Mona Keränen tror på under i vardagen. Sommaren 1992 upplevde hon och en kompis märkliga händelser en kväll, när de tågluffade i England.

Sista veckan var våra pengar nästan slut och vi hade inte bokat rum i Exeter dit vi kom en kväll. På vandrarhemmet var det helt omöjligt att få plats. Så det var det bara att gå till hotellet med våra stora ryggsäckar. Ett rum kostade 800 kronor, en omöjlighet för oss. Vi promenerade nedstämda mot centrum. Jag bad en bön och Kristina berättade sedan att hon också gjorde det.

Plötsligt saktade en bil in och en man som stått bakom oss vid hotellreceptionen tittade ut genom bilfönstret. Han undrade om vi inte skulle med till ett billigare hotell utanför stan, han skulle betala.

Vi kände oss mycket skeptiska till att åka ut på landet med en man vi inte kände. Men han stod på sig, han ville inte ha på sitt samvete att vi skulle vandra omkring i Exeter på natten. En stund senare visade han sin legitimation och vi gav med oss. Lite skraja blev vi när vi såg att bilens bakdörrar inte hade handtag inuti, så vi satt på helspänn. Men snart var vi framme och mannen bokade ett rum till sig och ett till oss. Han gav oss nycklarna och sa hej då, för han skulle åka tidigt morgonen därefter.

Väl på rummet kastade vi oss på sängarna och pustade ut, men kunde fortfarande knappt tro att det var sant. Vi tänkte att det kanske skulle knacka på dörren snart, men det gjorde det inte.

Då slog jag upp en bibel som låg vid sängen. Den föll upp på Hebreerbrevet 1:14

”Är inte änglarna andar i Guds tjänst, sända att tjäna dem som skall få sin del av frälsningen.”

Både jag och Kristina kände det som att vi varit med om ett under.

En rullgardin går upp

Det var överraskande och överrumplande. Särskilt med tanke på att jag kan vara ganska skeptisk till ologiska saker. Trots att det var oväntat kändes det inte hotfullt, utan gick liksom i kärlekens tecken.

Händer sådant här är det som att en rullgardin går upp. Som att någon vill påminna om att det verkligen finns något mer, närmare än vi kan ana. Jag ser under som intima möten med Gud och faktiskt som trons kärna.

Senast uppdaterad: 23 februari 2010

Dela

Mona Keränen utanför Järnvägsstationen i Umeå

Bild: Peter Lindegren

Spiras nyhetsbrev

Fyll i din e-postadress och klicka på Prenumerera, så får du vårt nyhetsbrev direkt i din mailbox!