Spira

Tid att leka?

– Mamma, lek då! uppmanar tre-årige David.

– Jag leker ju, svarar jag en aning irriterat och drar förstrött en röd plastbil fram och tillbaka framför mig.

– Men du leker väl inte, fortsätter han uppgivet.

Visst har han rätt. Inte blir det lek bara för att jag sitter på en bilmatta i ett lekrum. Inte när tankarna är på annat håll och jag samtidigt försöker städa bland leksaksdjuren.

Det är svårt att leka. Att gå in med liv och lust i något som inte får ett konkret resultat. Den som är bäst på att leka av alla vuxna jag känner är min farmor. Hon låtsas inte leka. Hon leker. Hon är riddare och bonde, hon bygger torn av klossar och ritar bilbanor på gamla tapetrullar.

Så visst leker även vuxna. I det här numret av Spira möter du till exempel en tjej som samlar på lego och ett kompisgäng som spelar spel eller klär ut sig så fort de får chansen. De får representera Homo ludens – den lekande människan.

För alla människor behöver leka, hävdar lekforskaren Anette Sandberg. Lek är avslappnande, motverkar stress och gör oss kreativa. Inte illa.

Jag tror inte heller att det finns en motsättning mellan att kunna ta människor på allvar och att leka, eller något samband mellan att vara världsfrånvänd och lekfull.

Istället är det väl så att ”allt har sin tid”, som det står i Predikaren i Bibeln.

Det kanske är tid att ta Jesus uppmaning att vi ska bli som barn på största allvar...

Senast uppdaterad: 23 februari 2010

Dela

tf redaktör Ulrika Ljungblahd

Bild: Peter Lindegren

Spiras nyhetsbrev

Fyll i din e-postadress och klicka på Prenumerera, så får du vårt nyhetsbrev direkt i din mailbox!