Spira

”Gud är en pojke, jag har hört det”

I Tegskyrkan skriver barnledarna om sångtexter för att inte göra Gud till man.
– I en så maskulin tradition som kyrkan måste vi tänka på hur vi pratar om Gud med barnen, säger Catrin Ström.

– Gud är cool.

– Och frän. Kanske är han kär i någon tjej, kanske i en ängel.

När femåringarna på öppna förskolan i Tegskyrkan pratar om Gud pendlar samtalet mellan hur trött Gud blev efter att ha skapat allt till att Gud älskar stora och små, gamla och döda.

Agnes Hedman tror att Gud kanske kan vara flicka. Men får snabbt svar på tal.

– Gud är ju en pojke. Jag har hört det, säger Marcus Brodin.

Ledare för barnverksamheten är pedagogerna Lilly Martinsdotter Olofsson och Catrin Ström. På senare år har de blivit mer medvetna om vilket språk de använder om Gud.

Eftersom små barn inte tänker kritiskt eller abstrakt tycker Lilly och Catrin att de har stort ansvar över vilka bilder av Gud barnen får.

– Vi lever i ett samhälle där mannen är norm. Det vore naivt att tro att vi inte påverkas av det i kyrkan, säger Catrin.

Därför är de noggranna i valet av böner och berättelser. De skriver till och med om sångtexter. Nu senast har sången Gud, han älskar mig helt enkelt blivit Gud älskar mig.

– Visst slinker det ut ett han ibland. Vi misslyckas gång på gång, men vi försöker ändå vara medvetna, säger Lilly Martinsdotter Olofsson.

– Att förändra sina idéer går fort, men att förändra sina handlingar tar längre tid, tillägger Catrin.

Hennes insikt påminner mig om en kommentar som jag hörde i ett annat sammanhang. En liten tjej undrade:

”Är Gud en han eller hon?”

”Jag tror inte att han har något kön.” blev svaret från den vuxne.

Behöver både snälla och dumma

Gudsbild handlar inte bara om kön. Eftersom kyrkans barntimmar inte har riktig samma upplägg i alla församlingar i landet är Catrin förvånad över att inte fler föräldrar frågar efter ledarnas gudsbild innan de tar dit sina barn. Den som undrade skulle få veta att den dömande, granskande guden inte har någon plats i Tegskyrkans barngrupper. Här förkunnas en vänlig och kärleksfull gud. Barnen verkar vara inne på samma linje.

– Gud behöver allihop, säger Marcus. Han älskar både snälla och dumma.

– Gud luktar gott. Som blommor, tillägger Linn Andersson.

Senast uppdaterad: 23 februari 2010

Dela

– Gud är genomskinlig, så man ser honom inte, berättar Marcus Brodin för Agnes Hedman under öppna förskolan i Tegskyrkan. Agnes kontrar med att beskriva Guds vita dräkt, långa hår och bruna skägg.

Bild: Peter Lindegren

Spiras nyhetsbrev

Fyll i din e-postadress och klicka på Prenumerera, så får du vårt nyhetsbrev direkt i din mailbox!