Spira

Älskad krubba i papp, olivträ eller lera

Inledare av Ulrika Ljungblahd

De vise männens presenter var lagade med tejp och åsnan hade svårt att stå på egna ben. Varje julaftonsmorgon som barn plockade vi ändå omsorgsfullt fram krubban och alla pappersfigurerna. Ursprunget är okänt - kanske kom den från ett klippark i någon tidning eller från Panduro. Att byta ut julkrubban hade varit otänkbart.

Som vuxen har jag köpt ett antal olika julkrubbor utan att hitta »den rätta«, den som våra barn ska förknippa med julen och kanske skriva om i en krönika om 25 år. Men så plötsligt insåg jag att det bara finns ett sätt att skapa tradition - trots alla budskap i inredningstidningar och reklamblad om att köpa nytt. Det gäller att hålla fast vid en och samma krubba, år efter år.

Detta nummer av Spira handlar om julkrubbor i olika former - olivträ, textil och lera. Men även i levande form. Vi har hört berättelserna om Maria, herdarna och alla de andra kring den lilla knytet Jesus så många gånger att det är lätt att glömma bort att de faktiskt var människor. Herdarna var knappast förberedda när de fick nyheten en helt vanlig dag på jobbet och Marias funderingar under graviditeten var säkert samma som många andra kvinnors. Personerna påminner faktiskt lite om Jörgen Stenberg, renskötande same, eller Emma Dencker, förstföderska i Umeå.

Ett annat sätt att uppleva julberättelsen på nytt kan vara Lectio Divina så kallad »andlig läsning«. Spira testade på Mariakyrkan.

Senast uppdaterad: 31 mars 2010

Dela

Spiras nyhetsbrev

Fyll i din e-postadress och klicka på Prenumerera, så får du vårt nyhetsbrev direkt i din mailbox!