Spira

Nutid vilar bredvid medeltid

– Att promenera här är som att vandra genom kyrkogårdshistorien.
Det säger antikvarie Annika Lindberg. Backens kyrkogård består av sju områden, alla ovanligt väl bevarade från olika epoker.

1588 misslyckades Johan III med att anlägga Umeå här, vid hamnen nedanför kyrkan. Backen fortsatte ändå att vara ett viktigt centrum med kyrkan, kyrkstaden där landsbygdens bönder övernattade vid kyrkhelger, tingshus, sockenstuga och marknader. Redan på 1300-talet stod en träkyrka på platsen. Dagens gråstenskyrka, som invändigt brunnit två gånger, invigdes första gången 1508. Den är en typisk norrländsk medeltida kyrka, stor för att rymma alla i socknen som då sträckte sig ända in mot lappmarken.

Gissningsvis begravdes människor här redan på 1300-talet, men de äldsta bevarade hällarna är daterade 1645.

- Troligtvis bestod den tidigaste begravningsplatsen av vildvuxna gräsytor med oregelbundet placerade gravkors, säger antikvarie Iréne Gustafson, som tillsammans med Annika Lindberg inventerat alla kyrkogårdar i Umeå och Tavelsjö.

- Djur kan ha betat här. Fram till 1819 var det klockarens löneförmån att ha sina kreatur utanför kyrkan, fortsätter Iréne.

Hällar flyttades ut från kyrkan

Under hällar i kyrkgolvet begravdes präster, ämbetsmän och officerare fram till 1780, då det blev förbjudet att ha gravplatser i kyrkan av hygieniska skäl. Efter branden 1893 flyttades de äldsta bevarade hällarna ut öster om kyrkan.

Fyra mer välbevarade hällar restaurerades i somras av stenkonservator. Söder om kyrkan, inte långt från kyrkporten, finns hällarna som tillhör kyrkoherden Bo Warniksson och prosten Nils Grubb att beskåda om de tinat fram ur snöskorpan. Stadsdelen Grubbe är för övrigt uppkallad efter den senare.

På kyrkogårdens äldsta del mot sydvästra muren, kan man bli stående vid en annan gravsten väl värd ett besök. I somras fylldes bokstäverna »J A Linder 1743-1820« i med ny färg och den vackra kalkstenen med huggna motiv i form av murgröna, lagerkrans och rosor blev som ny. J A Linder var präst i församlingen men också en central person i Umeås kulturliv. Han målade, ritade hus, snidade möbler, musicerade och höll litterära salonger.

Här på kyrkogården gjordes några av de första medvetna trädplanteringarna i Umeå. Lönnallén som kantar gången mellan kyrkporten och västra ingången i muren, står kvar från den tiden.

I den gamla delen med symmetriska kvarter och gångsystem är gravstenarna oftast stående med harmoniska proportioner och former. Här finns kolonner, obeliskformer, staketomgärdningar och kors av gjutjärn. Kalk- och sandsten, ofta från Jämtland, var ett vanligt material fram till 1800-talets senare del då de ersattes av en betydligt mörkare granit.

- Stenmuren runt den gamla delen hör till de äldsta inslagen på Backens kyrkogård. Nu behöver den restaureras, säger Annika Lindberg.Förr var inhägnaden täckt med ett sadeltak av brädor.

Huvudingången till kyrkogården låg då mot söder, där den gamla Häradsvägen gick förbi för att fortsätta mot lappmarken. 1921 kom gravplatsområdet söder om muren till. Gravarna längs de symmetriska raderna har stor variation.

Kyrkogården utvidgades mot väster 1934. Täta häckar gav tydliga avgränsningar och rygghäckar bakom stenen hade också blivit vanligt. Estetiskt sett strävade man efter stramhet, gravvårdarna blev enklare, lägre och överhuvudtaget mindre.

1939 byggdes Knut Nordenskjölds begravningskapell som fortfarande används, på samma plats som en prästgård och en del av kyrkstaden tidigare låg.

Inget ökenlandskap

I sluttningen ner mot älven, sydost om Backens kyrka, anlades ett område i slutet på 1950-talet.

- Det ser ut som på de ursprungliga arkitektskisserna, säger Iréne Gustafson när vi blickar ut över gravkvarteren som ritades av trädgårdsarkitekt Walter Bauer.

Här är gravstenarna liggande och ljusare än de på trettiotalsområdet. Alla har samma mått, för rationaliseringens skull valdes rygghäckar bort och gräsytorna gjordes av samma anledning mer sammanhängande.

- Ibland kan det bli lite ökenlandskap över 1950-talsområden, eftersom alla mått är likadana. Men så är det inte här, Bauer var noga med anpassningen till terrängen, säger Annika Lindberg och pekar mot grusgången som slingrar mellan gravarna.

Efter arkeologiska utgrävningar där den östra delen av kyrkstaden en gång låg, anlades en ny begravningsplats och minneslund 1975-76. Trädgårdstekniska byrån ritade det ovala fältet med terrasser. Många lastbilar med sandlass kördes hit eftersom jordmånen var dålig. Bergtall ramar in gravfältet som i sin tur har häckinramade kvarter. Gravstenarna är tidstypiska från 1970-80-talen, ofta i ljusa stensorter och med oregelbunda former.

Nästan bara urngravar finns på det senaste området som tillkom 1990. Det ritades av landskapsarkitekt Ulf Nordfjell och ger en känsla av trädgårdspark med sina många perenner, grusgångar, en damm och en bäck.

Senast uppdaterad: 29 mars 2010

Dela

Backens kyrkogård består av sju områden

Bild: Peter Lindegren

Irené Gustafson och Annika Lindberg visar gravhällarna som tillhör kyrkoherden Botius Warnisi och prosten Nils Grubb

Bild: Peter Lindegren

J A Linders grav

Bild: Peter Lindegren

Spiras nyhetsbrev

Fyll i din e-postadress och klicka på Prenumerera, så får du vårt nyhetsbrev direkt i din mailbox!