Spira

Odla vänskap är bra för hälsan

– Ett svagt socialt nätverk innebär samma riskfaktor för hälsan som rökning, säger Marianne Karlsson, blivande diakon.
Hennes väninna Nicole Rabier har förändrat sin syn på vänskap genom åren.
– Jag lägger inte alla ägg i samma korg längre, säger hon och uppväxten i ett franskt bondesamhälle avslöjar sig.

Nicole Rabier jämför behovet av vänner med behovet att andas. Befolkningsstudier i Sverige och usa visar att vänner är viktiga för hälsan och rent av för överlevnaden. Samtidigt förändras våra sociala nätverk, vi flyttar mer, ensamhushållen ökar och vi träffas inte som förr över generationsgränser.

Några av Nicoles »syresättare« finns bland grannar, i kvinnogruppen som talar franska, körkamrater, fågelskådarkompisar, nära vänner och före detta arbetskompisar.

- Både svenska och franska språket är fattiga på ord för vänskap, säger Nicole Rabier. Det finns så många grader och nyanser. Vänskap är en sorts kärlek; på sätt och vis rymligare än ett förhållande.

Intressen för henne ofta samman med människor, men de måste också tilltala henne på något vis.

- Så finns det människor man tycker om bara, som det går att göra vad som helst med. De kan öppna dörrar till dolda sidor och allt flyter bara på. Sådana relationer är väldigt ovanliga. Jag har kanske haft två, säger Nicole Rabier med sin mjuka franska brytning.

Ingen idealbild längre

Hon berättar att som ung var hon beroende av sina vänner. Att träffas ofta och veta att man hörde ihop var avgörande. Så gott som alla sociala behov skulle fyllas av några nära förtroliga. Vänskap var förbundet med krav och det gällde att prioritera varandra. Idag utgår hon inte från någon idealbild av relationer, utan mer från hur de är. Den inställningen skapar goda möjligheter.

- Jag upplever mina relationer rikare, rymligare och roligare, säger Nicole.

Liksom äggen i korgen är vänskapsrelationerna fortfarande ömtåliga.
- Något jag lärde mig tidigt var att inte bryta förtroenden och det är fortfarande väldigt viktigt för mig, säger hon.

Förr var det viktigare att känna igen sig i den andra och få bekräftelse.
- De dragen har tonats ner med åren, jag behöver inte omge mig med mina avbilder. Klimakteriet kan räcka som den sammanförande länken, vi kanske ser varandras svettningar, känner igen oss och börjar prata.

Särskilt i svåra situationer har hennes vänner varit avgörande.

- I livskriser har jag haft turen att ha vänner omkring mig. Trots att de varit så viktiga har kontakten med några av dem blivit glesare med tiden, säger Nicole Rabier. Så måste det få vara, våra liv förändras, men jag bär ändå vännerna med mig.

Platser att odla vänner

En av Nicole Rabiers goda vänner är diakoniassistent Marianne Karlsson som arbetar i Röbäcks distriktskyrka med singelträffar. Hon ser att träffarna bygger nya nätverk.

- Frågan är var människor ska odla vänner idag när folkrörelserna rasar. Kyrkan skulle kunna göra mer. Jag tycker samhället skulle ha fler offentliga »vardagsrum«, platser där människor bara kan vara. Varje köpcentrum borde ha en kommersfri zon, säger hon och efterlyser även mer forskning om enmanshushållen, som utgör 51 procent av Sveriges hushåll.

Marianne Karlsson menar att det finns stora samhällsekonomiska vinster att göra. Bostadsbolaget Bostaden skulle exempelvis kunna underlätta för närstående att bo nära varandra.

- Kommunen sparar mycket på att jag och min syster bor nära vår åldrande mamma.

En av Mariannes inspirationskällor är Kristina Orth-Gomér, läkare och professor i samhällsmedicin som visat att bristande socialt stöd kan vara lika skadligt för hälsan som rökning.

I samarbete med Gomér har Rolf Gustafson på Ersta Sköndahls högskola mätt hälsoeffekten av ökat socialt stöd i personaldialoggrupper, en sorts självhjälpsgrupper. Mötena hade utbildad ledare och innehöll alltid en personlig runda och en gemensam reflektion kring stresshantering och egna handlingsplaner.

- Jag blev så glad att höra de positiva resultaten eftersom grupperna fungerar ungefär som singelträffarna, säger hon.

Svårt blomma nära släkten

Sociala nätverk är inte enbart positiva, det kan vara svårt att bo på en liten ort eller i ett hyreshus om man inte passar in.

- Samtidigt som vi värnar de sociala nätverken måste vi också se uteslutningsmekanismer så att vi kan hantera dem, säger Marianne.

- Jag har ibland funderat på blodsbanden och undrat varför det ofta är så svårt för många människor att blomma i dem, säger Nicole.

Samtidigt tror hon inte det går att ständigt byta ut vänner och närstående.

- Jag ser mig som en trofast vän. Det finns en gräns för hur många gånger vi orkar engagera oss i nya kontakter.

Senast uppdaterad: 29 mars 2010

Dela

Gun Förnestig är en av Nicole Rabiers goda vänner. Tidigare var de arbetskamrater.

Bild: Andreas Nilsson

I Nicole Rabiers bostadsrättsförening har de som vill en kolonilott på tomten. Påtandet i landet har betytt mycket för gemenskapen.

Bild: Andreas Nilsson

Mer om vänskap

Spiras nyhetsbrev

Fyll i din e-postadress och klicka på Prenumerera, så får du vårt nyhetsbrev direkt i din mailbox!