Spira

Prat om livsfrågor som hobby

Berit Bylund längtar efter en rörelse där vänner hjälper varandra att berätta sin andliga historia. Själv blev hon barnsligt förtjust när någon var nyfiken på hennes.

Protestant, ateist, protestant igen, katolik, kyrklös och nu kväkare. Berit Bylunds andliga historia är långt ifrån spikrak. Den röda tråden är sökandet efter ärlighet och brottandet med den kristna tro hon mötte som barn. Hon beskriver funderingarna över tillvaron som ett kreativt arbete som hon varken vill eller kan vara utan.

Just nu jobbar hon med det hon kallar »kristendomens verklighetsuppfattning«, alltså att Jesus måste dö på ett kors för människornas synder.

- Jag har inga problem med den otroligt intressanta människan Jesus, säger hon. Eller med treenigheten. Multipel personlighet - något mindre kan Gud inte vara. Gud är relation och det är kärlek personerna emellan.

Hon har upplevt Guds existens, njuter av att hata Jobs bok och ger sin skyddsängel ledigt när någon annan behöver hjälp. Det är »bara« det där med »Adam, synden och Jesus« hon går bet på. Därför lämnade hon katolska kyrkan häromåret efter 26 år som medlem. I samband med det blev hon intervjuad av nätforumet Katolsk vision, som hon själv varit med och skapat.

Under ett par månader besvarade Berit personliga frågor om sin tro per e-post. Hon skriver om skulden från söndagsskolan, glädjen över upptäckten av Gud som ett durrande ljud inne i tillvaron och längtan efter sammanhang och mångfald. I sitt sista svar är hon lyrisk över hjälpen att betrakta och formulera sin andliga historia utan att bli tillrättavisad eller tröstad.

- Jag upplevde barnslig förtjusning över att någon, speciellt en katolik, var nyfiken.

Urspännande historier
Den positiva erfarenheten unnar hon andra. I våras fick hon respons för tanken i föreningen S:t Lukas programgrupp. Under Kulturnatta inbjöd S:t Lukas och en grupp i Pingstkyrkan till Låna en lyssnare. Utan att bli avbruten eller ifrågasatt fick den som ville berätta om sin personliga andliga resa för en intresserad lyssnare från någon av stans kyrkor.

- Alla bär på en andlig historia som är urspännande, säger hon. Men så många människor upplever att aldrig någon orkar lyssna.

Har verkligen alla en andlig historia?

- Ja. Sitt förhållande till andlighet som kulturellt uttryck kan man kanske vifta bort, men säkerligen tänker alla någon gång »Varför finns vi? Vad är meningen med det här?«

För att fånga upp sådana frågor i vardagen med arbete och dagishämtning får det inte bli ytterligare krav på resultat. Det kan räcka med någon att prata och provtycka med.

- Man måste inte uppsöka någon helig byggnad. Låt det bli en rolig hobby som man kan ta på mejl, över en fika eller per telefon.

En idé är att en samtalsgrupp eller ett gäng vänner avsätter en dag eller kväll för att lyssna på en i gruppen. Han eller hon får berätta sin andliga historia utan att någon annan rättar eller ger goda råd. Första frågan kan vara i vilken sorts andlig miljö man växt upp.

- Det måste finnas tid för tystnad och trevande. Målet är inte en sammanhängande berättelse utan att man får några pusselbitar om sig själv. Det blir en slags barfotaforskning. Mycket kan man göra på egen hand, men det blir så mycket roligare tillsammans.

Andra möjligheter är att prata kring ett ord som frihet eller att samtala utifrån en faktabok om barns religiösa utveckling och hur forskningen stämmer på en själv.

- Jag vill uppmuntra sammanhang som inte ängsligt ska försvara något utan där människor reagerar: »Tänker du så? Vad spännande. Få höra!«

Senast uppdaterad: 30 mars 2010

Dela

Berit Bylund

Bild: Anna-Karin Drugge

Berit Bylund, har upplevt Guds existens

Bild: Anna-Karin Drugge

Religionsmöten (1)

Spiras nyhetsbrev

Fyll i din e-postadress och klicka på Prenumerera, så får du vårt nyhetsbrev direkt i din mailbox!