Spira

Vardagstankar: "Jag behöver lekplatser!"

Vardagstankar av Susanne Dahl

Kategorier:   Vardagstankar 

Hela sommaren hade vi lekt med våra hundar, min bästis och jag. Hundarna var varsin kökshandduk med ett snöre fastknutet i ena hörnet. Så gick vi runt ute på byn med våra ostyriga hundar och försökte få dem att gå fot och sitta fint.

En morgon kom min bästis som vanligt - men utan handduk. Jag frågade var hon hade hunden och fick svaret:

»Jag vill inte leka den leken längre. Det är ju löjligt.«

Jag minns känslan än i dag - besvikelsen men också att jag skämdes lite för att jag egentligen ville fortsätta leken.

En dag är leken plötsligt barnslig, vi är alldeles för stora, duktiga, allvarliga och vuxna. Jag har slutat leka att kökshandduken är en hund. Jag leker väldigt lite nuförtiden, alldeles för lite.

Sommaren ligger bakom oss. Tiden av ledighet och lek har övergått i höstens utmaningar och allvar. Det kan vara ganska skönt att återgå till en vardagsrytm och ordning.

Ändå kan jag längta efter mer lek mitt i vardag och arbete.

Leken lockar mig därför att den är fri - fri från krav och måsten. En lek pågår bara så länge lusten finns. Barn leker inte för att de måste. Leken är nu - en stund då jag är helt närvarande i det som sker. Det känns viktigt att hitta sina lekplatser och jag tror att leken kan finnas i det mesta vi gör.

Att njuta av en skogspromenad eller höstens älgjakt. Att gå på en riktigt bra konsert eller läsa en god bok. Att dansa eller springa sig riktigt trött...

Någon har sagt att den högtidligaste gudstjänsten inte är något annat än en lek inför Guds ansikte. Jag tycker om den tanken.

Jag behöver mina lekplatser för att våga ta in livets allvar, få balans och orka ansvaret i att vara en vuxen människa.

Jag var [Guds] glädje dag efter dag och jag lekte ständigt inför Gud. (Ordspr 8:30)

Senast uppdaterad: 14 april 2010

Dela

Susanne Dahl

Bild: Peter Lindegren

Spiras nyhetsbrev

Fyll i din e-postadress och klicka på Prenumerera, så får du vårt nyhetsbrev direkt i din mailbox!