Spira

Alice Bah Kuhnke. Bild:  

Alice får när hon ger

På första resan som generalsekreterare för Rättvisemärkt fick Alice Bah Kuhnke något hon liknar vid en injektion, som alltid burit och gett henne kraft sedan dess. Aktiv har hon alltid varit och hon »går igång« på dagordningar. Nyligen besökte hon Ålidhemskyrkan för att uppmuntra umeborna att engagera sig.

Kategorier:   Andlig friskvård 

Den så kallade injektionen fick Alice Bah Kuhnke på gränsen mellan Dominikanska republiken och Haiti, eller i helvetet. Mätt och välmående stod hon öga mot öga med mammor som prostituerade sig för att kunna köpa sprit för att orka en dag till och med undernärda loppbitna barn som såg ut att vara fyra år fast de var åtta. Hon minns att hon ställde sig bakom ett skjul för att inte gråta inför dem.

- Jag bad till Gud att barnen skulle slippa leva, slippa detta helvete och allt som väntade dem. Då hände det. Som en blixt från himlen fylldes jag plötsligt av insikten att det var mitt liv som var meningslöst, om jag inte arbetade för att de skulle få det bättre och jag fick en enorm kraft, berättar Alice.

Alice Bah Kuhnke lovade Gud att alltid berätta om händelsen. Nu arbetar hon som chef för tankesmedjan Sektor 3. Åker tåg mellan svenska städer på nätterna och föreläser på konferenser som 24 timmar i Luleå och på samtalskaféer som i Ålidhemskyrkan.

Hon uppmuntrar unga tjejer som mejlar henne att de kan allt bara de vill. Hon är småbarnsmamman som går upp klockan fyra och hämtar barnen klockan femton, som aldrig hinner träna, vara med kompisar eller se på tv. Men hon tackar Gud varje kväll.

Många längtar efter engagemang

Tankesmedjan sektor 3 finansierar granskande forskning och skapar debatt om det civila samhället, det vill säga allt som inte hör till det offentliga eller näringslivet som idrottsklubbar, föreningar och samfund.

- Det är inte bara staten och marknaden som ska bestämma förutsättningarna, de behöver en aktiv och självrannsakande motpart! Det civila samhällets organisationer ska själva vara med och säga vad de tycker. Engagemanget och kraften i det civila samhället behövs i de utmaningar vi står inför i dag, säger hon och tror att många längtar efter att engagera sig.

Hennes föräldrar träffades i Köpenhamn, Jimmy var diskare från Gambia som sparade pengar för att kunna flytta till New York och Alice mamma var röd Malmöstudent på jakt efter kärleken. Redan i lågstadiet hade Ulla skrivit i en skoluppsats att hon skulle få bruna barn, så Alice och hennes syskon känner sig planerade.

Alice växte upp i en trakt med Jönköping och bibelbältet åt ena hållet och med en stark arbetarrörelse åt andra hållet. Hemma räknades religion som ett opium, men Ulla och Jimmy ville låta Alice välja själv, så hon gick på alla arrangemang i lilla Hordas tre församlingar och var förmodligen den enda som Filadelfiapastorn fått avråda från att gå så mycket i kyrkan. Hon krattade löv med gubbarna, sydde med tanterna och blev förfärligt lillgammal, säger hon själv. Diskuterade Arlas mjölkhämtningstider och hade inga jämngamla kompisar.

"Klart du ska bli rymdforskare"

Hon njöt av att det fanns regler och rätt och fel. På gudstjänsterna satt hon längst fram med barnens bibel i handen. Församlingsborna tackade Gud för henne och tillsammans förberedde de sig för att Jesus snart skulle komma tillbaka. Alice Bah Kuhnke försökte frälsa sina föräldrar efter varje gudstjänst.

- På bilder från den här tiden såg jag smått galen ut, med blusar och kjolar jag fått välja själv och med håret kortklippt runt tofsarna, för att mamma inte orkade kamma mitt afrohår. Mina dagböcker är också helt fantastiska. Jag blev frälst varje söndag men togs ner på jorden hemma. Jag fick vässa mina argument, det var min räddning. Ulla och Jimmy gav mig så oerhört mycket tid, säger Alice.

- En stor sak har jag med mig hemifrån, upplevelsen att vara viktigast i mammas och pappas liv. Vad jag än sa att jag skulle bli uppmuntrade de. Ville jag bli rymdforskare sa de: Det är klart att du ska bli det, du kommer att jobba på Nasa och bli världens bästa rymdforskare, för du är helt fantastisk. Jag trodde jag kunde bli vad som helst tills jag var 17 år.

Det smittade också av sig. Vid en klass-återträff tackade en klasskompis Alice för ett tillfälle hon själv glömt. Klasskompisen hade suttit och gråtit för att hans pappa var full på byn. Då kom Alice cyklande och som den naturligaste sak i världen sade hon: Gråter du? Gör inte det för du är ju helt fantastisk!

Går igång på dagordningar

Efter mötet med kyrkorna fortsatte samhällsengagemanget genom idrotten. Hon liftade till Värnamo för att spela fotboll, handboll och friidrotta.

- Jag går igång på dagordningar och har varit med i de flesta föreningar: Rädda barnen, idrottsklubbar, föreningar för mänskliga rättigheter. Tänk att vi får starta föreningar i Sverige och till och med får pengar för det! Min pappa säger alltid Du lever i ett fritt land, organisera dig!

Som 13-åring ville Alice Bah Kuhnke köpa en dagbok och bad sin pappa om pengar, men Jimmy uppmanade henne att i så fall söka arbete. Företagsam som hon var gick hon till gummifabriken i Horda. I efterhand har förmannen sagt att han aldrig haft en så desperat arbetssökande. Alice minns hur hon bönade om jobb. Fabriken anställde förstås inte barn, men till slut fick Alice med sig en låda med gummilister hon skulle göra klart hemma. Lådan och uppenbarelseboken gömde hon när mamma Ulla kom in i rummet. Sedan dess har hon för det mesta haft flera jobb samtidigt och varit i stort sett självförsörjande.

- Man måste ha många bollar i luften för att gardera sig, man kan inte satsa allt på ett kort. Jag hör kompisar som kanske sökt en utbildning och när de inte kommer in har de inget annat.

Slutade spela lyckad

Hennes barnatro, som var snudd på fundamentalistisk, mattades men hon såg till att bli döpt och konfirmerad i Svenska kyrkan. Hon beskriver sig då som typen som försökte sätta dit prästen, snarare än lillgammal.

På universitetet läste hon religionsvetenskap och statskunskap, blev intresserad av handel och av att förändra världen. När Alice Bah Kuhnke jobbade på tv tyckte folk att hon borde vara lyckligast i världen, med höga tittarsiffror, bra betalt och flott boende. Men själv kände hon sig mer och mer vilsen.

Mötet med Mia Törnblom, då precis nykter efter flera år på botten, idag författare och vägledare, förändrade mycket. Alice började jobba med sig själv, slutade spela rollen av lyckad programledare och försökte istället leva efter sina värderingar, som hon tidigare tryckt undan. Hon hoppade av tv-jobben.

Nu säger hon nej till det som inte känns rätt och väljer bort saker. Men det hon vill göra är förstås en hel del, så hon fortsätter att ställa väckarklockan på fyra.

Senast uppdaterad: 27 januari 2012

Dela

Konstverk med orden: Yes we can

Bild: Anna Ågrahn

Engagera dig!

  • Om du vill engagera dig, men inte vet hur: Känn efter vilket område som passar dig. Anmäl dig till frivilligt arbete inom kommunen, organisationer, kyrkor eller volontärbyrån. Internet är ett smidigt sätt.
  • Öva din tillit genom att utsätta dig för något du inte riktigt vågar.
  • Jobba med din självkänsla, att du är bra oavsett hur du presterar eller vad andra tycker.
  • Rannsaka dig själv, skriv på kvällen ner vad du kunde gjort bättre och hur du ska rätta till det.
  • Tacka Gud varje kväll för sådant vi lätt tar för givet.

Spiras nyhetsbrev

Fyll i din e-postadress och klicka på Prenumerera, så får du vårt nyhetsbrev direkt i din mailbox!