Spira

- Samlandet är för mig glädjen att hitta något nytt, inte att ha mest grejer när jag dör, säger P-O Åberg. Bild: Anna-Karin Drugge

Allt kan bli en samling

Samlare och familjefar P-O Åberg i Sörfors ägnar gärna
mycket tid åt att reparera saker han gillar. Det har hänt att han samlat delar i tio år innan han kunnat sätta samman en moped.
– Det handlar om tålamod och idog tjurighet, säger han.

- Samlandet är för mig glädjen att hitta något nytt, inte att ha mest grejer när jag dör. Det är inte samlingens storlek utan vilka saker jag har som är viktigt, säger P-O Åberg.

Samlande är skapande. När en moppe är färdigrenoverad kan man samla på tillbehör, som en bensindunk eller hjälm. P-O Åberg känner nästan sorg när något är färdigt och låter kanske därför bli att sätta dit sista biten.

Vi svänger ut från Dallashuset och P-O Åbergs arbetsplats på landstingets it-avdelning. Snart står det klart att han är gärna uttrycker sig kärnfullt.

- Jag är en överviktig 52-åring med läs- och skrivsvårigheter, inleder han.

Han tror att hans stora bildminne och intresse för prylar hänger samman med svårigheterna han hade att läsa och skriva. Snart kör vi in på gården i Sörfors där en Saab V4 står parkerad framför huset. P-O och sambon Anita hittade sitt drömställe för ett antal år sedan. Intresset för gamla saabar delar p-o med Anita, och deras vägar korsades tack vare det gemensamma saabintresset.

Anita ska iväg men byter först några ord med oss och sätter på kaffe.

- När vi ska på fest är det inte jag som står och funderar på vilken klänning jag ska ha, utan p-o som provar klockor och vill ha smakråd. Ofta slutar det med att han tar en på varje arm, säger hon.

Greppar fotografens mugg

P-O visar några av sina ställ färgglada fruktknivar som var vanliga på 50-talet, han samlar för de vackra färgernas skull.

- Tack snälla för att du gjorde fika älskling! ropar han ut i hallen till Anita när hon går.

Vid fikabordet får vi ett konkret exempel på P-O Åbergs kärlek till utvalda prylar när han insisterar på att byta till sig den blå muminkoppen, som fotografen greppat. En del saker har helt enkelt »det«, menar han.

För tio år sedan drabbades familjen av en tragedi när yngste sonen, då tre år, fick en hjärntumör. Han opererades och friskförklarades, men fick återfall för två år sedan.

- Men vi var nyligen på magnetröntgen och fick veta vi inte behöver komma tillbaka förrän om två år, säger p-o Åberg. Att vara med om en sådan sak har gjort oss rädda om varandra. Man inser vad som är viktigt.

Ger bort och börjar om

På senare år har han blivit mer medveten om att saker han skaffar upptar familjens gemensamma utrymmen.

- Min entusiasm över att ha bytt till mig exempelvis en Breitlingklocka möts inte alltid med samma jubel hemma. Men jag är bättre nu på att sätta stopp och kan göra mig av med samlingar om det behövs. Det har jag gjort flera gånger, ibland ger jag bort en samling och börjar sedan om.

Så här vintertid sitter P-O ofta i sitt arbetsrum, mekar med något och sorterar broschyrer, fantiserar och drömmer om föremål.

Samlingen med gamla kameror är vackert uppställd i ett vitrinskåp. P-O visar några av sina klockar, skyltar och pins. Bäst gillar P-O Åberg använda grejer i originalskick, gärna med spår av tidigare användare.

Form och teknik är viktigt, men att få höra historier kring föremålen och träffa tidigare ägare är nog det som fascinerar mest.

- Samlandet är också en social sak i högsta grad. När jag bilar ner till veteranmässan i Falun varje höst träffar jag många samlarkompisar, byter grejer och surrar. Ofta åker jag tillsammans med min »bästa kompis«.

Streetsmart på ÖK

Som barn bodde P-O längs Östra kyrkogatan och samlade bland annat på skruvar och muttrar. Pappa hade cykelverkstad.

- När det var Barnens dag kunde man få 15 kronor om man hade tur. Istället för att använda dem på karuseller, cyklade jag och samlade tomburkar, driftig som jag var. Då fick jag kanske ihop ytterligare tjugo kronor. Streetsmart var jag också, när jag sålde något tog jag alltid lite mer än jag själv lagt ut.

Ute på ladugårdsvindan står den intagande veteransamlingen av främst tvåhjulingar. Här finns cyklar med påhängsmotorer, en plastcykel, mopeder, motorcyklar, lådbilar och minibilar. p-o visar och berättar gärna, hittar skickligt vägar att väcka människors intresse.

De första mopederna kom på 1950-talet. Snart blev det en boom och 400 000 mopeder låg på Sveriges vägar, att jämföra med dagens

170 000.

- Jag brukar säga att utan mopeden hade vi haft en väldig inavel i Västerbotten, säger P-O Åberg skämtsamt.

Några läckra lådbilar står längs vid väggen i ladugården.

- Den där tillverkades av pensionärer i ett socialt projekt på Austinfabriken i England, säger p-o Åberg och pekar på en av dem.

Den svenska minibilen av märket King gjordes bara i 411 exemplar och P-O Åberg har den 411:e! En moped som länge var en dröm för P-O Åberg fick han till slut tag i från Tyskland, den så kallade plåtbananen med rymdinspirerad formgivning.

- Den är formgivningens seger över det sunda förnuftet, säger han.

> P-O Åbergs hemsida

.............................................................................................

> Läs mer om Samlingar i Spira nr 1 2009:

Guldkorn bland tusentals papper

Brevväxling förklarar kyrkbygge

Åsa trivs med få prylar

Inre städning passar i fastan

Inledare: Våndan att slänga lertroll

.............................................................................................

Senast uppdaterad: 22 april 2010

Dela

... här finns mopeder, cyklar med påhängsmotorer, motorcyklar, lådbilar och minibilar. Samlare P-O Åberg berättar gärna.

Bild: Anna-Karin Drugge

Insektssprayen RADAR har P-O sparat mestr av nostalgiska skäl

Bild: Anna-Karin Drugge

Minibilen Messerschmidt

Bild: Anna-Karin Drugge

Läs mer!

Spiras nyhetsbrev

Fyll i din e-postadress och klicka på Prenumerera, så får du vårt nyhetsbrev direkt i din mailbox!