Spira

Jonas Nording från Bjurholm är volontär i Svenska kyrkan i Paris. Vad som händer sedan vet han ännu inte. – Kanske präst eller lärare, i vilket fall vill jag jobba med människor, säger han. Bild: Karin Holmgren

En smak av Sverige i Paris

Under sitt halvår i Frankrike besöker umebon Karin Holmgren Svenska kyrkan i Paris och hittar bryggkaffe, historiska paralleller och en volontär från Bjurholm.

Det var en kanelbulle, bryggkaffe och Dagens Nyheter som första gången lockade mig till Svenska kyrkan i Paris. Efter bara tre veckor i Frankrike drabbades jag och min vän av lusten att ersätta croissanten och espressokaffet med bulle och en kopp Gevalia med påtår.

Kanske är jag mer hemkär än många andra men mitt andra besök i församlingen, på kyrkans julbasar, vittnade om att jag var långt ifrån ensam. Kyrkan var fylld till bredden av människor som suktade efter svenska julsånger och kanske en och annan pepparkaka.

Vilka är det som söker sig till kyrkan i Paris och hur skiljer sig arbetet där från i en församling på hemmaplan i Sverige?

- Det är lägre trösklar här, säger Elna Wahlgren Lundqvist, Sofiaförsamlingens kyrkoherde. Här ryms så många olika människor, från ambassadör till au-pair och alla är här av samma anledning - vi är svenskar. Det förenar oss, trots våra inbördes olikheter. Vi försöker möta människor på olika nivåer, från kanelbullen i kaféet till en predikan under söndagsmässan.

Populär julbasar engagerar

Sofiaförsamlingen i Paris har 400 medlemmar. Svenska kyrkans utlandsverksamhet finansieras inte via kyrkoavgiften som församlingarnas verksamhet i Sverige.

- Många tror att de automatiskt blir medlemmar här eftersom de betalar en medlemsavgift till Svenska kyrkan men vår verksamhet ligger utanför den ramen och man måste själv göra ett aktivt beslut att bli en betalande medlem, säger Elna Wahlgren.

Församlingens årliga julbasar är populär och engagerar hela församlingen.
- Basaren är jag extra stolt över. Många bidrar på olika sätt, inte minst genom kollekt.

Jonas Nording är anställd som volontär i församlingen under ett år. Jonas, som växt upp i Bjurholm, hamnade i Paris via arbete inom barn- och ungdomsverksamheten i Carlskyrkan i Umeå.

- Samtidigt läste jag franska vid universitetet och tanken på att någon gång åka till Frankrike och öva språket fanns i bakhuvudet när jag hittade annonsen om volontärtjänsten på Svenska kyrkans hemsida, berättar Jonas.

 

Letar rättvist i butiker

Jag följer honom under en eftermiddag då han tillsammans med sin kollega Jimmy leder Kyrkis, en grupp barn mellan tio och tolv år som träffas varje torsdag eftermiddag. Stämningen är glad och högljudd, barnen pratar i munnen på varandra och kastar sig över fikabordet som förgyllts med mazariner.

Varje vecka har ett eget tema som barnen får arbeta runt, i dag är det rättvisemärkt. Barnen tycks väl införstådda i vad märkningen innebär.

- Att arbetaren fått en bra lön och blivit rättvist behandlad, säger Karin, 11 år.

Barnen delas in i grupper och tilldelas varsitt kuvert med fem euro. De ska besöka matbutiken runt hörnet och köpa en rättvisemärkt vara, samtidigt ska de skriva ner ytterligare tio rättvisemärkta varor i butiken. Det går fort och vi konstaterar att utbudet med den snälla stämpeln är stort i de franska butikerna. Här finns inte bara kaffe och choklad utan också juice, nötter och glass.

Inte bara elit till Paris

Tom Ericsson, professor i historia vid Umeå universitet, kartlägger svenskars utvandring till Paris under åren 1870-1914, den stora utvandringsperioden då så många svenskar sökte sig utanför landets gränser. Drygt 1 500 utvandrade till Paris.

Sofiaförsamlingens kyrkböcker berättar vilka dessa utvandrare var, varifrån de kom, ålder, yrke och var i staden de bosatte sig. Merparten kom ensamma, de flesta var runt 25-30 år och till en början var majoriteten män.

Min bild av den svenska konstnärseliten som invaderade Paris avfärdar Tom Ericsson snabbt.

- Mina studier visar att hantverkarna stod för 40 procent av invandringen. Den näst största gruppen utgjordes av högre tjänstemän, akademiker och företrädare för större svenska företag, framförallt svensk trävaruindustri.

Hantverkarna var skräddare och snickare, kanske i färd med att göra sin gesällvandring. Många lämnade Paris efter något år för att bege sig vidare till en annan europeisk storstad.

Mot slutet av 1800-talet dyker en ny yrkesgrupp upp. Plötsligt är de kvinnliga utvandrarna dominerande, de flesta kommer till Paris som pigor och tjänstefolk. Framförallt kom de nya Parisborna från Stockholm och i andra hand från Göteborg och Malmö.

Precis som vid förra sekelskiftet är många av svenskarna som i dag kommer till Paris här för en begränsad tid. Både Elna och Jonas ger en bild av en rörlig församling. Studenter som väljer att studera ett år utomlands, tjänstemän som kommer med sin familj för utbyte inom det egna företaget eller unga au-pairer som jobbar i en fransk familj. Mönstret känns igen och med ett sökande efter nya yrkes- eller livserfarenheter följer dagens Parissvenskar i de forna gesällvandrarnas fotspår.

Senast uppdaterad: 28 februari 2011

Dela

I Svenska kyrkan i Paris och hittar Karin Holmgren bryggkaffe, historiska paralleller och en volontär från Bjurholm Foto: Karin Holmgren

Svenska kyrkan i Paris

 ar1001d_paris

Sofiaförsamlingen i Paris är Svenska kyrkans äldsta verksamhet i utlandet.

1626 placerades en svensk präst i Paris. Under 1700-talet bildades en församling och 1878 fick man en egen kyrkobyggnad i centrala stan. Svenska kyrkans nuvarande lokaler ligger i Paris 17:e arrondissement, på 9 rue Médéric.

I genomsnitt är det ständigt en halv miljon svenskar som befinner sig utomlands.

Svenska kyrkan har i dag 45 församlingar utomlands i 25 länder.



Spiras nyhetsbrev

Fyll i din e-postadress och klicka på Prenumerera, så får du vårt nyhetsbrev direkt i din mailbox!