Spira

Gräddar egna oblater

Backens kyrka har ett alldeles eget oblatjärn. Det tunga smidesjärnet återfanns i samband med en inventering av kyrkan. Inger Lohmander, präst, och Carin Gruffman, kyrkvärd, tar åter oblatjärnet i bruk.

Ute faller några dalande snöflingor mjukt, nästan andaktsfullt. Det är söndag och i ro ska vi gå in i fastetider. Vi blandar omsorgsfullt receptet av friskt vatten och finaste kärnvete. Järnet sprider en påtaglig värme och vi lyfter försiktigt på de tunga järnplattorna som vi smörjer med ren bivax.

Innan vi häller i smeten och gör vårt allra första oblatblad knäpper vi våra händer.Vi ber »Herre, främje Du våra händers verk« medan tonerna ur St. John´s Passion leder oss i rätt sinnesstämning. Oblater ska tillverkas under bön och lovsång.

Ordet oblat kommer av latinska oblatum som betyder det framsatta, det offrade. Brödet är en symbol för det eviga livet. Bruket att grädda oblater mellan två järn går tillbaka till 800-talet.

Järnplattorna, som ska vara exakt 140 grader varma, stängs om smeten och det uppstår en påfallande tystnad. Det fräser inte, det pyser inte. Plattorna omfamnar degen med exakthet och inom en minut eller två har vi det första nattvardsbrödet färdigt.

Vi ser femton rundlar med dubbelsidigt inpräglade mönsterformar. Därefter ska oblaterna pressas under en tyngd och stansas ut med en oblatstans. Oblatets runda form pekar på att lösenpenningen är betald.

Det kommer att gräddas oblater under bön och lovsång i fortsättningen i Backens gamla 1500-talskyrka.

Text och foto Inger Lohmander

Senast uppdaterad: 26 maj 2010

Dela

Spiras nyhetsbrev

Fyll i din e-postadress och klicka på Prenumerera, så får du vårt nyhetsbrev direkt i din mailbox!