Spira

Carinne Sjöberg har fått tron på Gud med modersmjölken och kallar sig reformert jude. Det bästa hon vet är doften av sabbatsgrytan Harmin, bestående av kikärter, lök och innanlår som står och puttrar hemma på fredagskvällarna. Bild: Anna-Karin Drugge

"Längtan är en svår sjukdom"

Förra året fördubblades polisanmälningarna om attentat mot judar i Malmö, men det var också året då Judiska föreningen i Umeå bildades. Möt initiativtagaren Carinne Sjöberg, som lämnade Israel för kärleken på 80-talet. Tillsammans med en muslim och en kristen vill hon nu möta Umeås gymnasieelever.

Kategorier:   Spira möter 

Hon beskriver sig som en överbeskyddande judisk mor och påminner om karaktärer på film, men Carinne Sjöberg som bor i ett radhus på Böleäng är verklig. I dörröppningen sitter en liten mezuzah, en pergamentrulle som påminner om Guds närvaro och bud. Till påsk ställer hon ut ett glas vin till den väntade Messias.

Till verkligheten hör också rädslan för nya förföljelser som följt hennes folk i generation efter generation.

- Därför engagerar vi oss så mycket i våra barn och månar om att ge dem bästa möjliga utbildning. Så att de ska klara sig om de måste fly och börja om någon annanstans, säger Carinne Sjöberg där hon sitter hemma i vardagsrumssoffan.

Hennes dotter, som är 22 år, studerar till läkare i Rumänien, där det bodde många judar vid andra världskriget. I dag är det enklare att leva där som jude än i många andra länder. Det märks till exempel på att det inte behövs någon vakt vid synagogan.

Carinne tillbringade mycket tid med sin egen mamma under uppväxten, när hennes pappa jobbade.

- Jag har en stark bild av henne, hon var närvarande också fysisk. Hon strök alltid mina och brödernas ögonbryn tillrätta med pekfingrarna, när vi skulle vara fina, säger Carinne Sjöberg, skrattar och smakar av nötter de fått från polska vänner som var på besök i helgen.

Saknar dofter och dagstidning på hebreiska

Carinne och maken Hans har också en son som är 18 år. Hon är glad att barnen inte tvingats lära sig hat, som hon tycker att situationen i Israel ofta gör med både israeler och palestinier. Carinne saknar sina nära, dofterna och dagstidningar på hebreiska och hon ringer sin mamma varje dag.

- Längtan är en svår sjukdom. Jag önskar ofta att jag bara kunde gå över till henne och röra om i grytorna på spisen och fråga vad det blir till middag.

De flesta judarna i Norrland har familj och närstående långt borta. Eftersom deras kultur bygger mycket på gemenskap kring högtider har Judiska föreningen en viktig funktion. Men den stora anledningen till varför Carinne och de andra valde att starta den första judiska föreningen norr om Sundsvall, är att de vill vara en kunskapskälla i ett hårdnande klimat mot judar.

- Många konflikter beror på att människor drar likhetstecken mellan judisk kultur och israelisk politik. Jag tror verkligen att kunskap kan minska rädsla och konflikter. Vid andra världskriget var många européer analfabeter och fattiga, det underlättade för Hitler.

Några av Judiska föreningens medlemmar kom med de vita bussarna, några har konverterat, andra är studenter eller forskare. Redan från början beslutade föreningen att vara öppen för alla intresserade, judar som icke-judar, reformerta, ortodoxa och liberala.

- När vi träffas ser jag glädjen i barnens ögon, att de känner sig älskade och trygga.

"Alla har vi samma Gud"

Önskan att sprida kunskap är en av anledningarna till att Carinne ska vara med i ett projekt med Mikael Åström, Svenska kyrkan, och Anna Waara, muslimer för fred. De planerar att besöka gymnasieskolorna sida vid sida.

- Vi måste kunna se varandra som individer. Människor har frågat mig om jag inte hatar personer från Iran. Varför ska vi hata? Vad har det för betydelse vilket ursprung vi har? Alla har vi samma Gud och det är den heligaste utgångspunkten.

1967 ockuperade israel Västbanken sedan Egypten uppmanat Jordanien och Syrien att angripa Israel. Under en vecka uppehöll sig femåriga Carinne med sin mamma och mormor i ett skyddsrum. Hon minns särskilt rädslan i de äldre kvinnornas ögon.

- Då förstod jag att det fanns något jag behövde vara rädd för, att andra ville döda oss.

Känslan av att tillhöra ett hatat folk bär hon alltid med sig.
- Hur kan det finnas så mycket hat mot ett folk? Hur kan Sveriges befolkning låta det som sker i Malmö passera? Judiska skolbarn i Stockholm måste ha vakter, ska det vara ett fritt land?

Hon är själv barn till överlevare och krigsflyktingar från Polen respektive Estland. Den historiken har gjort henne stark, men också stolt, trots känslan av att inte vara accepterad.

- Jag kommer aldrig ifrån att jag är judinna och det skulle jag aldrig vilja. Jag är skyldig mina föräldrar att vara stolt över den jag är.

I Israel gjorde hon de två obligatoriska åren militärtjänst och arbetade sedan med turism innan hon reste runt i Europa. Sin blivande man mötte hon i Stockholm. Anledningen till att hon förlikade sig med att bo utanför Israel som hon älskar, menar hon är självisk.

- Jag stod inte ut med tanken på att skicka mina barn till militärtjänst. Jag har en väninna som nyligen skickat iväg en son. Hon ringer till mig och gråter.

Carinne Sjöberg tror att hennes erfarenheter från militärtjänstgöring och uppväxten i Israel, ligger bakom att hon upplever situationen i Israel annorlunda än de flesta svenskar och många svenskfödda judar gör. Hon är kritisk mot kristna följeslagare och andra fredsrörelser.

- De utger sig för att vara opartiska, men uppmanar till bojkott av Israel. Jag tycker att det gör så att hatet växer. I stället borde de lyfta fram goda exempel på samexistens, säger Carinne och fortsätter:

- Jag är inte emot en palestinsk stat, mitt hjärta blöder då jag ser drabbade palestinska barn på tv. Jag demonstrerade också för palestinierna när jag var ung, men jag tycker inte att någon sida ska favoriseras.

Skoltrötta får slöjda

Carinne har haft författardrömmar, gått svetsarutbildning, jobbat i vården, pluggat och arbetat inom barnomsorg och skola.

- Vid ett tillfälle i äldreomsorgen hörde jag en ivrig vårdtagare försöka göra sig förstådd på polska. Eftersom jag talar språket flytande kunde jag tolka och han fick ett bättre liv. Då gick det upp för mig att jag skulle jobba med människor.

För ett par år sedan halkade Carinne Sjöberg på isen och skadade hypofysen. Sedan dess har hon varit sjukskriven. Engagemanget får utlopp i integrationsfrågor och hon är politiskt aktiv i Liberal mångfald samt i olika föreningar.

Hon har bland annat varit med och sett till att äldre skoltrötta sfi-studerande kan delta i Slöjdföreningen där de får träna svenska,
istället för att sitta i skolbänken.

- Praktiska förändringar som gör att människor mår bra engagerar mig. Handlar diskussionerna om vilken dag Botniabanan ska bli klar bryr jag mig betydligt mindre, säger Carinne Sjöberg.

Hennes intresse för människor märks också i vardagsrummets bokhyllor. Carinne läser för att förstå hur folk tänker - Jonas Gardell, Theodor Kallifatides, Marianne Fredriksson, Dostojevskij och hebreisk poesi. Just nu plöjer hon Koranen för fjärde gången.

Carinne Sjöberg har fått tron på Gud med modersmjölken och kallar sig reformert jude. Det bästa hon vet är doften av sabbatsgrytan Hamin bestående av kikärter, lök och innanlår som står och puttrar hemma på fredagskvällar.

 

Senast uppdaterad: 8 juni 2010

Dela

Spiras nyhetsbrev

Fyll i din e-postadress och klicka på Prenumerera, så får du vårt nyhetsbrev direkt i din mailbox!