"Ibland kommer man inte undan sin toarulle. Men ofta kan man göra något." Vardagstankar av Anton Marklund.
Text Anton Marklund | 3 september 2010
Kategorier:
Vardagstankar
För många år sedan tågluffade jag och min bror i Östeeuropa. En
morgon klev vi av tåget på en öde liten station i Polen. Det hade
varit en lång nattresa, så vi började se oss om efter en toalett.
På baksidan av stationsbyggnaden fann vi till slut en trappa som
ledde ner i en mörk källare där det fanns några trånga bås för
ändamålet.
Framför båsen satt en äldre man i fina
kläder. Han jobbade där.
Hans uppgift var att ta papper från en
toarulle och räcka över till besökarna. Vara en toarullshållare,
alltså.
Han såg mig inte i ögonen när jag fick
min pappersbit.
*
Jag har träffat den där mannen flera
gånger sedan dess. Han dyker upp lite här och var. Han är sig inte
alltid lik, men det är han. Jag känner igen honom på minen. Den
berättar att han inte gör det han ska med sin tid. Det han
egentligen vill.
Ibland när jag tittar mig i spegeln
ser jag honom.
På något sätt är jag skyldig mannen i
källaren ett tack. För varje gång jag ser honom i spegeln försöker
jag göra en förändring. Det är inte alltid så lätt. Ibland kommer
man inte undan sin toarulle. Men ofta kan man göra något.
Om inte annat så kånka upp sin stol
från den mörka källaren, så man sitter i solen när man delar ut
sitt toapapper.
Senast uppdaterad: 23 september 2010

Bild: Peter Lindegren

Publicerad i Spira
Nr 4 2010
På webben
3/9 2010