Ska vi dela minnen med varann? undrar Lisa Tegby i Vardagstankarna.
Text Lisa Tegby | 27 oktober 2010
Kategorier: Vardagstankar
Författaren Torgny Lindgren har
skrivit sina Minnen. Så heter hans senaste bok. Men jag har inga
minnen, säger han. Mina läsare och jag har aldrig trott på minnet.
Samtidigt påstår han att han aldrig har skrivit ett osant ord.
Ja, ni hör. Det blir som det brukar
bli med Torgny Lindgren. Roligt och allvarligt och sant och
lögnaktigt på en gång.
Han plockar fram ögonblicksbilder
och så berättar han och reflekterar utifrån dem. Om det är sant
eller inte har ingen betydelse för mig som läsare, men det öppnar
mina egna minnen.
De där ögonblicksbilderna kan öppna
dörrar till känslor, tankar och händelser som vi hade tappat bort.
Det är kanhända det han menar när han skriver »Javisst, allting
lagras och komposteras inne i oss, på vilka ställen i kroppen vet
jag inte.«
Saker lagras och bearbetas och så
dyker de upp, genom en doft, en beröring eller någon jag möter. Och
då har jag chansen att plocka fram dem, för att glädjas en gång
till eller för att ta itu med dem och bearbeta något för första
gången.
Poeten Tomas Tranströmer uttrycker
vad vår historia gör med oss så här: »Jag bär mitt liv med mig som
ett träd bär sina årsringar. Ni ser bara den yttersta, men inom mig
bär jag alla de andra.«
Vi må minnas vad vi varit med om
eller inte. Det finns där och har gjort oss till de vi är. Kanske
behöver en del av det ligga i livets kompost ett tag innan vi kan
ta itu med dem. Kanske behöver vissa bitar brytas ner och komma på
avstånd för att det ska kunna växa nåt nytt ur dem.
Och nu är det snart Allhelgona, en minnenas tid. Höstvindar och
gravljus kan väcka både sorgliga och goda minnen. Det är fint med
en helg för minnen - och för hopp.
Är Allhelgona måhända en helg som öppnar oss för att dela minnen
med varandra?
Senast uppdaterad: 29 oktober 2010

Lisa Tegby, kontraktsprost Umeå.
Bild: Peter Lindegren

Publicerad i Spira
Nr 5 2010
På webben
27/10 2010