Spira

Bild: Stina  Nordin

Via dolorosa blir prat om mobbning

I november-december visas fotoutställningen Via Dolorosa i Umeå. Den är skapad av en skolklass och fotograf Elisabeth Ohlson Wallin efter samtal om mobbning. Isa Blomberg och Oliver Pawlik pratar om bilderna.

- Den här är stark! Har de tonat färgerna? säger Isa Blomberg, 21 år, om fotot på en tjej som surrats fast med silvertejp på en lyktstolpe.
Framför henne står en hop ungdomar med mobilkameror i högsta hugg. Fotot med rubriken Jesus spikas fast på korset utgör den elfte av femton bilder.

- Den visar nästa steg av omänsklighet. Speciellt med tanke på Internet är det så mycket man skämtar om som är helt omoraliskt. Helt ryckt ur sitt sammanhang, skrattar folk åt bilden. Det finns inga gränser för vad som kan skämtas om och alla kan vara helt anonyma, fortsätter Isa.

Det tar aldrig slut

- Det är inte nog med att de tagit tjejen och tejpat fast henne, det tar aldrig slut. Det är som ett begär de aldrig kan släcka, säger Oliver Pawlik, 16 år.

Isa tycker att en del av bilderna kan vara svåra att ta till sig eftersom de visar så extrema situationer. Varken hon eller Oliver, har erfarenhet av mobbning, konstaterar de när vi börjar samtalet på bryggan vid Kyrkstugan.

Ska väcka diskussioner

Ungdomarna på bilderna är en åttondeklass i Västerås. Efter samtal om mobbning med fotografen Elisabeth Ohlson Wallin arrangerade de tillsammans situationer som ska väcka diskussioner. Fotoutställningen är uppbyggd som en klassisk meditationsvandring om Jesus väg till korset - Via dolorosa »Smärtornas väg«.

- En av poängerna är nog att göra människor mer uppmärksamma på tillfällen som kan upplevas som mobbning, säger Isa Blomberg som gick på Ålidhemsskolan eller »The hood«, som hon själv säger och anspelar på tufft klimat.

Få vuxna är närvarande

Hon tror att vardagliga händelser kan uppfattas olika starkt. Vad som är mobbning för någon, är kanske inte det för en annan.

- Bilderna överdriver och dramatiserar olika situationer för att vi tydligt ska se vad som egentligen händer i olika mobbningssituationer, säger Oliver Pawlik, som går på Minervaskolan.

Vuxna är frånvarande på de flesta bilderna. Det är inte så enkelt för vuxna att gå in, tror Isa och Oliver.

- I högstadiet kan det bli värre för den mobbade om vuxna lägger sig i. För en lärare kan det vara svårt veta skillnaden mellan skämt och allvar. Särskilt om mobbningen kommit stegvis, säger Isa.

Borde kämpa för nolltolerans

De funderar fram och tillbaka om vuxnas ansvar.

- Vuxna kan vara för osäkra, eller vill tro att det löser sig. Och ungdomar på gränsen till att bli vuxna vill klara sig själva, säger Oliver.

- Det är svårt veta när det gått för långt och hur mycket man ska lägga sig i.

Men det finns helt klart punkter då man kan säga att det gått för långt och vuxna borde gå in mer och kämpa för nolltolerans, menar  Isa och Oliver.

- De borde följa upp och ta ett snack varje gång. Ta det säkra före det osäkra, så de inte kommer in för sent och ger upp, säger Oliver.

Klassen delades

Isa jämför med sin egen skoltid. Hennes klass splittrades flera gånger och eleverna delade in sig i »cool-« respektive »töntläger«.  Hon tycker att det borde läggas ner mer energi på att få relationerna i en klass att fungera.

Bilden som heter Förnedringen visar en grupp killar i ett duschrum.  En av dem sitter lutad mot väggen och blir duschad. Längst till vänster står en annan och håller utkik.

- Det har gått så långt att några håller vakt för att inga vuxna ska lyckas se något, säger Oliver Pawlik.

Utrymmen dit vuxna inte hittar är riktigt läskiga om man känner sig osäker.

- Det fanns stora tomma lokaler i Ålidhemsskolan och knappt några lärare i korridorerna, säger Isa Blomberg.

Så skulle Isa och Oliver hjälpa

Isa och Oliver, som går ledarutbildning i Ålidhemskyrkan, får frågan vad de skulle göra om någon anförtrodde sig till dem, utöver att själva lyssna och ge stöd.

- Den trygghetszon vi själva har får vi rekommendera för andra, den vi själva fått hjälp av, en egen förälder kanske. Någon trygg person som är opartisk utan förutfattade meningar. Som tar in hela personen som den är och inte kritiserar, som lyssnar, försöker förstå och hjälpa. Det kan vara en kompis, säger Oliver Pawlik.

Han tror även att en kurator eller jourtelefonen på Rädda barnen kan vara bra. Själv har Oliver flera gånger talat med präster.

- Präster går att tala ut med. De behöver inte försöka få personen att relatera till religion. De lyssnar bra och det är gratis, säger Oliver.

- Det går också att ringa till Bris, och det finns jättebra lärare som kan ge stöd om man inte vill tala med en förälder, säger Isa.

Senast uppdaterad: 28 oktober 2010

Dela

"Jesus spikas fast på korset"

"Uppståndelsen"

Se utställningen i Umeå

Via Dolorosa visas i Ålidhemskyrkan vecka 44-46, Tegs kyrka vecka 47-48 och Sävar vecka 49-50.

Vernissage i Ålidhemskyrkan den 31 oktober kl 12.30--15.00, i Tegs kyrka den 23 november.

Guidade visningar för elever i årskurs 4-9, konfirmander, ungdomsgrupper och allmänheten.

Seminarium under temadagen den 1 november Det kompetenta barnet.

Temagudstjänster söndag 14/11 kl 18.00, Ålidhemskyrkan, 5/12 kl 11.00, Tegs kyrka.

Spiras nyhetsbrev

Fyll i din e-postadress och klicka på Prenumerera, så får du vårt nyhetsbrev direkt i din mailbox!