Spira

Blyertsteckning av Anne Ormrot från fönster i Backens kyrka under annan retreat. Bild:  

Egen retreat i stugan

»Det som kan hända när man är ensam ett dygn utan tv och dator är att man blir varse hur känslorna sköljer över ens sinne.«
Det skriver Anne Ormrot i en reflektion efter retreat i stugan.

Känslorna kommer och de ger sig av. Man sitter på sin kudde, kanske går på en byväg, eller stirrar ner i ett svart vatten som trängt upp i en liten vak i en snötäckt å.

Man iakttar.

En känsla av harm kommer upp, man minns något som någon sagt, kanske det var man själv som sa det. Lite ånger sveper förbi. Man står kvar vid broräcket och stirrar ner i vattnet. Man känner hur harmen sjunker undan och det blir tomt.

Efter en liten stund kommer en annan tanke seglande, med ett starkt minne i släptåg. En bild. Från en tidning. Något illdåd som gjorts av någon mot någon. Man fylls av hetta. Tanken är bara en tanke, personerna i minnet finns inte längre.

Man låter bilden tona ut. Försvinna. Man står kvar.

Man rör sig lite längs vägen och ser en bil på avstånd. Det finns människor runt omkring om man skulle behöva dem.

Just nu vill man vara ensam. Lite till. Lite, lite till.

 

Irritation kommer och går

Morgonen ljusnar, man äter yoghurten med svartvinbären från i somras. Man iakttar det gröna teet som färgar det heta vattnet.

Yogan får ta sin tid, meditationen likaså.

Det är tomt inombords.

Man tycker om det. Det stilla.

Genom fönstret ser man en granne åka skoter.

En tanke seglar in i ens sinne. En irritation den här gången. Över att man inte hör till. Att man inte funnit sin plats bland människorna.

Man iakttar irritationen. Den går inte över. Man dricker mera te. Irritationen är fortfarande kvar. Man iakttar den.

Man slår på radion. En timme framåt skingras ens sinne av radiogudstjänst. En vila från det inre surret.

Jag är av dina händer, en aning av ditt »bliv« sjunger någon, en textrad från Tomas Boström, pastorn på Gotland.

Man slår av radion.

Man är lugn igen.

Man behöver inte höra till. Iallafall inte just nu och just här.

Nu är tid för ensamhet och reflektion. Så var det ju bestämt.

Man vilar i stunden, dricker en kopp kaffe och lagar en dörrlist.

Man ger sig ut på vägen med spark och solen lyser. Man iakttar hur känslorna följer med spark-tagen.

Du behöver inte användas till något, sjunger medarna. Du får finnas utan anledning, knarrar sparken.

Snön som nu är tö gnisslar bekräftande.

Som om det var själve Jesus som kom emot en gåendes på vattnet och sa: Kom! Du kan visst, bara du tror!

Man iakttar sina tankar och sin lekfulla fantasi.

 

Gläds åt sorkarnas krafs

Det blir kväll. Man äter sina kokta bönor.

En tanke av håglöshet infinner sig. Vad är allt till för? Finns det alls nån mening med den här tillvaron?

Man sitter ånyo på sin kudde.

Meditationsklockan ringer. Efter två gånger 20 minuter är det stilla i sinnet igen.

Man gläds åt att man finns, att allt är så enkelt. Att man får vara med utan prestation. Att man får vara i fred och ensam och njuta av att höra sina egna andetag och sorkarnas krafsande i väggen.

En irritation infinner sig; när ska dom sluta krafsa? Är det deras hus, tror dom?

Man iakttar känslan som stiger. Man ser den forma sig, bli röd, blekna, lämna en och upplösas. Man hör sorkarnas ljud. Man tänker, ja ja, ni var ju här före mig.

Man känner sig tillfreds igen. Man dricker mera te. Man somnar.

 

De ringer och stör

Det ringer i telefonerna!

Man brusar upp. Hade jag inte stängt av dom?!

Ett ex och ett nuvarande! Varför ringer dom och stör? Samtidigt!

Man iakttar tanken. Man inser att man själv skulle kollat avstängningarna noggrannare. Man iakttar ilskan. Man följer inte med den. Man bara ser på den. Den försvinner av sig själv.

Man är behövd, plötsligt, igen. Eftersökt.

»När kommer du in till stan?«

»Ska vi ta en fika?«

Man iakttar. Man accepterar. Man andas.

Tankarna och känslorna kommer och går. Man kan se dem, känna dem, men gör bäst i att inte låta sig slitas med i virveldansen.

TEXT: Anne Ormrot

Senast uppdaterad: 14 april 2011

Dela

Läs mer om försoning

Spiras nyhetsbrev

Fyll i din e-postadress och klicka på Prenumerera, så får du vårt nyhetsbrev direkt i din mailbox!