Spira

- Blues kan vara ganska enkel, men vi försöker variera den och göra den utmanande, säger Kristina Öhman. Bild: Emil Nyström

Blues är vemod

- I bluesen är det tillåtet att klaga, säger bluesrocksångerskan Kristina Öhman. Med sitt band Kristina Öhman Blues Band förmedlar hon hjärta och smärta, men känner också en stor livsglädje på scen.

Ljudvolymen i replokalen är hög när Kristina Öhman sjunger den egna låten "Frusen vinterblues":

Hör en isblå ton i natten,
det är snöfall i min stad.

Lever just nu på blues och vatten,
allt annat än glad.

Kärleken blev en överdos,
kvar finns bara en frusen vinterblues.

Trummis, två gitarrister, basist och sångerskan Kristina Öhman står i en cirkel. Ett fönster står öppet ut mot den mörknande höstkvällen. Bandet jobbar med att byta ut ett mittparti som de inte är helt nöjda med. De kör hela låten ett par gånger, och sedan sitter den.

- Ska vi lägga den här på is nu, föreslår Kristina Öhman.

Bandet blandar egna låtar med covers, och repet går vidare med Strangeher, Bad case of loving you och Black dog. Eftersom Kristina Öhman Blues Band är ett bluesrockband spelar de inte så ofta gammal, traditionell blues.

- Blues kan vara ganska enkel, men vi försöker variera den och göra den utmanande, berättar Kristina efter repet.

Inspiration hämtar bandet från annan musik de gillar, som jazz, funk och rock, men basen är alltid blues.

 

Klagande över det tråkiga i tillvaron 

En klassisk blueslåt består av tre ackord som går runt i en viss ordning. De så kallade blå tonerna, den sänkta tredje och sjunde tonen i durskalan, används ofta. Men blues är mer än bara uppbyggnaden av låten.

- Blues är vemod, det är nog bästa ordet att förklara det, säger trummisen Nils Mörtzell.

- Det är ett jämrande och klagande över det tråkiga i tillvaron, konstaterar Kristina.

Kristina Öhman Blues Band har funnits sedan 2006, och två år i nuvarande konstellation. Kristina skriver låtarna och ordnar med det mesta kring bandet. Hon har tidigare sysslat med klassiskt, jazz, visa, dansband och rock, medan trummisen Nils Mörtzell har sin bakgrund i bland annat jazz- och metalband, men båda har fallit för bluesen.

- Det här är bland det roligaste jag gjort! Jag får improvisera och prova nya sätt att sjunga. Det är väldigt utvecklande, säger Kristina.

- Jag tycker om friheten i bluesen, lekfullheten, säger Nils.

- Och jag tror inte alla musikstilar är lika gränsöverskridande, säger Kristina, och berättar att det skiljer 40 år mellan den äldste och yngste i bandet.

Samtidigt är bluespubliken till större delen äldre.

- Det går inte att komma ifrån. De tilltalas ofta mer av det slitna och ruffiga. Blues är för dem som varit med om en del i livet, säger Kristina.

När Kristina skriver texter till låtarna inspireras hon av sådant hon läst i dikter och skönlitteratur, och av sina egna upplevelser. Hon jobbar mycket med texterna, för att undvika plattityder om hjärta och smärta, och sparar ibland formuleringar under flera år.

- Orden frusen vinterblues bar jag med mig länge, innan de landade i rätt låt, säger Kristina.

Texten och musiken tar hon med sig till bandet, som tillsammans arbetar fram ett arrangemang.

- Ibland är det svårt, om stämningen inte är rätt, och det kan ta ett tag innan vi hittar känslan i låten. Den kanske måste ligga till sig en tid, berättar Nils Mörtzell.

Även om det finns glada blueslåtar kommer själva namnet från engelskans blue i betydelsen melankolisk, och de flesta förknippar blues med sorgsna låtar. Blir vi då glada eller nedstämda av blues?

- När jag sjunger en djup text kan jag uppleva smärtan i den. Samtidigt känner jag glädje i att få vara i stunden, ge allt och få människor att lyssna. Då känns det som att jag verkligen lever, säger Kristina Öhman.

ar1205b_blues

Trummisen Nils Mörtzell och sångerskan Kristina Öhman arbetar båda som musiklärare till vardags. Foto: Emil Nyström



Mer trovärdig med åren

Umeå är en stad med många band, även bluesband, och det har både för- och nackdelar, konstaterar Nils - intresset för blues är stort, men även konkurrensen. Ångbåtsblues på Sjöbris är en scen för bluesband, Droskan en annan, men han önskar att det fanns fler.

- Fördelen med blues är ändå att även om intresset inte stiger, så sjunker det inte heller. Bluesen har funnits så länge och kommer att leva kvar. Även om andra musikstilar tappar sin scen, har bluesen kvar sin, säger han.

Nils och Kristina är övertygade om att bluesen har en plats också i deras liv i framtiden.

- Jag tror att jag kommer att köra in på scen med rollator och leverera blues på ett eller annat sätt. Bluesen blir bara mer trovärdig ju mer man varit med om, säger Kristina.

Senast uppdaterad: 25 oktober 2012

Dela

Nyanser av blått

Spiras nyhetsbrev

Fyll i din e-postadress och klicka på Prenumerera, så får du vårt nyhetsbrev direkt i din mailbox!