Spira

Anders Åberg sätter upp de psalmsiffror som kommer att sjungas Bild: Peter Lindegren

Förbereder för sista avskedet

– Det är inte som vilket jobb som helst, säger Anders Åberg.
Jag kan självklart bli berörd vid en begravning.
I nästan fyrtio år har han lett arbetet på Backens kyrkogård.

Anders Åberg har redan kaffebryggaren igång och fikabrödet står Annika Hedman från Umeå begravningsbyrå för. Det råder en avslappnad stämning i personalrummet i gravkapellet på Backens kyrkogård den här fredagen med tre begravningar på schemat.

- Jag började som arbetsledare på 70-talet och då var inte kapellet så här fint. Det byggdes till 1994 och blev mer ändamålsenligt, berättar Anders medan han visar runt.

I det stora kylrummet, som håller en temperatur på fyra-fem plusgrader, står fem kistor. Anders drar fram en av dem på en stor vagn
i trä, en katafalk. Det är dags att göra i ordning för den första begravningen. Upp i hissen med kistan, blommorna läggs på och den förs in i kapellet där stora ljusstakar arrangeras omkring. Ett stort blått tygstycke, som kallas kjol, sätts fast runt trävagnen.

- Katafalken blir lite avskavd och nött med tiden och det ser inte snyggt ut, förklarar Anders och fäster kjolen med ett kardborrband.

Medan Annika Hedman placerar de sista kransarna runt kistan berättar Anders att han fortfarande kan bli berörd vid en begravning.

- De anhörigas reaktioner kan ta tag i mig känslomässigt, särskilt om det är en yngre människa som dött.

 

Prästen Anders Åström vill ha lite hjälp med batteriet till mikrofonen - ingenting får klicka under en begravning, så det gäller att ha koll. När själva gudstjänsten pågår kan Anders ta det lite lugnt. Då berättar han att han agerade kistbärare redan som fyraåring.

- Det var en tragisk händelse med ett grannbarn som dött, berättar han. Kistan var ju liten, så vi var några kamrater som hjälptes åt med att bära den.

Anders mamma hade en begravningsbyrå och pappan var vaktmästare på kyrkogården, så det var ingenting konstigt med döden.

- Jag har aldrig känt något obehag kring döden eller varit rädd, säger han.

Dagens första begravning i kapellet är över och nu ska Anders och Annika plocka undan och göra klart för nästa. En annan kista körs upp från kylrummet och katafalken får en röd kjol. De två arbetar snabbt, men utan stress, och Anders hinner till och med ta hand om nästa präst och musiksolister.

- Vem har parkerat sin bil vid kistintagningen? undrar Annika. Det måste lämnas fritt där för begravningsbilarna som kan komma.

När vi lämnar Backens gravkapell ser Anders Åberg till att bilen parkeras på en lämpligare plats. Ingenting får klicka, som sagt.

Senast uppdaterad: 25 oktober 2012

Dela

Spiras nyhetsbrev

Fyll i din e-postadress och klicka på Prenumerera, så får du vårt nyhetsbrev direkt i din mailbox!