Spira

Att pilgrimsvandringen görs i skogen är själva grunden för upplevelsen, säger Marie Kvarnbrink. Bild: David Dahlberg

På pilgrimsfärd i Röbäcksskogen

Varför gå till spanska Santiago de Compostela när man kan pilgrimsvandra i Röbäck? Det frågade sig Tegs församling och inbjöd till en yttre och inre vandring på hemmaplan.

Vid Röbäcks distriktskyrka har ett tjugotal personer samlats en lördag förmiddag i början av juni. Molnen ligger lågt, och det är oväntat kallt, så fingervantarna har åkt på.

- En pilgrimsvandring är en bild av livet i sin helhet, där vi ger oss iväg, reflekterar, söker mening och gemenskap med andra människor och med Gud, inleder diakon Maria Westerlund, innan vi vandrar mot första anhalten - Västerbottens äldsta vägbro av sten, byggd 1843.

Dagens pilgrimsvandring går längs historiestigen i Röbäck, med stopp och reflektioner vid några av de historiska platserna. Prästen Lars-Martin Nygren berättar om brons historia, och drar paralleller till livet.

- En bro är byggd för att klara av ett hinder, men risken är att vi bygger så många broar att vi aldrig hinner stanna till och se bäcken. Människan behöver vila under sin livsväg.

Sedan vandrar vi över åkrarna fram till nästa stopp, milstolpen längs den gamla Kustlandsvägen, eller Norrstigen som den också kallas. Därifrån beger vi oss in i den vindstilla skogen, där myggen snabbt flockas.

Marie Kvarnbrink, som hör hemma på Teg, vandrar vant på med sina gångstavar.

- Jag är ute och går mycket i vanliga fall, men det här är min första pilgrimsvandring. Det kändes som ett bra tillfälle att komma ut i naturen och få tid för eget tänkande och reflektion med andra. Ett sätt att stanna upp inför kommande vecka.

Att vandringen görs tillsammans i skogen tycker hon är själva grunden för upplevelsen.

- Jag hör ihop med andra människor, med naturen, djur, träd och stenar. Vi är del av något större, och det blir tydligt här.

ar1204c_karta_roback

Pilgrimsvandringen är utmärkt med fotspår på en karta över Historiska platser i Röbäck från projektet Ume älvdal. Originalkarta och mer information om platserna finns på www.umea.se/umealvdal  Klicka på kartan för att öppna den i pdf.

Kombinera kropp, själ och ande

På senare år har intresset för pilgrimsvandringar ökat. Allt fler vill kombinera en yttre vandring med en inre, och vanliga mål är Nidarosdomen i Trondheim, Klosterkyrkan i Vadstena och spanska Santiago de Compostela. I Umeå har Ålidhems församling ordnat vandringar runt Nydalasjön och längs Tavelsjöleden. 

Det här är den första pilgrimsvandringen som Tegs församling anordnar, men inte den sista, lovar diakon Maria Westerlund på väg genom skogen. Målet är att erbjuda en möjlighet att vandra i naturen, samtala med andra och själv reflektera över livet och Gud.

En av poängerna är att göra allt på samma gång, att få kombinera kropp, själ och ande.

- För mig blir det en avslappning att binda ihop de olika delarna av mig själv istället för att dela upp, att ta alla delar i bruk samtidigt. Här får hela jag finnas!

På avstånd hörs en gök samtidigt som några enstaka regndroppar börjar falla. Den lugna vandringen har lett oss fram till nästa anhalt - Jättstugan, som är en grotta i Jättstubergets sydbrant, där vallpojkar, så kallade getare, sägs ha sökt skydd vid dåligt väder. Mitt bland stenbumlingarna firar vi en enkel mässa och skickar bröd och vin till varandra.

Efteråt blir det lunchpaus vid utsiktstornet, med vy över Röbäcksslätten och Umeå. Medan vi äter berättar Alf och Gudrun Avander att detta är deras första pilgrimsvandring, men att stigarna vi vandrar på är välbekanta.

- Vi bor i Röbäck och promenerar mycket. Vi gillar att vandra och röra på oss, säger Alf.

- Det här är ett nytt sätt för oss att vara i skogen, och det är mycket tilltalande, säger Gudrun.

 

Gillade nattvarden i grottan

Väderleksrapporten har utlovat regn, men när vi påbörjar nästa del av vandringen, som ska gås under tystnad, kan vi istället ana solen mellan grantopparna.

Med den heliga Birgittas pilgrimsbön i tankarna »Herre, visa mig din väg och gör mig villig att vandra den« går vi mot dagens sista stopp, en samling brons- och järnåldersgravar. Där reflekterar vi över begravningsriter och uppståndelse innan vi återvänder till kyrkan.

Marie Kvarnbrink pustar mycket nöjd ut på trappan till Röbäcks kyrka.

- Det var fantastiskt med naturen och gemenskapen! Särskild nattvarden var väldigt stark, att dela den med varandra där i grottan.

Att göra pilgrimsvandringen på hemmaplan istället för att resa bort tycker hon har ett mervärde.

- Jag får en annan syn på det som redan finns nära mig.

Senast uppdaterad: 6 september 2012

Dela

Ett glatt gäng pilgrimer innan vandringen börjat

Bild: David Dahlberg

Pilgrimsvandringen i Röbäck gick delvis längs Historiestigen

Bild: David Dahlberg

Välbehövlig paus.

Bild: David Dahlberg

Andlig friskvård

Spiras nyhetsbrev

Fyll i din e-postadress och klicka på Prenumerera, så får du vårt nyhetsbrev direkt i din mailbox!