Trefaldighetstiden handlar om att växa och mogna som människa. Tidsperioden från försommar till sen höst symboliserar också människolivets utveckling. Tre personer i olika faser i livet berättar om sitt inre växande.
Text Helena Andersson Holmqvist | 31 maj 2012
Oskar Boström, konfirmand i Umeå landsförsamling
Vad grubblar du över just nu?
- Största grejen är hur allt skapades. Om Gud skapat allt
undrar jag vem som skapade Gud? Jag tänker också på vad som händer
efter döden. Jag hoppas att det finns en himmel eller att jag föds
igen, så jag inte bara ruttnar och försvinner. Jag har svårt att
tro på saker jag inte kan se, men jag har blivit mer öppen till att
det skulle kunna vara på fler sätt, att Gud kanske är inblandad i
evolutionen.
Kommer du att fortsätta fundera på de frågorna?
- Ja, jag har redan tänkt på detta i ganska många år, och
jag tror att jag kommer att fundera tills jag bestämt mig för vad
jag ska tro och tänka.
Marcela Nilsson, engagerad i Böleängkyrkan
Vad är inre växande?
- För mig handlar det om att finna tryggheten i mig själv
och vara nöjd med den jag är. Jag växer hela tiden och lär mig
något nytt, ofta genom att göra misstag.
Är det svårt att hinna med ditt
inre?
- Min man och jag har sex barn tillsammans, men jag tycker
ändå att tiden finns. Jag reflekterar när jag diskar eller byter
blöjor. Böleängkyrkan är också en plats för mig att växa, genom
gemenskap, musik och välbefinnande. Min tro är pelaren, att Gud
skapat mig och älskar mig som jag är ger trygghet och
självförtroende.
Vilka frågor funderar du över just nu?
- Det är många funderingar, som medelålders kvinna, som
fru, som mamma. Det är inte alltid jag har svar, men jag tror att
en del av arbetet ligger i att ställa frågorna.
Stefan Karlsson, pensionerad tandläkare
Vad handlar inre växande om?
- Med åren samlar man på sig livserfarenhet, kanske kan
man kalla det vishet. Men jag är kritisk till när växande bara
handlar om att blicka inåt. När jag var i Sydafrika kom jag i
kontakt med begreppet ubuntu. Det handlar om att bli människa genom
andra människor. Den som har ubuntu är generös, omtänksam och
medlidsam.
Vad är det viktigaste du lärt dig i livet?
- Jag har varit med om saker, har förlorat ett barn och
min fru i cancer. Man kan växa i svåra perioder, men alla gör inte
det. Kanske är den viktigaste lärdomen att inte undvika och vara
rädd för det svåra. Det är livets villkor. Min gudstro är en tro
trots allt, och fungerar väl som ett stöd och en förtröstan.
Vad funderar du över just nu?
- Att få behålla hälsan och fortsätta utvecklas. Gemenskap
över generationsgränserna är viktigt, vara med barn, barnbarn och
deras vänner. Det är en del av ubuntu-tanken.
Senast uppdaterad: 31 maj 2012

Marcela Nilsson
Bild: Helena Andersson Holmqvist

Stefan Karlsson
Bild: Helena Andersson Holmqvist

Publicerad i Spira
Nr 3 2012
På webben
31/5 2012