– Det bästa med jobbet är att jag kan hjälpa människor, inte alla, men många, säger Åke Renman, som arbetat som osteopat i drygt tio år.
En tacksam klient gav honom smeknamnet Tavelsjö-Jesus, men själv tror han mest på kroppens inneboende läkekraft.
Text Helena Andersson Holmqvist | 29 mars 2012
Redan när fotografen och jag kommer gående i korridoren till Åke
Renmans mottagning på Universitetsservice börjar han ställa
diagnos. Han kan utläsa problem ur rörelsemönster och ljudet av
steg.
- Jag använder alla sinnen - syn, hörsel och känsel i mitt
arbete. Det är nästan jobbigt att gå på stan och se alla människor
med problem, vridna ryggar och sneda axlar.
Det var viljan att arbeta med människor som fick Åke Renman att
som fyrtioåring säga upp sig från sitt jobb som byggnadsarbetare
och hoppa på en femårig utbildning till osteopat. Då hade han
arbetat i sjutton år, och bland annat varit med och byggt Kyrkbron.
Hans arbetskamrater skrattade och tyckte inte det var lönt för
honom att börja något nytt.
- Men jag räknade efter och insåg att jag efter utbildningen
skulle ha lika långt kvar till pensionen som jag redan hade
arbetat. Och med det här jobbet kan jag dessutom jobba vidare efter
65, om det blir aktuellt.
Föredrar mjuka tekniker
2001 öppnade han praktik i Umeå som färdig osteopat efter
utbildning i Göteborg och Storbritannien.
- Det var en spännande resa. Innan jag började trodde jag att
jag skulle bli en typ av kiropraktor som knäckte leder, och visst
finns det sådana tekniker inom osteopatin, men jag har gått ifrån
dem mer och mer, berättar Åke Renman.
Osteopati är en behandlingsform som utgår från att kroppen är en
enhet och har en förmåga att läka sig själv. Osteopaten försöker
hjälpa kroppen på vägen, och använder sig i arbetet av olika
tekniker. De flesta av dem är mjuka och känns bara som ett lätt
tryck mot leder och ligament.
- Med små medel kan man åstadkomma stora saker. Jag lägger på
mina händer och för klientens ben försiktigt i rätt läge, sen tar
kroppen själv över!
Behandlingsformen används bland annat för problem i rygg och
nacke, men också sådant som matsmältningsbesvär och stress. När Åke
Renman hade mottagning i Långviken utanför Tavelsjö, hjälpte han en
klient som efteråt kallade honom Tavelsjö-Jesus. Smeknamnet har
sedan spritt sig ryktesvägen.
Själv blev Åke både glad och generad när han hörde talas om
det.
- Visst kan det hända otroliga saker, men det är ju inte jag
personligen som åstadkommer det, utan klientens kropp som svarar på
behandlingen. Det är där man kan få känslan av ett under. Osteopati
är en sorts helande, men ur kroppens perspektiv.
Inget hokus-pokus
Samtidigt som Åke är fascinerad av vad kroppen kan åstadkomma,
försöker han ta ner metoden på jorden genom att under behandlingen
berätta och förklara för klienten vad som händer.
- Genom mitt arbete har jag lärt mig att vara ödmjuk. Ofta när
jag tycker att jag är duktig kommer det in en klient med ett
problem jag borde se, men inte lyckas med. Det är bra att ha en
blygsamhet i jobbet.
När Åke Renman började arbeta som osteopat var han ensam om det
i Umeå, i dag finns här sammanlagt sex osteopater. Men även om
metoden ökar i Sverige, är den långt mindre spridd än i exempelvis
Tyskland och USA. Osteopati räknas som alternativmedicin, och
betraktas ibland med en viss skepsis.
- Inom den traditionella sjukvården är det vissa som tycker att
osteopati funkar bra, medan andra är väldigt skeptiska. Det man
inte vet något om blir man ofta skeptisk mot, och då tar man heller
inte reda på något mer.
Det var efter att han hade behandlat några anställda på Umeå
universitet som Åke fick en förfrågan om att arbeta på
Universitetsservice några timmar i veckan. Med tiden blev timmarna
allt fler, och nu arbetar han där heltid.
Tillsammans med ett team bestående av massörer och en
friskvårdskoordinator har han fått ner sjuktalen bland de
anställda. När han tar emot klienter märker han att två vanliga
problem är brist på grundläggande rörlighet i muskler och leder,
samt stress.
- Många blir väldigt trötta efter en behandling eftersom deras
adrenalinproduktion stängt av för första gången på länge.
Ryggskott är skyddsmekanism
Att behålla rörligheten i kroppen är viktigt, för att den inte
ska åldras för snabbt. Åke Renman betonar att kroppen alltid gör
sitt bästa, utifrån de förutsättningar den har. Ett ryggskott är
till exempel en skyddsmekanism för att skydda nerverna från tryck.
Att inte lyssna på smärtan, utan köra vidare med hjälp av
värktabletter, liknar han vid att ta sparken ut på tunn is.
- Utan spark går man igenom snabbt, men med hjälp av sparken
kommer man långt ut innan det brakar. Men då är det längre in till
stranden.
Stillhet för bota smärtor
När Åke Renman inte arbetar försöker han själv hålla kroppen
igång och stressen borta genom att vistas mycket ute i skog och
mark, där han bland annat ägnar sig åt skidåkning och jakt.
- Jag bor ute i havsbandet och närheten till naturen är viktig,
att hitta stillheten. Att stilla sitt sinne är en typ av bön,
meditation. Jag tror det är viktigt för alla, men kan vara
jättesvårt.
Han upplever att han ger bättre behandlingar om han är i harmoni
och känner sig lugn och trygg inombords.
- När jag möter människor med problem och starka smärtor, måste
jag själv kunna hålla mig lugn och verkligen vara närvarande. Det
är oerhört viktigt.
Senast uppdaterad: 29 mars 2012

Det bästa med jobbet är att jag kan hjälpa människor, säger Åke Renman.
Bild: Malin Grönborg

En osteopat har en rad olika tekniker till förfogande, de flesta mjuka och försiktiga.
Bild: Malin Grönborg
Senast jag...
... fick en kram: I går kväll, av frun.
... grät: Det var nog till någon film. Jag blir
väldigt berörd av att se återseenden.
.... läste i Bibeln: Det var några veckor
sedan. Jag tycker mycket om versen att kroppen är ett tempel. Det
sammanfattar osteopatin bra.
.... drog täcket över huvudet: I lördags. Jag
ser till att få en sovmorgon varje helg, och eftersom jag är så
trött på fredagar blir det oftast lördagar.
.... tappade kontrollen: Blir en dag någonsin
precis som man tänkt? Jag tror inte man någonsin har full kontroll
i livet.
.... förverkligade en dröm: Minns inte,
men jag har en dröm om att få segla en stor båt.

Publicerad i Spira
Nr 2 2012
På webben
29/3 2012