Text Lisa  Tegby | 13 december 2012

Kategorier: Vardagstankar 

Det var på stora Åhléns i Stockholm för flera år sedan. Jag letade efter nånting. Kanske var det i advent. Det var i alla fall massor av folk på stan, och alldeles för mycket saker och alldeles för stökigt och jag längtade efter ett lugnt hörn och en kopp te. Men jag »skulle ju bara…« först.

Då fick jag syn på en skylt. Helt oansenligt satt den på en vit vägg ut mot gatan i det stora varuhuset med texten:

Dagens timmar ila
Mitt i gärning bråd

Hjärtat har sin vila
I en nyfödd nåd.

(A. Frostensson)

Jag gjorde väl inget särskilt. Bara stod där ett tag. Ställde ner mina kassar och andades djupt. Tog fram en penna och skrev ner texten. Tänkte att så är det och den här påminnelsen behöver jag. Sen gick jag och drack te.

Det fanns en förklaring bredvid versen. Den sa att detta är texten på stora klockan i klockspelet i S:ta Clara kyrka. Klockspelet skänktes till kyrkan den 9 september 1965 av Gunvor och Gösta Åhlén i glädje över att S:ta Claras närhet ger helgd åt vardagsgärningen i Stockholm city.

Helgd åt vardagsgärningen. Nyfödd nåd. Vad fint det låter. Lite högtidligt sådär. Men det är ju vardagsgärning vi håller på med hela tiden. När vi kör buss eller dammsuger eller bokför. Hjälper moster eller byter blöjor. Och mitt i det: Gud. Som gör sig påmind genom en skylt eller en kyrkklocka eller en unge i en barnvagn. Som kommer till oss.

Jag skrev in de där raderna i min almanacka när jag kom hem. Och sen dess skriver jag in dem på försättsbladet i min almanacka varje nytt år. Kanske är de mitt livstema. Jag behöver dem i alla fall.

Vila i nyfödd nåd. Jämt.

Senast uppdaterad: 13 december 2012