Spira

- När jag vaknade efter operationen kände jag en sådan frid i kroppen, jag kände direkt att tarmen var borta, berättar Stina Hägglund. Bild: Malin Grönborg

Stomin gav Stina livet tillbaka

Den första september förra året förändrades livet för Stina Hägglund, 24 år, modebloggare och nybliven mamma. I en akut operation togs hela hennes tjocktarm bort och hon fick en påse på magen.
- För mig betyder stomin frihet. Jag är så otroligt tacksam att jag fått mitt liv tillbaka!

Kategorier: Spira möter 

- Välkommen till vårt barnfamiljsstök, hälsar Stina Hägglund, och visar runt i den färgglada lägenheten där hon själv, hennes man Emil och ettåriga dotter Elle är nyinflyttade. Efter Stinas akuta operation i höstas bestämde de sig för att flytta tillbaka från Stockholm till Umeå.

- Vi kände att vi behövde vara nära våra familjer, och ta emot all hjälp vi kunde få.

Innan Stina själv fick stomi tänkte hon »stackars« om människor med påse på magen. Hon förstår att många går igenom en kris när de får stomi, särskilt unga människor och de som opereras efter en kort tids sjukdom. För henne själv, i en trygg relation och efter 15 år av tarmproblem, kom påsen som en befrielse.

- Visst känns det trist att Emil aldrig kommer att kunna stryka över hela min mage, men stomin är ändå frihet för mig! Jag kommer att kunna börja leva ett normalt liv nu när tarmen är borta.

 

"Han blev kär i mig när jag låg i soffan med fett hår"

Historien börjar när Stina som åttaåring får diagnosen Crohns sjukdom, en kronisk tarmsjukdom som går i skov. Sjukdomen tog fart i tonåren och Stina blev tvungen att vara borta från skolan flera månader varje år.

Det tärde på henne, att aldrig kunna känna sig pigg och vara som en normal tonåring. Mitt i en sjukdomsperiod träffade hon Emil, och de gifte sig när Stina var 19 år, efter bara ett och ett halvt år tillsammans.

- Det blev liksom nöd och lust redan från början. Han blev kär i mig när jag låg i soffan med fett hår och slang i näsan och han fick bära mig till toaletten. Trots att så mycket handlade om sjukdomen var jag samtidigt lycklig!

Men mitt i bröllopslyckan började alla år som sjuk komma ikapp, och kort efter vigseln drabbades Stina av en depression. Tillsammans med en terapeut började hon bearbeta svåra frågor som »Finns det någon mening med att jag finns?«, »Vilket är mitt värde, om jag inte kan prestera något« och »Är jag inte bara en börda för min familj?«.

- I terapin lärde jag mig att jag får vara arg och ledsen. Det tog några år, men jag gick igenom det och kom ut på andra sidan, utan bitterhet och med ett nytt perspektiv.

Då bodde Emil och Stina i Stockholm, och hon arbetade som säljare på NK man. Hon var sjuk till och från. När hon blev gravid blev hon drastiskt sämre. Dottern Elle föddes i februari år 2012.

- Elle var en riktig gudagåva! Hon fick mig att lyfta blicken från mig själv. Jag var ledsen att hon fick en sjuk mamma, och att jag inte kunde gå på promenader och fika med andra mammalediga. Samtidigt kände jag mig värdefull! Jag kunde ge henne det hon behövde - hålla om henne, se henne i ögonen och älska henne.

 

Gjorde tummen upp och mimade toppen 

Stina sattes på en medicin som hjälper de allra flesta med Crohns sjukdom, men blev inte bättre. Under ett besök i Umeå i augusti vaknade hon en morgon och sa: »Något är fel. Vi måste åka till sjukhuset nu.«

Där blev hon snabbt inlagd, och en tarmundersökning visade att hela hennes tjocktarm var bortom räddning. Hon skulle opereras och få en påse på magen.

- Jag minns att jag satt i rullstolen utanför undersökningsrummet och bara grät och grät. Jag brukar vara en positiv människa, men då var jag verkligen ledsen. Jag trodde att alla nu skulle se att jag var sjuk, och att jag som är så modeintresserad bara skulle kunna ha stora kläder!

Men snart började en annan tanke smyga sig in - att tarmen som orsakat så mycket elände skulle försvinna och hon skulle kunna bli frisk. Senare samma kväll försämrades hennes tillstånd snabbt, och läkarna beslutade om en akut operation nästa morgon.

- När jag vaknade efter operationen kände jag en sådan frid i kroppen, jag kände direkt att tarmen var borta! Jag gjorde tummen upp mot sköterskan och mimade »toppen«.

Eftersom Stina varit så sjuk före operationen blev tillfrisknandet en jobbig tid, och hon drabbades av komplikationer med sjukhusvistelser som följd. Samtidigt fick hon ny energi.

- Jag är på väg att bli frisk, det är så det känns! Nu behöver jag träna och bygga upp muskler och kondition, det har jag inte kunnat göra förut.

Stina driver en modeblogg sedan två år tillbaka, och där blandar hon gärna yta och djup. Hon pratar öppet om sin stomi och känslorna kring den, till exempel vid besök på badhuset, och poserar i kläder med ärret framstickande på magen.

- Jag älskar mina ärr, faktiskt! Operationsärret och ärret från kejsarsnittet berättar vad jag varit med om. Jag vet att det finns unga tjejer med stomi som läser bloggen, och jag vill förmedla till dem: skäms inte, det gör dig mer intressant och visar att det finns en dimension till av dig!

 

Vill sola hela magen 

Att Stina bara skulle kunna bära stora kläder visade sig inte vara sant och på sin blogg har hon till och med poserat i en bikini med hög midja. Men i sommar skulle hon vilja kunna sola hela magen på stranden.

- Jag funderar lite på att rita något snyggt på påsen så att de som tittar inte bara tycker synd om mig. Kroppsidealet är ju som det är, och jag vet att jag inte passar in, men själv skäms jag inte för stomin och påsen.

Något annat som Stina är öppen med på sin blogg är sin gudstro, som hon haft sedan barnsben, och vad den betytt för henne under sjukdomstiden.

- Särskilt inför operationen blev relationen till Gud så påtaglig, och jag kände mig aldrig ensam. Jag har fått en insikt i hur skört livet är och känner mig otroligt tacksam för det jag har i dag.

I framtiden skulle hon gärna vilja engagera sig mer i att avdramatisera stomin, och berätta för personer som ska opereras vad den innebär. I övrigt har hon enkla förväntningar.

- Jag vill vara frisk och stark, en aktiv mamma och en närvarande fru och vän. Att fundera på vad jag ska bli är nytt, och jag får väl se vad det blir av mig. Men jag tror det blir nåt skitbra, säger Stina med ett skratt. 

Senast uppdaterad: 23 maj 2013

Dela

Familjen Hägglund med ettårige dottern Elle har nyligen flyttat tillbaka till Umeå för att vara nära sina familjer.

Bild: Malin Grönborg

Senast jag...

... fick en kram I morse av min man.

... bad Efter min operation pågår hela tiden en dialog med Gud i mitt huvud. Det är att be för mig.

... startade en diet Jag har fått ändra kost lite efter operationen och dricker mer vatten, äter mer salt och undviker sånt som är svårt att bryta ner, som grönsaksskal.

... njöt av livet I morse när jag låg i sängen och busade med Elle och kände mig pigg!

... tappade kontrollen Jag är världens sämsta stresshanterare, och så fort jag ska med bussen har jag ingen koll på var jag har plånbok och nycklar och blir jättearg.

... läste en bok Jag läste nyss ut »För då minns jag kärleken«, om en tjej som var med i tsunamin och förlorade sin sambo.

... fick en fix idé Jag har några fixa idéer som jag haft hela livet, som att det ska vara smör och pålägg på precis hela mackan, och att sömmen på strumpan måste sitta rätt över tårna.

Stinas blogg stinastil.se

Spiras nyhetsbrev

Fyll i din e-postadress och klicka på Prenumerera, så får du vårt nyhetsbrev direkt i din mailbox!