Spira

Armita Ghazinezam skissar på serier på sin arbetsplats. Bild: Johan Gunséus

Tecknade sin vardag i Iran

Armita Ghazinezam är lika delar svensk blodpudding och iranska dolmadas. Hon sökte äventyret och åkte till Teheran för att bli guldsmed. Hon återvände som samhällskritisk serietecknare.

Kategorier: Spira möter 

- Jag hade jobbat på dagis i Oslo i ett år när en moster i Teheran tyckte att jag skulle studera till guldsmed i Iran. Jag har alltid varit kreativ, fingerfärdig och detaljrik så det verkade vara en utbildning för mig. Jag tog mitt pick och pack och åkte, berättar Armita Ghazinezam utan åthävor och tar en klunk te.

Hon ser ut nästan ut som sagoprinsessan Snövit, med sitt långa svarta hår, mandelformade ögon och porslinsvita hy. Fast hon är betydligt tuffare än så. Den elaka styvmodern hade hon säkert brottat ned innan hon sagt ordet äpple.

Halvåret i Iran blev långt besvärligare än Armita hade kunnat föreställa sig. Med en pappa från Iran och mamma från Azerbajdzjan känner hon väl till landets seder och är uppvuxen med iranska värderingar. Det hjälpte inte, upptäckte hon.

- Jag hade varit till Iran som turist innan och jag visste att jag skulle bli förtryckt som ensam kvinna i Teheran. Men inte så mycket. Jag blev konstant sexuellt antastad i taxibilar; i bussar och på gatan. I princip överallt. Trots att jag bar slöja och kan språket, så kunde männen se på mig att jag inte var ifrån Iran. Det var en kulturchock. Det var svårt att smälta, berättar hon.

Iranska kvinnor rör sig sällan ensamma ute i samhället. De är ständigt påpassade av någon släkting men blir ändå antastade, hävdar hon.

 

Serie om näsvisa kvinnor

Armita lyckades kanalisera sin frustration kring människors påfrestande vardag i Iran genom att skapa serien Les Femmes Fozool som betyder de näsvisa kvinnorna på persiska.

- Det är väldigt krävande att leva under det iranska samhällets förtryck. Människor är inte fria. Jag tecknade min vardag, om de sexuella påhoppen och om hur jag nästan blev våldtagen, om hur jobbigt det var att åka allmänna färdmedel med mera. För att fler ska förstå så skriver jag alla bildtexter på engelska.

Hennes släkt och kurskamraterna från smideskursen var väldigt roade av serierna.

- De tycker att de är väldigt träffsäkra och roliga. Särskilt för att de speglar sanningen. Mina släktingar är förstås väldigt liberala.

 

Fick kallsup av samhället

Sommaren 2009 utbröt "Den gröna revolutionen", tre miljoner iranier gick ut på gatorna och protesterade mot regimen. Människor över hela världen kunde följa deras protester på twitter och på facebook. En ung studentska blev en symbol för den iranska oppositionen sedan vittnen hävdat att hon sköts ihjäl av basijmilisen trots att hon inte själv aktivt deltog i någon demonstration. Miljoner människor världen över har sett videofilmer på internet som visar hennes död.

- Jag var själv i London då det hände och protesterade med en grön flagga utanför iranska ambassaden. Det var väldigt känslomässigt starkt. Jag är stolt över mina släktingar för de är så starka trots regimens förtryck. Jag tror inte att iranierna kommer att stå ut så länge till. De unga vill ha en förändring, ett fritt Iran. 

Armita hade tänkt stanna längre, men fick något av en kallsup av det iranska samhället.

- Jag hade garden uppe jämt och när jag kom hem var jag aggressiv mot min familj och mina vänner. Det tog ett par månader innan jag kunde slappna av.

Armita Ghazinezam stannar upp en stund och låter känslorna rinna av henne. Hon är van att slå ifrån underläge, som under uppväxten i Holmsund, då hon blev mobbad för sin utländska bakgrund.

- Jag var en av tre invandrarbarn på skolan och vi var alla mobbade. När jag kom till gymnasiet så blev jag plötsligt populär. Det var en fantastisk och ovanlig känsla. Där fick jag nya vänner och kom in i föreningslivet. Det var en bra tid, minns hon.

 

VIll bo varmt

Tack vare sina serier om Iran har Armita fått flera uppdrag som serietecknare, bland annat för tidningen Vasaplan i Umeå. Hon är en driven tjej som gillar att vara med där det händer och att påverka. Jobbet som projektledare för kulturprojektet Katapult för Kulturstorm passar henne utmärkt.

- Vi har mycket fokus på att hjälpa utländska ungdomar, målet är att få dem att bli små kulturproducenter. Det handlar om att få dem som aldrig har jobbat med kultur att våga ta plats och skapa något för sig själva.

Bland annat har de haft Breakdance workshop i Nordmaling, och ett gäng ensamkommande flyktingbarn i Vännäs håller på att göra en dokumentärfilm om sina liv.

Armita säger att hon inte vill nischa sig på något än. Ordet också förekommer ofta i hennes vokabulär. Ett slags mantra.

- Jag brinner för musik och om fem år kommer jag att vara en framgångsrik musikproducent. Jag kommer att bo i ett varmt land, någonstans där jag inte behöver äta D-vitamin för att hålla mig pigg. Kanske Kuala Lumpur, det är en multikulti-stad som jag gillar.

- Jag är en äventyrare. Och har jag överlevt Iran, ja då kan jag överleva allt, säger Armita Ghazinezam och hennes ansikte spricker upp i ett leende.

Senast uppdaterad: 14 mars 2013

Dela

Bild: Johan Gunséus

Bild: Johan Gunséus

Armita Ghazinezam

Gör Projektledare för Kulturstorm,
serietecknare, musiker och guldsmed.

Född Kågedalen, uppvuxen i Holmsund och Umeå.

Vad kan du i dag som du inte kunde för ett år sedan? Rekvirera EU-pengar. Det är svårt, det kräver tålamod och mental hälsa!

Favoritserietecknare Jan Berglin. Hans bok Far och jag är bland det bästa jag har läst. Fabian Göransson är en annan favorit. Jag gillar hans bok Gaskriget om hans resa i Sydamerika. Den är samhällskritisk och rolig.

Senast lästa bok Tycker inte om att läsa. Då ritar jag hellre eller spelar gitarr.

Webbplats www.wallah.se

Spiras nyhetsbrev

Fyll i din e-postadress och klicka på Prenumerera, så får du vårt nyhetsbrev direkt i din mailbox!