Spira

Mamman Christina Siddique (tv) startade gruppen Bus och föräldralyftet. Medan hon och de andra vuxna pratar ägnar sig Carlskyrkans pedagog Elisabet Tobiasson helt och fullt åt barnen. Bild: Malin Grönborg

"Viktigt att träffa andra"

- Hej Samantha, säger Elisabet Tobiasson, pedagog i Carlskyrkan, och rullar en boll till ett av barnen i ringen på golvet.
Gruppen Bus och föräldralyftet har samlats och i rummet intill pratar de vuxna om att vara förälder till barn med ADHD/ADD.

Efter en lite rörligare lek får barnen välja mellan att fortsätta leka, spela instrument eller pyssla och spela spel. Elisabet Tobiasson är noga med att informera barnen om vad som kommer att hända. I gruppen finns barn med ADHD/ADD-diagnos och deras syskon.

- Jag utgår från att här finns barn med behov av tålamod, tydlighet och struktur, och det är något som alla barn mår bra av.

Gruppen Bus och föräldralyftet har träffats i Carlskyrkan sista lördagen i månaden i två år. Under fikapausen berättar Christina Siddique att hon startade gruppen med några andra föräldrar efter att de gått en föräldrautbildning på Barn- och ungdomspsykiatrin.

- Vi behövde mer utrymme att få diskutera med varandra, och pratade ihop oss om att starta en grupp. Vi kontaktade kyrkan om att få låna lokal, berättar hon.

Carlskyrkan visade sig ha planer på att utveckla sitt arbete med barn med särskilda behov, så de nappade och gjorde plats för träffarna i Elisabet Tobiassons tjänst.

Medan barnen leker träffas föräldrarna för sig, berättar hur det ser ut i deras liv just nu, och pratar sedan fritt eller utifrån ett särskilt tema, till exempel stöd från skolan.

- Den här gruppen är fruktansvärt viktigt för oss. Innan den fanns var vi ensamma, här får vi stöd och känner igen oss i varandra, säger Camilla Berggren, som varit med i gruppen med sin man Magnus ända sedan starten.

- Våra barn är också jättepositiva, särskilt vår tolvåring. När han var här första gången sa han »De är som jag, de tänker som jag!«. Han känner samhörighet med de andra barnen.

 

Viktigt för identiteten

Aven om gruppen framför allt startade för att föräldrarna skulle få träffas och prata, har träffarna visat sig vara minst lika viktiga för barnen. Det var just för sin dotters skull Maria Liljebro sökte sig hit för ett år sedan.

- Jag vill att hon ska få träffa andra i samma situation. Jag har själv en hörselnedsättning, och vet hur viktigt det är för ens identitet att träffa andra med samma funktionshinder.

Efter fikat leker barnen en stund till, innan det är dags att runda av inför avslutningen. Som alltid blir det en stunds avslappning och barnen får tända varsitt ljus. För att hjälpa Elisabet med barnen finns även två hjälpledare.

- Det är bra att vi är så ledartäta, så barnen ibland kan få en ledare nästan helt för sig själv. Det är roligt att märka att en del barn gått från att inte vilja vara i grupp, till att längta efter träffarna!

Senast uppdaterad: 23 maj 2013

Dela

Spiras nyhetsbrev

Fyll i din e-postadress och klicka på Prenumerera, så får du vårt nyhetsbrev direkt i din mailbox!