Spira

Biskopen om att vara bror till alkoholist

35 000 umebor har någon anhörig som dricker för mycket.
Anhörigas situation var i fokus på Grisbackakyrkan och Kafé Station, när biskop Hans Stiglund under tisdagen var inbjuden för att berätta om sin erfarenhet av att ha en alkoholiserad syster och om livets sårbarhet.
– Jag levde i en ambivalent tillvaro. Å ena sidan såg jag, å andra sidan försökte jag hitta tecken på att jag övertolkat.

Biskop Hans Stiglunds syster var länge alkoholiserad innan hon dog i lungcancer 49 år gammal. I Svenska kyrkans fastebok Gränslandet som kom ut för drygt ett år sedan skrev han om henne och om möten med andra människor där livet och den kristna tron "blev på riktigt."

Biskop Hans Stiglund var inbjuden för att berätta under rubriken Familjehemligheter på Grisbackakyrkan och senare under kvällen på Kafé Station måndag den 7 april.

Han känner väl igen sig i beskrivningar om hur en anhörig förnekar och skyler över. Vid ett tillfälle gick det så långt att polisen ringde upp honom, de hade funnit systern kraftigt berusad i en snödriva nattetid samtidigt som hennes tonårsbarn var ensamma hemma. Nästa dag köpte han "i sin skyddande situation" hennes osannolika förklaring.

- Min skeva verklighetsbild blev normaliserad. I det här fallet var jag tyst, förlamad. Fast jag var präst och van att samtala. Det är som att då smärtan kommer riktigt nära, behöver alla av oss stöd, fortsätter biskopen och drar en parallell till Markusevangeliet som läses i kyrkorna nu under fastetiden, om när Jesus döms till döden. Jesus var också tyst, misshandlad och ensam innan han till slut säger orden, Jag är.

- Det är som att han delar vår skamfulla och förlamande tystnad. När vi talar om Guds storhet vill vi lyfta det bort från det vanliga mänskliga livet, till en upphöjd allmakt. Men enlig Markus är han i en fånge som är tyst, ensam, misshandlad och dömd till döden och som säger, Jag är.


Tror inte på att tillrättalägga

Biskop Hans Stiglund möter ofta en sned verklighetsbild om det tillrättalagda lättköpta livet bakom hörnet, som ger prestationsångest då det mycket faller på den enskilde att göra "livsprojektet" lyckat.

- Vi behöver inte vända oss bort från våra livs nu, för det är där Jesus blir uppenbar. Det svåraste är att våga vara kvar i livet, det är där Gud låter sig mötas. Ibland i glädje, ibland i smärta.
Vi behöver våga se också det svåra.
- Kristus finns i prövningarnas och smärtornas mitt. Vi glömmer att det är just där Kristus valt att vara, att det är där han bär.

Harry Gustafsson som dagligen arbetar med anhörigstöd genom Firma Egentligen tog tillsammans med Grisbackakyrkan och Umeå lands församling, initiativ till Familjehemligheter. Han har också funnits med de senaste åren när Grisbackakyrkan haft en träff i månaden för anhöriga till missbrukare och till personer med psykisk ohälsa, kring ett tema deltagarna fått närma sig i jag-budskap.

- Det är så mycket hemligheter för den som är anhörig, därför är det jättebra att biskopen vågar berätta och prata konkret om det här, säger han.

I strävan att göra det mindre skamfullt och laddat att prata om de här problemen, hoppas Harry Gustafsson också att Svenska kyrkan i nästa steg ska utbilda personalen i bemötande av anhöriga.
- Det är viktigt att få höra någon berätta hur det är, hur man föringar och förnekar, får tunghäfta och så vidare.

Liksom andra umebor möter anställda och ideella många som har en missbrukande anhörig, personer som själva behöver få träna sig att se sina egna behov.

- Här är alla grupper i kyrkorna viktiga. Det gäller att se alla, kanske bär de "snälla" människorna som stannar kvar och hjälper till med disken efter en samling, egentligen på detta.
Familjehemligheter riktade sig till allmänheten under kvällens samling på Kafé Station och dagtid till Svenska kyrkans personal.

Fotnot: Uppgiften att 35 000 umebor har anhörig missbrukare är beräknad utifrån sverigesiffran i Karolinska institutets återkommande undersökning STAD rapport 55, ANDT-bruket och dess negativa konsekvenser i den svenska befolkningen 2013.

Dela

Biskop Hans Stiglund berättade på två samlingar om att ha varit anhörig till missbrukare. Foto: Luleå stift

Sjöng i paus

Johannes Dencker, präst i Grisbackakyrkan spelade Uno Svenningssons Under ytan mellan talare och samtal i smågrupper.

Refräng:

Under ytan
Skäms jag för mig själv
Under ytan
Bränner bilden mig

Jag vet, jag vet, jag vet att du finns där
Jag vet, jag vet, jag vet att du finns där
Jag vet, jag vet, jag vet att du finns där

Hör biskopen i P4

Biskop Hans Stiglund: "Bilden av det perfekta livet stämmer inte"

Spiras nyhetsbrev

Fyll i din e-postadress och klicka på Prenumerera, så får du vårt nyhetsbrev direkt i din mailbox!