Text Ulrika Ljungblahd | 4 september 2014

Kategorier: Andlig friskvård  Heliga vanor 

Fredagsmys har rotat sig som en tradition i många svenska familjer. Familjen samlas, äter något gott tillsammans och avslutar arbetsveckan. I Carinne Sjöbergs familj har fredagskvällen ytterligare en dimension. Det judiska sabbatsfirandet har följt henne ända sedan uppväxten i Israel. Under eftermiddagen bakar hon det flätade sabbatsbrödet och förbereder lördagsmaten genom att låta något tillagas i ugnen över natten. Sedan tänder hon sabbatsljuset och ber, antingen med familjen, vänner eller ensam.

- För mig är ljuständningen viktigast, när jag samlar mig och reflekterar över veckan en stund.

Under lördagen begränsar hon sina aktiviteter, svarar inte alltid i mobilen eller på mejl utan gör saker hon mår bra av som att ta en promenad eller meditera.

I en tid av stress och många måsten är sabbaten en tid för eftertanke och reflektion. Visst kan regler för vad man får eller inte får göra tyckas begränsande, men Carinne Sjöberg ser sabbaten som en möjlighet, en själslig avslappning. Och sysslor som blir liggande finns kvar nästa dag.

- Tvätten rymmer inte, konstaterar hon, skrattar och fortsätter: Sabbaten är inte att offra, det är något du ger till dig själv.

På lördagskvällen tänds det särskilda havdalah-ljuset och sabbaten avbryts. Havdalah betyder skillnad och markerar just skillnaden mellan sabbaten och kommande arbetsvecka.

 

Byter arbetskläder mot kostym

Samtidigt som lördagskvällen är slutet på den judiska sabbaten är den början på den kristna vilodagen. Klockan 18 på lördag ringer kyrkklockorna fortfarande i våra dagar till helgmålsbön och i gamla tider byttes arbetskläderna ut mot kostym inför den arbetsfria söndagen.

Traditionen med vilodagen bottnar i Bibelns skapelseberättelse och budord. På sex dagar gjorde Herren himmel och jord, men den sjunde dagen vilade han och hämtade andan. Och enligt budordet gällde vilan alla - även tjänstefolk, slavar och djur. Den första arbetstidslagen kallas den ibland.

»Tänk på vilodagen« är det tredje av de tio budorden, vilket kan tyckas lite märkligt. »Bland bud som är att inte dräpa eller ödelägga någon annans relation framstår uppmaningen att vila en dag i veckan mer som ett spa-tips än ett bud« skriver författaren Tomas Sjödin i sin senaste bok Det händer när du vilar. Men buden kom till för att skydda livet, fortsätter han och om det är något som hotar livet så är det bristen på vila. Stress hotar inte bara den egna hälsan utan även människor och relationer runt omkring.

Så att vila är att ta ansvar, säger han. Och vilodagen är en del av den rytm som ekar genom naturen, årstider och kalender. Vilo-
dagen präglas inte av tomhet, utan av gemenskap, reflektion och lust.

 

På söndagen får skärmen vila

Hemma hos familjen Rudolfsen-Sandqvist i Umeå är söndagarna oftast skärmfria numera. Datorer, mejl och mobiler får vänta.

- Jag ville skapa förutsättning för oss att göra något tillsammans en dag i veckan, berättar Eva-Karin Sandqvist. Det var naturligt att välja söndagen.

Vill någon se på film är det tv:n i vardagsrummet som gäller, inte datorn på det egna rummet. Ibland kommer brädspelen fram på kvällen.

- Det är en jättevila! Vi får tid att umgås och göra saker med andra.

Som egenföretagare och vikarie inom omsorgen är Eva-Karin van att sätta sina egna gränser.

- Jag måste ha en dag ledig, så söndagar tar jag inga pass om det går att undvika och jag sitter inte med bokföringen.

Senast uppdaterad: 4 september 2014