Spira

Eva Branzell lärde sig Selma Lagerlöfs berättelser "En julgäst", "Fågel Rödbröst" och "Bortbytingen" utantill. Sedan använde hon dem som predikningar. Bild: Anna-Karin Drugge

Hittade kraft i Selmas noveller

Mitt i en omtumlande tid i livet hittade prästen Eva Branzell kraft genom att lära sig tre noveller av Selma Lagerlöf utantill och predika dem.
– Jesus själv förkunnade i berättelser och liknelser. En berättelse är öppen för tolkning och talar till hela människan.

Det var under en svår period av sjukdom och en nära väns död som prästen Eva Branzell började en predikokurs. Som en del i kursen bestämde hon sig för att använda tre av Selma Lagerlöfs noveller som predikningar. Berättelser ligger henne varmt om hjärtat, och särskilt författaren Selma Lagerlöfs.

- Det passade bra just då, för jag var inte i form och hade inte vågat predika med egna ord. Jag lärde mig berättelserna utantill, och det kanske låter jobbigt, men jag upptäckte tvärtom en helande kraft i dem.

De tre berättelserna användes i två gudstjänster och på en samling. Efter varje tillfälle samtalade Eva Branzell med en grupp människor om hur de hade upplevt predikan. Reaktionerna skiljde sig åt, men de flesta lyfte fram möjligheten att identifiera sig med personer i berättelsen.

- Identifikationen väckte tro. En berättelse är alltid öppen för att tolkas så att den landar här och nu. När man känner igen sig i berättelsen öppnas ett inre rum.

 

Gillar konkreta detaljer

Även i vanliga fall använder Eva Branzell gärna berättande element i sina predikningar. Hon har märkt att det kan räcka att fördjupa sig i en detalj i en bibelberättelse, som att någon öppnar en dörr och går ut, för att skapa identifikation hos åhörarna. Berättelserna rör sig på flera nivåer, från praktiska göromål till tidlösa frågor om vad det är att vara människa, och talar därför till hela människan. De utelämnar inte någon av livets dimensioner, utan allt får finnas med.

- Bibelberättelsernas huvudsyfte är inte att förmedla historisk information, utan att jag ska få en möjlighet att bearbeta mina existentiella frågor och min relation till Gud. Berättelserna är slitstarka och fungerar om och om igen. De är ett levande material, och jag tror det är därför de lever kvar.

Att använda Bibelns berättelser för att finna en absolut sanning tror inte Eva Branzell är möjligt. I dagens samhälle, med dess mångfald, utgår hon och många andra i stället från så kallat ett tolkande sanningsanspråk.

- Jag tror inte att jag kan finna och predika »sanningen«, utan menar att bibelordet måste tolkas, så att det landar här och nu, i vardagen. Men det kräver mycket av mig som predikar. Jag måste ha processat texten, inkarnerat den, så att den känns äkta, annars tror ingen på det jag säger.

Själva finessen med ett tolkande sanningsanspråk menar hon är just att den inte är absolut, utan kan granskas och stötas och blötas.

- Vi behöver dela våra erfarenheter och tolkningar med varandra. Det gör tankarna tydliga och berikar livet.

Senast uppdaterad: 4 september 2014

Dela

Eva Branzell i Umeå landsförsamling skrev under sin predikokurs arbetet Att dela liv, som blev färdigt i våras. Där delar hon med sig av sina erfarenheter av att använda tre berättelser av Selma Lagerlöf som predikningar.

Bild: Anna-Karin Drugge

Tema Tolkning

Spiras nyhetsbrev

Fyll i din e-postadress och klicka på Prenumerera, så får du vårt nyhetsbrev direkt i din mailbox!