Spira

Simon Miderfjäll stortrivs på det sociala företaget Chansen. De fokuserar på det som fungerar bra för personer långt från arbetsmarknaden, men också på att göra dem anställningsbara och utveckla dem mot arbetsmarknaden. Café Göteborg är en av medlemmarna i föreningen som äger Chansen. Bild: Anna-Karin Drugge

Krass entreprenör med stort hjärta

Simon Miderfjäll vill samspela.
Och det är just vad han gör. På jobbet interagerar han med arbetsförmedling, företag och personer utanför arbetsmarknaden. På fritiden lagidrottar han gärna, i nästan vilken form som helst.

Gf Chansen ab ligger på en innergård Öst på stan. Med varsin tekopp i handen sätter vi oss i färgglada fåtöljer i »gamla garaget« där det sociala företaget med sina 17 anställda brukar ha sina personalmöten.

- Jag trivs otroligt bra här, med att det faktiskt är ett företag som gör mer än att producera något och som har den här sociala vinkeln, säger Simon Miderfjäll som är företagets vd.

I yngre år fick Simon återkommande frågor om han inte skulle utbilda sig till präst eller socionom. Men det var inte ens nära, Simon läste företagsekonomi och informatik. Själv brukade han alltid säga att han ville jobba i ett mindre företag med organisation och ledarskap, där det går att påverka och det märks om han är borta.

- Där är jag i dag också. Jag jobbar inte i första hand med människor och inte heller med arbetsmarknaden, utan mellan dem och försöker att med ganska förutbestämda medel nå så bra resultat som möjligt.

 
Växte upp i folkhögskolemiljö

Kärleken till de mindre sammanhangen, där alla känner alla och alla behövs för att få det att fungera, har han med sig från uppväxten i folkhögskolemiljön i Strömbäck.

- Det var en på många sätt skyddad och trygg uppväxtmiljö. På sommaren var vi också mycket på Höga kusten och min farmor och farfars bondgård. Jag har inte genomlevt större livskriser vilket andra kan se som en avsaknad av erfarenhet, jag gör det dock inte.

Han var scout och blev snart hjälpledare i barngrupper. Han och kompisarna sportade i folkhögskolans gympahall och att röra på sig med vänner är fortfarande en favoritsysselsättning. Nu spelar de bland annat innebandy i en Sunday-league.

En annan kär sysselsättning nuförtiden är att åka till Hemavan där familjen har en släktstuga eller till Nordingrå där de just köpt ett eget litet torp.

 
Vill bygga sociala nätverk

Chansen vill hjälpa de personer som är längst från arbetsmarknaden att kunna ta det lilla extra steget. Det behöver kanske inte kosta mycket men betyder däremot jättemycket för individen.

Gemenskapsföretaget förmedlar en arbetsplats för de inskrivna och försöker ta reda på vad det är som faktiskt gör att det inte fungerat, stöttar och har utvärderande samtal. Många av arbetsplatserna de erbjuder finns i något av de företag som är medlemmar i den ideella förening som äger Chansen, exempelvis iksu och Infolux som driver Café Göteborg.

Målet är att det ska ge jobb eller att personen i alla fall ska bli mer anställningsbar.

Simon har tidigare jobbat på Efs Västerbotten och med det sociala företaget Poolbro på Öppen gemenskap, ög.

- Något jag fått med mig från ög är att det inte bara är viktigt att behandla personers missbruk, utan att också bygga upp sociala nätverk.

Det finns alltid de som inte kan ta jobb av olika anledningar. I dag ligger arbetslösheten kring åtta procent, på 70-talet då Sverige hade brist på arbetskraft låg den på två-tre procent.

- Om vi antar att det är lika stor procent nu som inte kan ta ett arbete så är det en tredjedel av de arbetslösa. De flesta av våra deltagare finns i den mellersta tredjedelen, som kan få ett jobb, men är långt från arbetsmarknaden och behöver hjälp för att ta sig in.


Känner stolthet och glädje när det lyckas 

Idag är ett 70-tal deltagare inskrivna hos Chansen. 2013 gick en tredjedel av de inskrivna ut i jobb eller studier. Chansen säljer tjänsterna till Arbetsförmedlingen, af.

- af och samhället tjänar pengar på att inte behöva betala ut ersättningar, utan i stället få in skatt. Det är värden som dessa som vi redovisar i vårt sociala bokslut, säger Simon Miderfjäll. Där skriver vi också hur många som kommer ut i jobb och hur våra deltagare trivs hos oss. Vi ser det som naturligt att komplettera vårt ekonomiska bokslut med ett socialt.

Anledningen till att det går så pass bra tror Simon är att arbetsplatserna som tar emot personer verkligen vill göra det.

- De flesta som arbetar i sociala verksamheter eller med människor kan förstå känslan när det lyckas för en person. En lärares känsla när en elev trots svårigheter går ut med godkända betyg eller en behandlares känsla när någon lämnar ett missbruk. Stolthet, glädje. Många kan relatera till den känslan, säger han.

Simon föreläser också på socionomprogrammet och när han jobbade på Öppen gemenskap ingick det i tjänsten att kommentera socionomstudenters projektidéer. Då kunde Simon vara ganska krass. Han menar att en del kan tycka han är för fokuserad på det ekonomiska.

- Generellt tycker jag att vi i socialt företagande tänker för mycket på det sociala och för lite på det ekonomiska. säger Simon.

Det finns få sociala företag i Umeå med syfte att integrera människor i arbetslivet, men
Simon ser ett stort behov. För att fler personer ska få bra sysselsättning samarbetar Chansen därför med liknande företag.

I vår ska Simon Miderfjäll vara mötesledare på temat »When good is not enough« i samarbetskyrkan Solbackakyrkan i Holmsund.

- Då tar vi upp kyrkornas roll när det gäller långtidsarbetslösa och personer som har det svårt av någon anledning och på många sätt kämpar dagligen. Det är frågor som kanske inte behöver vara kopplade till Gud men till församlingens gemenskap.

 
Tro och socialt engagemang behöver inte följas

Simon är noga med att säga att många som är hängivna i arbetet med människor inte är troende och de två bitarna inte behöver hänga samman.

Han tycker kyrkor är bra på samtal, men har »snöat in« för mycket på gudstjänster och körsång och att de skulle kunna göra mer för personer långt från arbetsmarknaden.

- Om kyrkan skulle sätta sig ner och strukturera upp den tydliga och viktiga diakonala rollen och närma sig försäkringskassan och arbetsförmedlingen, skulle människor vilja betala medlemsavgift. Det är idén med Uppdrag medmänniska i Umeå stadsförsamling, där jag suttit i styrgruppen.
Han menar också att det kunde bära sig ekonomiskt.

Precis när vi avrundar ringer hans 5-åriga son och det är dags för Simon Miderfjäll att ta helg och åka hem.

Senast uppdaterad: 10 april 2014

Dela

Kärleken till de mindre sammanhangen, där alla känner alla och alla behövs för att få det att fungera, har Simon med sig från uppväxten i folkhögskolemiljön i Strömbäck.

Bild: Anna-Karin Drugge

Senast jag

... fick en kram: I morse, av alla i familjen!

... startade en diet: Varje dag.

... bad: I går kväll.

... drog täcket över huvudet: I går i soffan när jag lekte med barnen

... gick i kyrkan: I söndags.

... skickade vidare ett e-postskämt:   Aldrig. Borde förbjudas!

... inte läste ut boken: Läsa böcker när man kan lyssna på dem?

... nästan skrev en insändare: Dagligen. Det finns mycket att insända om!

... njöt av livet: Varje dag!

Spiras nyhetsbrev

Fyll i din e-postadress och klicka på Prenumerera, så får du vårt nyhetsbrev direkt i din mailbox!