Spira

Mona Ring-Ingeskog har alltid besökt kyrkor under resor. Numera trivs hon även i kyrkorum som inte är tomma. Bild: David Dahlberg

Kyrkan var en främmande värld

Hon tyckte Bibeln var konstig och förstod inte hur någon frivilligt kunde tillbringa en söndagsförmiddag på högmässa. Ändå fanns längtan där.
- Jag är stolt över att jag vågade möta mina frågor och rädslor, säger Mona Ring-Ingerskog, som deltagit i en samtalsgrupp om kristen tro som kallas katekumenat.

Kategorier: Spira möter 

Annonsen i Spira hade rubriken "Det börjar med en längtan..." Meningen träffade Mona Ring-Ingerskog, en kvinna i 50-årsåldern som vissa vänner kallade sökare.

- Jag tror att det ligger i människans natur att vilja hitta hem, säger Mona. I medelåldern är det nog ganska naturligt att man frågar sig »Är detta allt eller finns det något som är större än mig?«

Så här efteråt kan hon se att det andliga sökandet var ett naturligt steg i hennes livsresa. På 1980-talet utbildade hon sig till friskvårdspedagog och intresserade sig för kost, motion och hälsa. Fokus låg på hälsa på individplanet.

- Jag slutade äta kött, valde bort vissa fetter och slutade dricka kaffe efter kl 15.00, sånt som på 80-talet nog uppfattades som flum, säger Mona och skrattar. Jag trivs fortfarande med att ha ett balanserat liv. Jag tycker om självvald ensamhet: att läsa, skriva och vara ute i naturen. Samtidigt är jag nyfiken, social och målmedveten.


Studerade sociologi och existentiell hälsa

Vetgirigheten ledde henne till studier i sociologi och hon fastnade för hur organisationer och samhället påverkar vår hälsa. Därefter intresserade hon sig för internationell folkhälsa och fick det globala perspektivet.
- Min nästa fas var att utveckla den existentiella hälsan, konstaterar Mona Ring-Ingerskog, samtidigt som hon berättar att hon alltid haft ett andligt intresse.

- Jag gick i söndagsskolan som barn och där föddes en barnatro. I stunder av tviveli livet har jag återvänt till den.


Kyrkan var främmande värld hon ändå inte ville lämna

Samtidigt var kyrkan en totalt främmande värld. Kyrkorummet skrämde henne. Språket var högtravande och ritualerna obegripliga - när ska man till exempel stå upp eller sitta ner under en gudstjänst? För att inte tala om Bibeln som var både konstig och främmande.

Människor runt omkring Mona valde att gå ur Svenska kyrkan. Men det ville inte hon.

- Så jag frågade mig själv: varför vill jag inte det?

Mona konstaterade att hon är konfirmerad, har låtit döpa sina barn och varit på anhörigas begravningar i kyrkor. Att som vissa vänner åka till Indien för att hitta sin andlighet kändes som en omväg.

- Gud måste ju finnas överallt, tänkte jag.

Så såg hon inbjudan till katekumenatgruppen. Fast själva ordet katekumenat fick hon skriva upp vid första träffen, det är ju - precis som det låter - rena grekiskan. Katekumen betyder en person som genomgår undervisning. Ordet användes i fornkyrkan för den som var på väg in i kyrkan och fick undervisning före sitt dop.

Numera används ordet för människor som tillsammans vill söka och fördjupa sin tro.
I Umeå stadsförsamling har prästen Annica Dageryd lett samtalsgrupper enligt modellen i några år.

Mona och tre andra nyfikna träffades varannan vecka tillsammans med två präster och två så kallade medvandrarare, personer som gått katekumenatgrupper tidigare.


Berikande ställa frågor i trygg liten grupp

Första träffen fick de skriva upp alla frågor de funderade på. Vem är Gud? Vad är bön? Får jag ta med mina hundar till himlen? Måste man läsa Bibeln för att vara kristen? Tillsammans valde gruppen sedan ut de ämnen som de ville diskutera under året.

- Det var otroligt berikande att söka svar i en trygg liten grupp. Och det var så skönt att befinna sig i ett sammanhang där människor har kunskap. Jag fick ställa alla mina frågor och diskutera tro och livets frågor med andra som också var intresserade!

Under året ingår det också att gå i några gudstjänster. Rädslan för kyrkorummet gjorde att Mona första gången var rejält nervös.

- Första gången jag gick in i stadskyrkan tyckte jag den var så stor! Det tycker jag inte längre, säger hon.

Tvärtom. Häromveckan, första dagen på ett nytt jobb, gick hon dit på lunchrasten för att smälta förmiddagens alla intryck.

- Det var fantastiskt. Jag satt där helt ensam i 20 minuter. Nu var kyrkorummet ljust, jag fick komma dit med glädjen över att ha fått ett nytt jobb. Det fanns ingen rädsla, bara tacksamhet.


Har satt på sig halsband med kors från konfirmationen

Tidigare kunde hon inte förstå hur någon frivilligt kunde tillbringa söndagsförmiddagen i kyrkan i stället för i naturen. Numera går hon gärna på gudstjänst, det ger lugn och harmoni inför kommande vecka. Frågan Är kristen tro något för mig? som hon ställde sig i början av samtalsgruppen har hon besvarat med ett ja.

- Jag har satt på mig korset som jag fick vid min konfirmation, säger Mona Ring-Ingerskog och visar halsbandet. Nu är det inte bara jag. Jag finns i ett större sammanhang. Det är stort. Väldigt stort!

Som kontrollmänniska övar hon sig att släppa kontrollen och lita på att någon bär.

- Det behöver inte alltid vara jag som bär.


Upptäckte att relationerna är kyrkan

En annan upptäckt är att kyrkan är mer än kyrkobyggnaderna.

- Det är ju relationerna som skapar kyrkan! De människor jag träffat har varit öppna, diskutabla och okomplicerade. Det finns en förståelse för att kristendomen inte är självklar och det är ok att ifrågasätta, berättar Mona.

Samtidigt som många frågor fått svar, återstår åtskilligt fler. Hon vet inte ännu hur hon förhåller sig till Jesus och den heliga anden. »Hur är man en sann och ärlig människa och en bra medmänniska?« är en annan återkommande fråga.

- Jag har bara tagit första stegen på en lång resa. Det finns så mycket mer att fundera kring, jag är inte klar! betonar hon.

Inte klar, men stolt. Stolt över att hon vågat ta sin längtan och sina frågor på allvar.

- Jag har bevisat för mig själv och andra att jag vågar möta mina frågor och rädslor. Och jag är stolt över det! Om någon annan funderar på vad kristen tro är och vad kyrkan står för hoppas jag att de också vågar ställa sina frågor och påbörja en resa.

Senast uppdaterad: 9 juni 2014

Dela

Mona Ring-Ingerskog gick i en samtalsgrupp om kristen tro förra året.

Bild: David Dahlberg

Startar nya grupper

Umeå stadsförsamling och Ålidhems församling startar nya katekumenatgrupper hösten 2014.

Läs mer på deras webbplatser!

Spiras nyhetsbrev

Fyll i din e-postadress och klicka på Prenumerera, så får du vårt nyhetsbrev direkt i din mailbox!