Spira

Patrik Johansson lämnade Umeå för att forska från Nya Zeeland. Bild: David Dahlberg

Lär sig hållbar fred från naturen

Klinkandet på synten av märket Lem Bit 99 fick oanade konsekvenser. Patrik Johanssons första möte med fredsrörelsen var när han uppträdde med band på fredsfestivaler i slutet på 80-talet. Musicerar gör han fortfarande som körsångare, och fredsfrågorna blev hans yrkesinriktning. Nu har de fört honom och familjen till Nya Zeeland de kommande två åren.

Kategorier: Spira möter 

Azerbajdzjan, Bosnien, Hebron, Makedonien… Patrik Johansson har gjort forskningsresor och varit observatör i flera tidigare utsatta områden. Fredsfestivalerna 1988 och -89 väckte hans intresse, vilket ledde till studier i Freds- och konfliktkunskap i Uppsala och forskarutbildning och avhandling i Umeå.

- Jag trivs bra med att åka på observationer eller missioner som vi kallar det. Kan det bidra till någon förståelse av varför konflikter fortgår eller eskalerar har vi gjort något viktigt, säger Patrik Johansson.

Ibland funderar Patrik på hur stor inverkan observationer egentligen har. Han berättar om när en sådan faktiskt gav förändring. En palestinsk kvinna och hennes grannar hindrades från att använda framsidan på sin huslänga genom en avspärrning och fick ta bakvägen ut.

- Vi följde henne den krångliga omvägen och skrev sedan en incident report med följden att avspärrningarna togs bort.

Spira möter honom en av de sista dagarna på länge i arbetsrummet i Samhällsvetarhuset. Böcker som "Ickevåldsaktion" av Stellan Vinthagen och "Att förstå internationella konflikter" av Joseph Nye trängs i hyllorna. Han och familjen är precis i färd att göra den spännande resan till Dunedin, Nya Zeeland. Frun är läkare och ska jobba. Patrik har en så kallad postdoc-tjänst på ett fredscenter vid universitetet fram till sommaren 2016 och ser fram emot att arbeta i en kreativ miljö.

- Det har till exempel forskningsområden som Fredens estetik - hur fred förstås i film, musik, litteratur och teater. Många av de anställda är själva aktivister.

Frågan han ska försöka besvara är: Går det att undvika återfall vid tidigare konflikter och om inte, hur blir de så lindriga som möjligt?

Han ska också titta på begreppet motståndskraft i forskning om naturresursförvaltning, naturens förmåga att återhämta sig och försöka översätta den till sin forskning.

 

Reagerar på rinnande vatten

Patrik Johansson tror att det ger personliga lärdomar att jobba i andra länder.

- 1994 bodde jag en period i ett palestinskt studentområde. Vi visste aldrig när israelerna skulle stänga av eller sätta på vattnet, utan fick fylla Colaflaskor och bunkra. Därför reagerar jag fortfarande om mina barn leker med rinnande vatten, säger Patrik.

Det var samma år som han kallades till värnplikt och inställde sig på A7 på Gotland, med förhoppningen att bli hemskickad, vilket slutade med totalvägran.

- Jag kände mig obekväm redan första dagen. Jag pratade med kompanichefen som tillkallade ett vittne och gav mig en order jag inte genomförde. I stället tog jag flyget hem.

Domen kom nästa vår och en sommar fick Patrik tillbringa i fängelse. Fängelseerfarenheten lärde honom hur mycket bemötande påverkar oss.

- Här behandlas jag som en duktig person. Där rådde en grov, jobbig jargong bland de intagna som jag tidigare aldrig varit med om, berättar Patrik.

Musikintresset fick han hemifrån, mamman arbetade som musiklärare och hade elever hemma när Patrik och syskonen var små.

Pappan var pastor i Svenska missionsförbundet och därför flyttade familjen en del. Patrik Johansson föddes i Karlskrona, bodde några år i Göteborg och under skolåldern var Linköping hemstaden.

Sedan han och hustrun bestämt sig för att satsa på Umeå, sökte han efter en kör att sjunga i och fann Sångkraft där han sjungit sedan 2006.

- Jag tror inte det blir någon körsång i Nya Zeeland men jag kanske tar sånglektioner. Jag känner att jag tappat lite teknik, säger Patrik.

Med anledning av höstens val i Sverige pratar vi om att observera val, vilket han aldrig gjort, men skulle kunna tänka sig.

- Kollegor hoppade in och bidrog som valarbetare i Makedonien.

Västvärlden har ibland varit för ivrig att få till stånd val, enligt Patrik. Sedan kalla kriget har det handlat för mycket om att snabbt bygga demokratiska marknadsekonomier.

- FN åker till platsen och bygger enligt västerländsk modell. Det sättet att jobba kritiseras nu för att fokusera för mycket på det mätbara som till exempel val. Ett tydligt exempel är Bosnien efter Daytonavtalet 1995. Året efter var det val, men landet hade behövt längre tid. De som kunde ställa upp var de redan etablerade och valet kom att ge legitimitet åt gamla krigsherrar.

Hans poäng är att fred och demokrati är mer än att genomföra demokratiska val.

- Demokrati kommer som en naturlig del i ett fredligt samhälle. Det betyder inte att alla är överens utan att samhället har ett sätt att hantera konflikter. Medborgare slåss inte utan röstar om frågor. Det är också ett förhållningssätt till andra människor, en respekt och medvetenhet om allas värde.

 

Återvändande tas för givet

I sin avhandling gjorde Patrik intervjuer på plats i Bosnien och Armenien-Azerbajdzjan, om vilken betydelse återvändande till tidigare hemländer har för återuppbyggande.

Han jämförde också ett 40-tal konflikter systematiskt och kom fram till att återvändande inte alltid bidrar till varaktig fred, vilket varit den gängse uppfattningen. Sedan kalla krigets slut har fn haft som policy att flyktingar ska återvända för att bygga demokrati.

- Återvändande är något man tar för givet för att det ska bli en bra fred vilket det säkert ligger något i, men jag tycker också att mottagarländerna använder sig av det som argument, säger Patrik. Vill människor tillbaka finns det andra skäl att hjälpa dem, men det är inte säkert att det leder till bättre fungerande fred.

Om grupper som krigat inom ett land var mycket uppdelade före konflikten, är det svårare att bygga nytt. Fanns frön till integration däremot innan konflikten, som i Bosnien, är det lättare. Patrik tror att vi behöver ta mer hänsyn till historia, geografi och kontext.

- Vi bör vara deltagande i deras process och bygga förtroenden och relationer, säger Patrik Johansson.

När Spira tryckts har flera av böckerna från arbetsrummet i Umeå packats upp i Dunedin.

Synten från tiden i band, som på senare år varit barnens, fick dock inte följa med utan skänktes bort inför avresan.

Senast uppdaterad: 4 september 2014

Dela

Senast jag...

.... fick en kram
I går kväll, då jag tog en avskedsöl inför Nya Zeelandsresan med min gamle vän Micke. Vi kramades utan att klappa varandra manligt på ryggen.

... grät
När jag såg tv-dokumentären "Bronshjältarna".

... fick en fix idé
Sommaren 2005 då jag började med platespotting. Jag har precis nått 600. (Platespotting är att leta efter nummer på registreringsskyltar, först ska man se 001, sen 002 och så vidare.)

... lånade en bok på bibblan
Lånar ofta i jobbet, väldigt sällan privat. Senast "Hybrid Forms of Peace", redigerad av Richmond & Mitchell

Spiras nyhetsbrev

Fyll i din e-postadress och klicka på Prenumerera, så får du vårt nyhetsbrev direkt i din mailbox!