Text Erika H Magnusson | 10 april 2014

Kategorier: Heliga vanor 

Upprepningen genom årtusenden har stor del i att nattvardsböner bevarats och kan spåras ända till 200-talet. En som tar nattvard regelbundet är Henrik Bergner som går på veckomässorna i Umeå stads kyrka.

- Det är ett Kristusmöte. Jag tycker det är så stort att det är en obruten kedja sedan 2 000 år och den vill jag vara med i, säger Henrik, som gått i onsdagsmässorna de senaste sju-
åtta åren.

I boken Nattvarden skriver biskop emeritus Jonas Jonson att mässan som rit bevarar kyrkans mest omistliga gemensamma minne och erbjuder omedelbar delaktighet i trons mysterium. Han skriver också att de som tagit emot nattvarden sedan går ut med uppdraget att vara en Kristus för människor de möter.

Påsken inleds och då är lika med nu

I den kristna världen har den sista måltiden med Jesus firats sedan han instiftade den med lärjungarna, dagen innan han tillfångatogs för att korsfästas, den första skärtorsdagen. Backens kyrka är inget undantag utan varje skärtorsdag sedan första kyrkan på platsen byggdes, för ungefär femhundra år sedan, är det mässa.

Just den dagen varje år dukas altaret med sex altarljus och vita och röda blommor som symboliserar bröd och vin.

- De tre påskdagarna inleds, vi firar kalkens födelsedag och att nattvarden instiftas.  Om vi ska ha gäster som hälsar på hemma förbereder vi och gör fint och så gör vi i kyrkan också, säger Inger Lohmander, präst i Umeå landsförsamling.

Skärtorsdagen och resten av påsken gestaltas sedan flera år med alla sinnen. I Bibeln berättas att Jesus och lärjungarna tog nattvarden i övre salen och därför firar också Umeå landsförsamling skärtorsdagsmässan i Övre salen i kyrkan, i stället för vid altaret.

- Vi dukar ett jättebord för 60-70 personer med mängder av bröd, vindruvsklasar och kvistar. Det är en glädjefest.

Brödet är bakat med församlingens flera hundra år gamla oblatjärn. I samband med festen berättar någon medverkande om till exempel brödet eller vinet.

- Bibeltexterna vi läser handlar om mänskliga erfarenheter. Då är lika med nu. Kärlek, glädje, sorg och smärta kan också vara vår verklighet. Vi är en del av bibelordet som alltid är nära och aktuellt, säger Inger.

Klär av altaret

Efter stunden i övre salen går de firande ner i kyrksalen. Getsemanelunden där Jesus förråddes gestaltas med tegelstenar, blommor, frukter, oliver och citroner.

- Allt hänger ihop som ett drama vi själva deltar i genom lovsång och växelläsning.

Sedan klär medverkande av altaret, tar bort blommor, vaser, kors och ljus som en sinnebild för att allt tas ifrån Jesus. Samtidigt läser församlingen i Psaltaren 22, Min Gud min Gud, varför har du övergett mig. Skärtorsdagsmässan slutar med psalmen Vaka och be som pekar mot långfredagens gudstjänst.

Nattvarden har många betydelser som Inger Lohmander lyfter fram. Förkunnelse, bekännelse, tacksägelse och enande.

- Genom att gå i mässa påminner vi oss om att det finns en Gud och ett bord som alltid står dukat. Vi får komma med allt vi är och bär på till en gemenskap där alla är bjudna.

Jonas Jonsson skriver att nattvarden låter människan stiga in i berättelsen om hur Gud skapar och räddar, där alla har en plats som sedda och älskade och där vi kan hitta vår tro i en öppen relation till andra.

- Talesättet att hamna på grön kvist kommer från skärtorsdagsmässan som också kallas dies viridium, grön (frisk) dag. Vi blir åter inlemmade som gröna kvistar i vinträdet Kristus. Därför har vi många gröna kvistar i rummet, säger Inger Lohmander. 
 

Senast uppdaterad: 30 april 2014