Spira

Bild: David Dahlberg

Vem kan äta lamm med gräddsås?

Vad har lamm med gräddsås, unisex-underbyxor och en lotusblomma gemensamt? Jo, alla förekommer i människors religionsutövande och därmed också i utställningen "Gud har 99 namn".

- Utställningen har ett vardagsperspektiv. Om man skulle googla på sin religion, tror jag nästan ingen skulle känna igen sig, säger Daniel Pettersson, en av dagens guider.

Mitt i biblioteket står ett antal skärmar i form av resväskor med föremål från flera religioner. Här kan besökare och elever från skolan i huset när som helst titta på utställningen.

- Ålidhem med sin mångkulturella miljö är ett perfekt ställe. Elever kan stolta peka på »sina« föremål, säger biblioteksassistent Solbritt Putzén.

Den som vill fördjupa sig bokar en guidad visning.  I dag är det allmän linje från Medlefors folkhögskola som guidas av Daniel Pettersson och Ingrid Hammarberg. Under 1,5 timme får de via fyra olika stationer höra och prata om sex världsreligioner. Visningen inleds vid snurrande symboler.

- Känner ni igen dem? undrar Ingrid Hammarberg och tillsammans identifierar eleverna hinduisternas aum-tecken, kristendomens kors,
islams halvmåne, judarnas stjärna, buddhisternas hjul och slutligen även sikhernas khanda, med ett svärd och två dolkar.

- Det är väl symboler för att sikherna ska vara beredda att strida för det goda, säger någon och guiderna nickar medhållande och betonar att vapnen är symboliska.

 

Vem äter vad?

På nästa station står maten i centrum. Företrädare från de sex religionerna ska bjudas på mat - frågan är vem som kan äta vad? Snabbt konstateras att de tre religionerna med ursprung i Indien inte äter kött.

- Vem av de övriga kan äta lamm med gräddsås? undrar Ingrid.

- Det äter vi i islam, svarar Ibrahim Said. Men inte judarna, det uppfattas som girigt att både äta djurets kött och mjölk.

Så flyter samtalet vidare om att matregler ofta har kulturella förklaringar, som att griskött är väldigt känsligt för värme och om den som säger sig äta allt verkligen gör det - hur är det med orm?

Vi lämnar matbordet och går mot klädkammaren. Längs väggarna i ett av rummen hänger hattar, sjalar och saris. Vissa plagg används i vardagen, andra när man firar gudstjänst. En hel del är huvudplagg, här finns judiska kippan som används för att visa respekt för Gud och påminna sig om att det finns något högre och muslimska slöjan, hijab. Någon påminner om att kristna kvinnor i Sverige också länge täckte sitt hår med sjalar och hatt.

- Ja, det är mycket med hår och religion. Men det är ju mycket med hår och människan överhuvudtaget, konstaterar Ingrid.

Sedan får den som vill prova plaggen. Någon rullar ut en flera meter lång turban, Ingrid visar en sikhs underbyxor - som är unisex och rätt avancerade att knyta på sig, och Kim Frilund konstaterar vissa likheter mellan präster och rockstjärnor, som alla verkar klä upp sig.

- Vi har väl olika anledningar till varför vi klär oss som vi gör, säger Daniel. Någon vill ha keps med sitt hockeylag, men uttryck som har med religiös tillhörighet att göra blir lätt så laddade och känsliga.

 

Gör ett eget altare

Den fjärde och sista stationen ingår vanligtvis inte i vandringsutställningen, utan har lagts till på lokalt initiativ. Det handlar om heliga föremål och altare.

- De flesta av oss har något som liknar ett altare i vårt hem - en plansch med favoritlaget, foton av familjen eller föremål från en resa. Många ställer fram sitt dopljus eller en ikon, säger Daniel.

- Föremålen har både en hit- och en dit-sida, säger Ingrid och förklarar att samtidigt som en sten eller en bild av Jesus är vad de är visar de på något bortom.

- Nu ska ni få skapa ert eget altare, fortsätter hon.

Ett lågt sorl sprider sig i rummet medan fyra smågrupper skapar varsitt altare. På ett samsas ett radband med en lotusblomma som är en stark symbol inom buddhismen. På ett annat altare finns en nalle, som påminnelse om barnens betydelse, en golfboll och ett värmeljus.

Samtalet dröjer sig kvar vid ljusens betydelse, hur människor

i nästan alla religioner tänder ljus och vilken betydelse det har vid sorg.

- Den vetenskapliga metoden är jättebra, det är den bästa när vi vill veta vad. Men den kan inte hjälpa oss med hur, med vad vi ska göra när livet bränner till, säger Daniel Pettersson.

När livet är sårbart blir religion ett pedagogiskt sätt att »få ihop det«, att förstå tillvaron på ett djupare plan, konstaterar Mikael Åström, skolkyrkoteolog och projektledare för utställningen i Umeå.

- Vi människor behöver något som funkar, tillägger Daniel. Men jag lägger ingen värdering i vem man ropar på eller på vilket språk!

Efter visningen är eleven Ibrahim Said nöjd.

- Jag är väldigt intresserad av religion, men lärde mig ändå lite nya grejer, säger Ibrahim Said. Det var bra att guiderna var objektiva och inte pratade mest om en religion.

- Det var intressant och lärorik, säger Kim Frilund. Särskilt att få höra mer om de indiska religionerna, som man inte läser så mycket om annars.

Utställningen Gud har 99 namn har fått sitt namn från ett muslimskt talesätt, som fortsätter: »Det hundrade känner bara kamelen till«.

Senast uppdaterad: 9 november 2017

Dela

Ingrid Hammarberg uppmanar besökarna att prova både huvudbonader och andra plagg.

Bild: David Dahlberg

Daniel Pettersson och Ingrid Hammarberg är en av flera multireligiösa guider i Umeå som visar utställningen »Gud har 99 namn«.

Bild: David Dahlberg

Gud har 99 namn

Utställningen ingår i Svenska kyrkans satsningar under Umeå2014.


Visningar bokas via webben.

Spiras nyhetsbrev

Fyll i din e-postadress och klicka på Prenumerera, så får du vårt nyhetsbrev direkt i din mailbox!