Spira

Sittande och gående meditation är en bra början för samtal, tycker Gustav Ericsson, som mediterar med nätverket Anzenkai i en vindslokal i centrala stan. Bild: Ylva Hansen

"Vi har inte ensamrätt till Gud!"

Tystnad och te. Det är en bra början för religionsdialog tycker sjukhuspräst Gustav Ericsson, som själv skriver på en personlig reseberättelse om sitt möte med zenbuddhismen i Japan.
– Det var jättebetydelsefullt för min kristna tro, säger han.

Religionsdialog ligger Gustav Ericsson varmt om hjärtat. Och då inte främst samtal som jämför idéer eller läror.

- Det viktigaste är inte att reda ut var våra berättelser överensstämmer eller inte. Det viktigaste är att stärka upplevelsen av att vi är här tillsammans och hänger ihop, betonar han.

Visst kan religionsdialog handla om att motarbeta våld. Men möten och dialog handlar inte bara om att förhindra det negativa, utan också om att få mer av det positiva.

- Mer glädje och livsrikedom! Religioner har aldrig varit helt slutna enheter, vi har alltid lärt oss av varandra, säger Gustav.

Själv hittade han hem till sina kristna rötter med hjälp meditationsretreater i både kristna och zenbuddhistiska sammanhang. Meditationen hjälpte honom med förankring i nuet och inte bara fastna i idéer kring det förflutna eller framtiden. Han fick också ett friare förhållande till språket. I stället för att analysera varje ord i exempelvis Fader vår blev det lättare att uppleva och se bakom orden, vad de pekar på. En tro som är mer konst än matematik, men ändå inte mindre sann.

- Jag har rört mig i olika religiösa sammanhang. Det har varit betydelsefullt och givande. Jag vet inte vem jag varit i dag annars, säger Gustav, som i somras reste ännu en gång till Japan. Då på ett stipendium för att skriva om zenbuddhism och kristen tro, utifrån sin personliga erfarenhet.

ar1402b_egen_gud

Även volleyboll gör gott för gemenskap, visade det sig under ett besök i det franska zenbuddhistiska klostret Plum Village.

 

Ledde religionsdialoggrupp på Campus

Men religionsdialog kräver inga långa flygresor till andra sidan jorden. Hos Kyrkan på campus vid Umeå universitet ledde Gustav och kollegan Åsa Norin en religionsdialoggrupp med personer från olika religiösa sammanhang som träffades varannan vecka för att prata - eller snarare för att lyssna. I centrum stod de personliga berättelserna. Var och en pratade i jag-form, utifrån sin egen erfarenhet och inte som representant för något samfund eller någon religion.

- Då blir det lättare att lyssna och känna igen sig och mindre teoretiska konflikter.

Ett annat sammanhang för religionsmöten i Umeå är nätverket Anzenkai. Varje fredagmorgon och söndag-
eftermiddag träffas människor med olika livsåskådningar, religiösa eller inte, och mediterar. Efter att ha suttit tysta och stilla samt gått sakta tillsammans i en dryg timme dricker de te och har en delningsrunda.

- När man först delar en övning som är ordlös växer ett utrymme där gemenskapen redan är etablerad. Därefter ryms allas språk, så att var och en kan använda sitt språk för att beskriva vad man varit med om.

Te och tystnad är alltså två bra verktyg för religionsmöte. Ett tredje är naturen. Förra året besökte Gustav ett katolskt retreatcenter i Japan där jesuitledaren kommit fram till just de tre goda principerna för dialog: tystnad, teceremonin och naturen.

När Anzenkai arrangerar en veckas meditationsretreat på ön Stora fjäderägg i juni finns alla tre delarna på plats. Via internet har intresserade anmält sig ända från Oslo, Helsingfors och Paris. Även om retreaten inte »marknadsförs« som religionsmöte eller dialog är det ändå en del av vad som händer i praktiken.

- Var och en har sitt andliga hem och tillsammans skapar vi en retreat där kristna, buddhister och andra får mötas och vara tillsammans i övning en hel vecka, säger Gustav.

 
Tror på Gud som "tillvarons kärleksfulla grund"

Gustav återkommer till begreppet »hem« när han pratar om religiös tradition och tillhörighet.

- Om man har någonstans där man känner sig hemma är det lättare att vara bekväm när man besöker andras hem, säger han.

Och samtidigt; även om man älskar sitt eget hem, behöver man inte tala illa om andras. Ytterligheten - att hävda att den som inte tror »rätt« kommer till helvetet - är en uppfattning som Gustav absolut inte delar.

- Kyrkan borde officiellt gå ut och säga: Vi har inte ensamrätt till Gud!

Svartvita sanningsanspråk som bygger på skarp »antingen eller-logik« passar ofta när man bygger datorer, men inte lika ofta för att förhålla sig till livet.

- För mig handlar religion inte om att ha rätt, betonar Gustav och beskriver tron som verktyg, erfarenheter och bilder som ger hjälp att förhålla sig till det han inte kan förstå.

- Jag hittar god hjälp i Jesus liv som jag förhåller mig till tillsammans med andra. Berättelserna levandegörs och sammanvävs med mitt eget liv i gudstjänster, böner och riter. Det handlar inte på något sätt om att jag har rätt och andra fel.

Gustav efterlyser mer teologisk reflektion kring gudsbilden. Han tror inte på en gud som hör till ett särskilt folk, utan på Gud som är »tillvarons kärleksfulla grund som alla människor är en del av och lever i«.

- Att vara kristen handlar om att följa Jesus och han var gränsöverskridande och mötte alla människor med närvaro, öppenhet och kärlek.

Senast uppdaterad: 15 april 2014

Dela

Gustav Ericsson är präst vid Sjukhuskyrkan i Umeå.

Bild: Spiras redaktion

Gud har 99 namn

Spiras nyhetsbrev

Fyll i din e-postadress och klicka på Prenumerera, så får du vårt nyhetsbrev direkt i din mailbox!