Möt Umeåprofilerna Clara Lidström och Samuel Ljungblahd i ett samtal om att vara offentlig, kunna inspirera andra och om att säga upp sig som jourhavande förebild!ennes bloggläsare skulle fylla Globen 19 gånger om. Han sjöng på prinsbröllopet inför ett par miljoner tv-tittare.
Text Helena Andersson Holmqvist | 10 september 2015
Samuel, du kallas förebild, både som sångare och i samband med
arbetet för Haiti genom Star of Hope. Vad betyder det för dig?
- Att bli en förebild när man håller på med musik kommer per
automatik. Frågan är - hur vill jag hantera det? Sångaren Bono har
sagt att "fame is a currency", kändisskap är en valuta. Vad gör jag
med det jag fått? Kan jag använda det till något bra, att få andra
att tycka att arbetet för Haiti är en bra grej att följa, är jag
nöjd.
Clara: Men problemet är vad som följer med paketet när någon ses
som en förebild. Det kan komma krav på hur man ska se ut och vad
man ska säga, framför allt jag, som följs av unga tjejer.
Var det därför du förra året sade upp dig som "jourhavande,
kvinnlig förebild"?
- Jag kände att det blev ett maktmedel som användes mot mig. Om
jag skriver att jag vill gå ner mina mammakilon får jag höra att
jag kränker överviktiga, om jag skriver om min tro kränker jag de
som inte är kristna och så vidare. Människor reagerar med att bli
besvikna, att tycka att jag är en dålig förebild. Förebilder i
offentligheten ska vara felfria, men jag har aldrig velat vara en
offentlig förebild. Upplys mig inte om när jag ramlar av
piedestalen, för jag har inte bett om att få sitta där!
Är det skillnad mellan män och kvinnor när det handlar om att
vara en förebild?
Samuel: Någon sorts skillnad är det. Jag gick själv ner 20 kilo
förra året. Eftersom jag gjorde det för min egen skull blev jag
förvånad över genomslaget det fick. Men alla reaktioner handlade om
att det var bra och inspirerande, ingen hade några andra
synpunkter.
Clara: Jag tror att det är olika, eftersom man har en
föreställning att tjejer är lättpåverkade, sköra och lätt blir
knäckta. Då är det svårt att göra rätt. En offentlig kvinna ska
dessutom representera alla kvinnor. Mångfaldstanken läggs på en
enskild person, men jag kan ju inte samtidigt vara lång och kort,
tjock och smal, ordentlig och slarvig och så vidare. En person kan
inte uppfylla allt. Sök upp mångfalden själv!
Men offentliga personer har väl ändå ett ansvar för vad de
säger och gör?
Clara: Jag tycker att alla har ett ansvar! Visst når jag ut till
fler än många andra, men alla människor måste ta ansvar för sina
handlingar. Jag har själv satt andra människor högt, som pastorer i
kyrkan, och trott att de var perfekta. Men alla människor har
brister, och alla har ett ansvar för vad de säger och gör.
Samuel: Min offentlighet handlar mycket om den kyrkliga världen.
Eftersom det är så tydligt att jag är kristen är det många i
kyrkligheten som är stolta och säger "Du är så viktig". Och visst,
detta gör jag, men vad gör du själv?
Clara: Jag har tagit en del obekväma frågor i egenskap av att
vara kristen, och fått reaktionen: "Bra att du gör det, för jag
vågar inte." Men det hjälper ju inte om hundra personer står bakom,
om de gömmer sig bakom mig.
Finns det några särskilda förväntningar på en kristen,
offentlig person?
Samuel: Eftersom vi lever i ett land där kyrkan går bakåt, kan
jag uppleva att det i den kristna världen finns en jakt efter
förebilder. "Samuel är i alla fall vår."
Clara: Jag kan förstå det, att du nästan blir ihjälälskad. Jag
kan själv känna så inför dig, att det är skönt att du finns.
Samtidigt sätter det en orimlig press på dig, att du ska
representera alla kristna.
Samuel: Det finns ju en risk att människor får förutfattade
meningar om vad jag tror på, om jag säger att jag är kristen. Som
svar på frågan "Tror du på Gud?" vill jag svara "Vilken Gud pratar
du om?".
Clara: Jag upplever att det inte alltid är en tillgång att vara
kristen, och jag har fått tipset om att jag "borde tona ner det".
Men om jag nu är kristen kan jag ju inte ta hänsyn till om det går
sämre på grund av det.

Ligger det någon möjlighet i att vara en förebild?
Samuel: När jag växte upp var jag en person som hördes mycket,
men fick höra att Gud skulle mötas i stillhet. I gospeln hittade
jag hem och det blev mitt sätt att uttrycka min lovprisning på.
Kanske finns det fler som vill uttrycka sig så, och jag har en
möjlighet att presentera ett alternativt sätt för dem. Det har
också varit en stor hjälp i mitt engagemang för Haiti. Jag har
bland annat samlat in pengar till att gräva tre brunnar, och kunde
då använda mig själv och min plattform som hjälp i det.
Clara: Ja, det finns mycket som är bra! Jag kan lyfta frågor som
jag tycker är viktiga, och jag vet att folk lyssnar. Jag började
framför allt som en modeblogg, men att belysa olika frågor och
kunna påverka har blivit en stor anledning till att jag tycker det
är kul att blogga och gör att det känns meningsfullt.
Behöver människan förebilder?
Clara: Ja, det tror jag. Människan har alltid haft förebilder,
och det är så vi lärt oss saker. Den stora skillnaden nu är att det
inte bara är de människor vi har i vår närhet som är förebilder,
utan det kan vara någon på andra sidan jorden. Jag har olika
förebilder för olika saker, till exempel en handfull personer som
är bra föräldrar som jag rådfrågar när det handlar om mammafrågor.
I min blogg kan jag berätta hur jag gör, men det känns konstigt när
någon hellre rådfrågar mig än någon bra mamma i närheten. Det vet
ju inget om mig som förälder i verkligheten!
Samuel: Jag pratade med Per-Erik Hallin om det för flera år
sedan, och han konstaterade att en offentlig person får en
plattform att uttala sig om vad som helst. En känd artist kan
tillfrågas om allt möjligt, men det betyder ju inte att den
personen har täckning för vad den säger.
Vad har ni själva för förebilder?
Clara: I mitt privatliv är det mina föräldrar och min mormor,
till exempel. Från dem har jag fått viktiga värderingar. Däremot
har de inte någon erfarenhet av entreprenörskap, så där är det
spännande att se på någon som Jamie Oliver, som har integritet och
är duktig att bygga varumärke. Men honom vänder jag mig inte till
när det gäller familjeliv.
Samuel: När det gäller familjefrågor ser jag och min fru på
människor i närheten, föräldrar och syskon, hur de har gjort.
Andliga frågor har jag stött och blött med kompisar som jag tycker
har sunda värderingar. När det gäller artistbiten blir det Kirk
Franklin, som nu är den störste gospelartisten i världen. Han är en
stor förebild, men i många frågor ligger vi långt ifrån
varandra.
Clara: Men du underkänner honom ju inte bara för att du inte
sympatiserar med allt han gör, typ hur han uppfostrar sina barn.
Själv kan jag inspireras av en artist som Beyoncé när det gäller
att stå på sig i sin konstnärliga vision och ha integritet. Det
gäller att plocka rätt person för rätt område när man väljer
förebilder.
Senast uppdaterad: 11 september 2015
Clara Lidström

Ålder: 29 år
Bor: Tvärålund med man och två barn
Yrke: Skribent, författare och bloggare. Driver
sedan snart tio år en av Sveriges största bloggar under namnet
"Underbara Clara", har lett radioprogram om husmorstips,
sommarpratat och gett ut böcker om pyssel och fix för både barn och
vuxna.
Bloggläsare: 300 000 läsare, mest kvinnor.
Mest stolt över yrkesmässigt: När människor blir
inspirerade av det jag lägger ut på bloggen, vare sig det är vackra
bilder eller arga, politiska inlägg,
Samuel Ljungblahd

Ålder: 39 år
Bor: Ersboda, Umeå, med fru och tre barn
Yrke: Gospel- och soulsångare, låtskrivare. Har
gett ut fem skivor, turnerat i Norden, medverkat tre gånger i "Så
ska det låta" och sjungit på vigseln mellan prins Carl Philip och
Sofia Hellqvist.
Lyssnare: Har en bred publik från tonåringar till
äldre, framför allt inom den kyrkliga världen.
Mest stolt över yrkesmässigt: När människor
berättar att de blivit glada och upplyfta av min konsert. Det jag
helst vill är att förmedla glädje och delaktighet!

Publicerad i Spira
Nr 4 2015
På webben
10/9 2015