Text Helena Andersson Holmqvist | 10 september 2015

Samuel, du kallas förebild, både som sångare och i samband med arbetet för Haiti genom Star of Hope. Vad betyder det för dig?

- Att bli en förebild när man håller på med musik kommer per automatik. Frågan är - hur vill jag hantera det? Sångaren Bono har sagt att "fame is a currency", kändisskap är en valuta. Vad gör jag med det jag fått? Kan jag använda det till något bra, att få andra att tycka att arbetet för Haiti är en bra grej att följa, är jag nöjd.

Clara: Men problemet är vad som följer med paketet när någon ses som en förebild. Det kan komma krav på hur man ska se ut och vad man ska säga, framför allt jag, som följs av unga tjejer.

 

Var det därför du förra året sade upp dig som "jourhavande, kvinnlig förebild"?

- Jag kände att det blev ett maktmedel som användes mot mig. Om jag skriver att jag vill gå ner mina mammakilon får jag höra att jag kränker överviktiga, om jag skriver om min tro kränker jag de som inte är kristna och så vidare. Människor reagerar med att bli besvikna, att tycka att jag är en dålig förebild. Förebilder i offentligheten ska vara felfria, men jag har aldrig velat vara en offentlig förebild. Upplys mig inte om när jag ramlar av piedestalen, för jag har inte bett om att få sitta där!

 

Är det skillnad mellan män och kvinnor när det handlar om att vara en förebild?

Samuel: Någon sorts skillnad är det. Jag gick själv ner 20 kilo förra året. Eftersom jag gjorde det för min egen skull blev jag förvånad över genomslaget det fick. Men alla reaktioner handlade om att det var bra och inspirerande, ingen hade några andra synpunkter.

Clara: Jag tror att det är olika, eftersom man har en föreställning att tjejer är lättpåverkade, sköra och lätt blir knäckta. Då är det svårt att göra rätt. En offentlig kvinna ska dessutom representera alla kvinnor. Mångfaldstanken läggs på en enskild person, men jag kan ju inte samtidigt vara lång och kort, tjock och smal, ordentlig och slarvig och så vidare. En person kan inte uppfylla allt. Sök upp mångfalden själv!

 

Men offentliga personer har väl ändå ett ansvar för vad de säger och gör?

Clara: Jag tycker att alla har ett ansvar! Visst når jag ut till fler än många andra, men alla människor måste ta ansvar för sina handlingar. Jag har själv satt andra människor högt, som pastorer i kyrkan, och trott att de var perfekta. Men alla människor har brister, och alla har ett ansvar för vad de säger och gör.

Samuel: Min offentlighet handlar mycket om den kyrkliga världen. Eftersom det är så tydligt att jag är kristen är det många i kyrkligheten som är stolta och säger "Du är så viktig". Och visst, detta gör jag, men vad gör du själv?

Clara: Jag har tagit en del obekväma frågor i egenskap av att vara kristen, och fått reaktionen: "Bra att du gör det, för jag vågar inte." Men det hjälper ju inte om hundra personer står bakom, om de gömmer sig bakom mig.

 

Finns det några särskilda förväntningar på en kristen, offentlig person?

Samuel: Eftersom vi lever i ett land där kyrkan går bakåt, kan jag uppleva att det i den kristna världen finns en jakt efter förebilder. "Samuel är i alla fall vår."

Clara: Jag kan förstå det, att du nästan blir ihjälälskad. Jag kan själv känna så inför dig, att det är skönt att du finns. Samtidigt sätter det en orimlig press på dig, att du ska representera alla kristna.

Samuel: Det finns ju en risk att människor får förutfattade meningar om vad jag tror på, om jag säger att jag är kristen. Som svar på frågan "Tror du på Gud?" vill jag svara "Vilken Gud pratar du om?".

Clara: Jag upplever att det inte alltid är en tillgång att vara kristen, och jag har fått tipset om att jag "borde tona ner det". Men om jag nu är kristen kan jag ju inte ta hänsyn till om det går sämre på grund av det.

Ligger det någon möjlighet i att vara en förebild?

Samuel: När jag växte upp var jag en person som hördes mycket, men fick höra att Gud skulle mötas i stillhet. I gospeln hittade jag hem och det blev mitt sätt att uttrycka min lovprisning på. Kanske finns det fler som vill uttrycka sig så, och jag har en möjlighet att presentera ett alternativt sätt för dem. Det har också varit en stor hjälp i mitt engagemang för Haiti. Jag har bland annat samlat in pengar till att gräva tre brunnar, och kunde då använda mig själv och min plattform som hjälp i det.

Clara: Ja, det finns mycket som är bra! Jag kan lyfta frågor som jag tycker är viktiga, och jag vet att folk lyssnar. Jag började framför allt som en modeblogg, men att belysa olika frågor och kunna påverka har blivit en stor anledning till att jag tycker det är kul att blogga och gör att det känns meningsfullt.

 

Behöver människan förebilder?

Clara: Ja, det tror jag. Människan har alltid haft förebilder, och det är så vi lärt oss saker. Den stora skillnaden nu är att det inte bara är de människor vi har i vår närhet som är förebilder, utan det kan vara någon på andra sidan jorden. Jag har olika förebilder för olika saker, till exempel en handfull personer som är bra föräldrar som jag rådfrågar när det handlar om mammafrågor. I min blogg kan jag berätta hur jag gör, men det känns konstigt när någon hellre rådfrågar mig än någon bra mamma i närheten. Det vet ju inget om mig som förälder i verkligheten!

Samuel: Jag pratade med Per-Erik Hallin om det för flera år sedan, och han konstaterade att en offentlig person får en plattform att uttala sig om vad som helst. En känd artist kan tillfrågas om allt möjligt, men det betyder ju inte att den personen har täckning för vad den säger.

 

Vad har ni själva för förebilder?

Clara: I mitt privatliv är det mina föräldrar och min mormor, till exempel. Från dem har jag fått viktiga värderingar. Däremot har de inte någon erfarenhet av entreprenörskap, så där är det spännande att se på någon som Jamie Oliver, som har integritet och är duktig att bygga varumärke. Men honom vänder jag mig inte till när det gäller familjeliv.

Samuel: När det gäller familjefrågor ser jag och min fru på människor i närheten, föräldrar och syskon, hur de har gjort. Andliga frågor har jag stött och blött med kompisar som jag tycker har sunda värderingar. När det gäller artistbiten blir det Kirk Franklin, som nu är den störste gospelartisten i världen. Han är en stor förebild, men i många frågor ligger vi långt ifrån varandra.

Clara: Men du underkänner honom ju inte bara för att du inte sympatiserar med allt han gör, typ hur han uppfostrar sina barn. Själv kan jag inspireras av en artist som Beyoncé när det gäller att stå på sig i sin konstnärliga vision och ha integritet. Det gäller att plocka rätt person för rätt område när man väljer förebilder.

Senast uppdaterad: 11 september 2015