Text Helena Andersson Holmqvist | 26 mars 2015

Kategorier: Dilemmat 

Svar från Anders Axelsson

Sjukhuspastor, Norrlands universitetssjukhus

"Det finns inga absoluta svar i sådana här situationer, och jag säger heller inte "det går över". Det viktigaste är att inte stänga in sina känslor, för då lagras de och blir som en tung sten. Genom att berätta det man känner kan man i stället bli av med tyngden och det blir lättare att andas.

Försök hitta någon som kan lyssna och ta emot det du berättar på ett bra sätt! Om vi satt i samtal skulle jag ställa frågor till dig för att hjälpa dig att berätta och komma åt det som är svårt, och sedan bekräfta det du känner.

Jag tror också att man kan pröva att prata med sin döda släkting och förklara hur det känns. Att ha en inre dialog kan befria och leda fram till en känsla av försoning. Ibland kan man uppleva att en person som dött är mer närvarande och tillgänglig än tidigare, och är med i hemmet och på jobbet.

Du kanske också kan pröva att ha inre en dialog med Gud, och fråga och lyssna till den inre rösten."

Svar från Annika Hedman

Arbetar på en av Umeås begravningsbyråer

"Min uppgift är framför allt att arbeta för att begravningen ska bli ett så fint minne som möjligt, och hjälpa dig att hedra din syster på bästa sätt. Tänk på att det inte behöver vara genom att göra det så överdådigt som möjligt, utan försök hitta det personliga, utifrån vad du vet att din syster tyckte om.

Jag möter sådana här frågor ibland, familjer med olösta konflikter eller människor som blir totalt ensamma vid ett dödsfall, och jag kan se att det finns en lucka. Många människor vet inte vart de ska vända sig med sina problem och frågor.

Jag försöker lyssna till personerna jag möter och visa att jag ser och hör dem och deras problem, men också lotsa vidare till någon att prata djupare med. Det kan vara begravningsprästen, eller om det inte känns bekvämt, någon annan som en diakon, kurator på vårdcentralen eller en sorgegrupp."

Senast uppdaterad: 26 mars 2015