Text Kjell-Åke Johansson | 10 december 2015

Kategorier: Krönika 

Mera jul. En del vill ha mera av det goda som julen står för. Mera sällskap och mera mat. Mera tradition och mer av allt. Andra flyr fältet. Sätter sig i en flygstol för att komma undan, kanske från kommersen. Kanske är det pressen från förväntningar eller minnen från tidigare jular.

Själv stannar jag hemma och tar ännu ett varv runt julens budskap, som i en spiralrörelse kring ett och samma centrum. Och det är inte en rörelse uppåt mot större och vidare varv. Nej, det är en spiral nedåt där varven blir mindre och mindre, allt närmare ett tänkt lod i mitten. Poeten Kristian Lundberg sätter ord på min julkänsla: "Kristus är ett lod sänkt ned genom mig och världen."

Min jul kretsar kring en och samma berättelse, gamla texter och kända psalmer. De skapar stämning, inte minst i kyrkans gamla rum. Där hemma finns granen, klapparna och ljusen. På olika sätt pekar de mot samma centrum, en krubba i mitten av julen. Platsen där det förunderliga tar sin början och allt landar. Där finns mera jul av det innerliga slaget. När jag stannar upp inför Jesu födelse, och tar till mig barnets budskap. En jul med mera tid för det viktiga, för varandra, och mer frid från Gud.

"Kristus till jorden är kommen, oss är en frälsare född." Ur Stilla natt, Svenska psalmboken 114

Senast uppdaterad: 10 december 2015