Diakoni är grekiska och betyder tjänst. Nationalencyklopedin beskriver det som "kyrkans sociala ansvarstagande". För Alli Holmlund och Linn Hortlund i Umeå landsförsamling är diakoni möten med människor.
Text Eva Gustafsson | 10 december 2015
En diakon har ett speciellt ansvar för det sociala arbetet inom
kyrkan. Sedan början på hösten har det ökande antalet flyktingar
till Umeå inneburit förändringar i diakonernas arbete. Ett
asylboende, som drivs av Umebygdens etableringscentrum, har öppnat
på Backen. Svenska kyrkan serverar maten i närliggande
Backengården. Linn Hortlund, i grunden arbetsterapeut, har
anställts som diakoniassistent med inriktning mot flyktingar och
EU-migranter.
- Jag har jobbat i församlingen tidigare, men tjänsten nu
innebär helt nya utmaningar, säger hon.
Arbetet handlar bland annat om klädinsamling, att hålla öppet
ett aktivitetsrum för barn och föräldrar, ansvara för
volontärsamordningen vid måltiderna och i barnrummet samt att
sondera behovet hos dem som kommit hit. Det handlar också om att
finnas till för flyktingar som finns i Umeå sedan tidigare.
Linns kollega, diakon Alli Holmlund, poängterar vikten av att
inte glömma andra människor i Umeå som sedan tidigare behöver
hjälp. Det kan vara äldre som är ensamma, familjer, ensamstående
med dålig ekonomi och unga som mår psykiskt dåligt.
- Jag har varit över trettio år i församlingen och det känns
givande att få ta tag i något nytt, säger hon. Jag mötte bussarna
när de kom till asylboendet och det var speciellt.
Med kroppsspråk och gester
Alli berättar om trötta människor med bara någon enstaka liten
väska eller kasse som bagage, många utan någonting. Kanske hade
packningen förlorats i Medelhavet eller någon annanstans längs
vägen. Ändå var många glada.
- Jag tror att de var lättade över att ha kommit fram, säger
hon. Själv kunde jag ju inte säga så mycket eftersom vi inte kan
varandras språk, men jag tänkte att jag i alla fall kunde le och
säga välkommen. Så det gjorde jag!
Linn och Alli berättar också om den glädje och tacksamhet de
möter och att även om språket kan bli knepigt ibland, så ordnar det
sig oftast med gester och kroppsspråk.
- Flera av dem har redan också börjat lära sig lite svenska och
varje gång vi förstår varandra blir alla jättelyckliga!
Det hör av sig många umebor som vill hjälpa till.
- Många har idéer kring vad vi ska hitta på och det är lätt att
själv bli lite för ivrig, säger Linn. Vi tar gärna emot alla tips,
men i det här första skedet måste vi hålla igen lite.
Alli förklarar att det är viktigt att flyktingarna får landa
ordentligt och att det nu gäller att tillgodose de basala behoven
som kläder, hygienartiklar och mediciner. En stor del av jobbet är
att få tag i volontärer, frivilliga krafter, som vill göra en
insats.
Samarbete för sociala insatser
Diakoni och frivillighet hänger tydligt ihop menar Katarina Glas
som är processledare för Svenska kyrkans i Umeå handlingsplan för
det diakonala och ideella arbetet. Hon leder arbetet med att
inventera det församlingarna redan gör och vilken kompetens som
finns.
- Kyrkan har kanske inte alltid hängt med i förändringarna i
samhället och därför är det viktigt att titta över vårt arbete,
säger Katarina Glas. Vi behöver se vad vi kan greppa över, vad som
är vårt ansvar och vad någon annan aktör i Umeå kan göra
bättre.
Hon menar att ingen enskild myndighet eller organisation kan
räcka till utan att det krävs samarbete.
- Ibland kan det också handla om prioriteringar eftersom det
diakonala uppdraget alltid kommer vara större än det vi mäktar med,
säger hon. Jag sporras ändå av tanken att med god samordning och
samverkan kan vi klara mer utmaningar.
Katarina påpekar att det alltid funnit nöd, men med ett mer
komplext samhälle ställs större krav på föränderlighet och kyrkan
måste planera för att kunna vara mer flexibel. Hon tror att vi
kommer få se fler organisationer och privata initiativ.
- De flesta av oss har levt i en tid när det offentliga tagit
över allt ansvar för oss, men det är egentligen en parentes i
historien. Det civila samhället måste våga ta plats och se sin
kompetens som det gjorde förr.
På samma sätt tycker Katarina Glas att Svenska kyrkan anställt
bort frivilligheten och att det nu är dags att se allt som de
ideella krafterna kan ha att erbjuda.
- Diakoni är inte något som bara angår de anställda diakonerna,
menar hon. Alla har ett ansvar och måste be och arbeta för att
hjälpa medmänniskor i nöd, säger Katarina Glas.
Senast uppdaterad: 11 december 2015

Bild: Lina Eriksson

Bild: Lina Eriksson
Diakoni
Ett diakonalt förhållningssätt tar som utgångspunkt alla
människors lika värde och möter behov utifrån insikten att
församlingen är en del av en global gemenskap där alla behöver
varandra.
Svenska kyrkan i Umeå vill:
- öka kyrkans ansvarstagande för människor i utsatta
livssituationer som finns i eller kommer till Umeå
- utveckla diakonernas roll och arbetssätt
Läs hela måldokumentet som kallas FIN, församlingsinstruktion,
på svenskakyrkan.se/umea
Hallå där...

... Sophia Elo, vad gör du på Backengården?
- Jag hjälper till som måltidsvärd under middagen för dem som
bor på asylboendet här på Backen. Jag såg på Facebook att det
behövdes frivilliga och anmälde mig via Svenska kyrkans webb.
Varför vill du vara med och hjälpa till?
- Det känns som en självklarhet att göra något för alla
flyktingar som kommer hit till Umeå. Att duka, servera mat och
prata lite med dem känns som ett enkelt sätt för mig att hjälpa
till.
Det behövs fler volontärer till matserveringen och
lekrummet! Se "Vill du hjälpa till?" på
svenskakyrkan.se/umea

Publicerad i Spira
Nr 6 2015
På webben
10/12 2015