Spira

”Jag kunde i alla fall le och säga välkommen”

Diakoni är grekiska och betyder tjänst. Nationalencyklopedin beskriver det som "kyrkans sociala ansvarstagande". För Alli Holmlund och Linn Hortlund i Umeå landsförsamling är diakoni möten med människor.

En diakon har ett speciellt ansvar för det sociala arbetet inom kyrkan. Sedan början på hösten har det ökande antalet flyktingar till Umeå inneburit förändringar i diakonernas arbete. Ett asylboende, som drivs av Umebygdens etableringscentrum, har öppnat på Backen. Svenska kyrkan serverar maten i närliggande Backengården. Linn Hortlund, i grunden arbetsterapeut, har anställts som diakoniassistent med inriktning mot flyktingar och EU-migranter.

- Jag har jobbat i församlingen tidigare, men tjänsten nu innebär helt nya utmaningar, säger hon.

Arbetet handlar bland annat om klädinsamling, att hålla öppet ett aktivitetsrum för barn och föräldrar, ansvara för volontärsamordningen vid måltiderna och i barnrummet samt att sondera behovet hos dem som kommit hit. Det handlar också om att finnas till för flyktingar som finns i Umeå sedan tidigare.

Linns kollega, diakon Alli Holmlund, poängterar vikten av att inte glömma andra människor i Umeå som sedan tidigare behöver hjälp. Det kan vara äldre som är ensamma, familjer, ensamstående med dålig ekonomi och unga som mår psykiskt dåligt.

- Jag har varit över trettio år i församlingen och det känns givande att få ta tag i något nytt, säger hon. Jag mötte bussarna när de kom till asylboendet och det var speciellt.

 

Med kroppsspråk och gester

Alli berättar om trötta människor med bara någon enstaka liten väska eller kasse som bagage, många utan någonting. Kanske hade packningen förlorats i Medelhavet eller någon annanstans längs vägen. Ändå var många glada.

- Jag tror att de var lättade över att ha kommit fram, säger hon. Själv kunde jag ju inte säga så mycket eftersom vi inte kan varandras språk, men jag tänkte att jag i alla fall kunde le och säga välkommen. Så det gjorde jag!

Linn och Alli berättar också om den glädje och tacksamhet de möter och att även om språket kan bli knepigt ibland, så ordnar det sig oftast med gester och kroppsspråk.

- Flera av dem har redan också börjat lära sig lite svenska och varje gång vi förstår varandra blir alla jättelyckliga!

Det hör av sig många umebor som vill hjälpa till.

- Många har idéer kring vad vi ska hitta på och det är lätt att själv bli lite för ivrig, säger Linn. Vi tar gärna emot alla tips, men i det här första skedet måste vi hålla igen lite.

Alli förklarar att det är viktigt att flyktingarna får landa ordentligt och att det nu gäller att tillgodose de basala behoven som kläder, hygienartiklar och mediciner. En stor del av jobbet är att få tag i volontärer, frivilliga krafter, som vill göra en insats.

 

Samarbete för sociala insatser

Diakoni och frivillighet hänger tydligt ihop menar Katarina Glas som är processledare för Svenska kyrkans i Umeå handlingsplan för det diakonala och ideella arbetet. Hon leder arbetet med att inventera det församlingarna redan gör och vilken kompetens som finns.

- Kyrkan har kanske inte alltid hängt med i förändringarna i samhället och därför är det viktigt att titta över vårt arbete, säger Katarina Glas. Vi behöver se vad vi kan greppa över, vad som är vårt ansvar och vad någon annan aktör i Umeå kan göra bättre.

Hon menar att ingen enskild myndighet eller organisation kan räcka till utan att det krävs samarbete.

- Ibland kan det också handla om prioriteringar eftersom det diakonala uppdraget alltid kommer vara större än det vi mäktar med, säger hon. Jag sporras ändå av tanken att med god samordning och samverkan kan vi klara mer utmaningar.

Katarina påpekar att det alltid funnit nöd, men med ett mer komplext samhälle ställs större krav på föränderlighet och kyrkan måste planera för att kunna vara mer flexibel. Hon tror att vi kommer få se fler organisationer och privata initiativ.

- De flesta av oss har levt i en tid när det offentliga tagit över allt ansvar för oss, men det är egentligen en parentes i historien. Det civila samhället måste våga ta plats och se sin kompetens som det gjorde förr.

På samma sätt tycker Katarina Glas att Svenska kyrkan anställt bort frivilligheten och att det nu är dags att se allt som de ideella krafterna kan ha att erbjuda.

- Diakoni är inte något som bara angår de anställda diakonerna, menar hon. Alla har ett ansvar och måste be och arbeta för att hjälpa medmänniskor i nöd, säger Katarina Glas.

Senast uppdaterad: 11 december 2015

Dela

Bild: Lina Eriksson

Bild: Lina Eriksson

Diakoni

Ett diakonalt förhållningssätt tar som utgångspunkt alla människors lika värde och möter behov utifrån insikten att församlingen är en del av en global gemenskap där alla behöver varandra.

Svenska kyrkan i Umeå vill:

  • öka kyrkans ansvarstagande för människor i utsatta livssituationer som finns i eller kommer till Umeå
  • utveckla diakonernas roll och arbetssätt

Läs hela måldokumentet som kallas FIN, församlingsinstruktion, på svenskakyrkan.se/umea

Hallå där...

ar1506e_backen

... Sophia Elo, vad gör du på Backengården?

- Jag hjälper till som måltidsvärd under middagen för dem som bor på asylboendet här på Backen. Jag såg på Facebook att det behövdes frivilliga och anmälde mig via Svenska kyrkans webb.

Varför vill du vara med och hjälpa till?

- Det känns som en självklarhet att göra något för alla flyktingar som kommer hit till Umeå. Att duka, servera mat och prata lite med dem känns som ett enkelt sätt för mig att hjälpa till.

Det behövs fler volontärer till matserveringen och lekrummet! Se "Vill du hjälpa till?" på svenskakyrkan.se/umea

Spiras nyhetsbrev

Fyll i din e-postadress och klicka på Prenumerera, så får du vårt nyhetsbrev direkt i din mailbox!