”På semestern vill jag resa, ofta med flyg eller bil. Även om jag har dåligt samvete för utsläppen känns det som min resa inte
spelar någon större roll. Hur ska jag göra?”
Text Helena Andersson Holmqvist | 21 maj 2015
Kategorier: Dilemmat
Svar från Annika Nordlund
Miljöpsykolog vid Umeå universitet
"Det här tycker många är ett riktigt dilemma! Att ha dåligt
samvete är ett tecken på att du inte riktigt lever som du lär, och
då kan du antingen förhandla med dig själv "äsch, min resa är så
liten", eller ändra ditt beteende. Det handlar om att skifta fokus
från här och nu till något mer långsiktigt och globalt.Kanske kan
du börja fundera i andra banor? Själva resandet kan ingå i
semesterupplevelsen och inte bara vara en transport, till exempel
en tågresa genom Europa, som ger vackra vyer. Kanske kan du
semestra lite närmare, och inte åka till andra sidan jorden för att
bada?
Men det här är en svår fråga. Vi har byggt upp samhället så att
det är svårt att avstå från att resa. Vi har också lätt att tro att
vi samlar på ett miljövänligt "konto" i vardagen genom att sänka
temperaturer, källsortera och köpa second hand, och därför kan ta
ut en semesterresa. Men en flygresa till Thailand kostar mer än det
vi satt in."
Svar från Håkan Joëlson
Engagerad i hållbar utveckling inom Svenska kyrkan
"Ett dåligt samvete är ingen bra motor. Samtidigt tror jag det
är viktigt att leva efter det en tror på, att vara sann mot sig
själv, oavsett om det har små eller stora effekter. Du kan
fundera på vad det är du vill uppnå med semesterresan. Är det att
komma bort från vardagen, slippa vara tillgänglig och umgås med
dina nära? I så fall kanske du kan göra det på ett sätt som stämmer
med ett hållbart liv! Du måste kanske inte flyga, utan kan åka båt
eller tåg.
Prata också gärna med andra så ni kan stötta varandra i att göra
bra val och komma på alternativ.Vi människor måste göra vissa
avgränsningar i hur vi lever, och kan antingen välja andras
avgränsningar, eller våra egna.
Själv flyger jag numera aldrig inom Sverige, utan åker bara tåg,
och undviker bilresor. Jag försöker inte se det som att avstå, utan
som en utmaning för en större sak, som något jag kan bidra med
utifrån tacksamhet för allt jag får i livet."
Senast uppdaterad: 21 maj 2015

Annika Nordlund, miljöpsykolog vid Umeå universitet.
Bild: Helena Andersson Holmqvist

Håkan Joelsson, engagerad i Svenska kyrkans hållbarhetsarbete.
Bild: Peter Lindegren

Publicerad i Spira
Nr 3 2015
På webben
21/5 2015