Text Erika H Magnusson | 10 september 2015

Kategorier: Vardagstankar 

Som volontär i Calcutta för drygt tjugo år sedan fick jag en morgon träffa moder Teresa. Minnet av den korta men stora stunden har inte bleknat som autografen gjort. Hennes engagemang för de fattigaste, i vilka hon så konkret mötte Kristus, rörde mig och miljoner andra djupt.

Jag har alltid inspirerats av andra. Under åren som reporter på Spira har jag fått möta fantastiska människor i alla åldrar, som filantroper, miljö- och fredskämpar, kyrkliga medarbetare, enastående föräldrar, EU-migranter, slöjdare, vardagshjältar och kända personer som Alice Bah Kuhnke.

Förra läsåret gick jag Diakonprogrammet och plockar nu även fram lärare och studiekompisar som inspirationskällor. Jag minns lärarens konkreta engagemang, hon som bad för oss var och en dagligen och klasskompisen som personifierar konsten att lyssna och stå kvar.

När jag blir väldigt tagen av andras glans, kan jag också behöva påminna mig om att precis som alla bär det goda i sig, har alla också sprickor. Det kan vara befriande när jag tampas med mina egna.

Ett möte i somras med en kvinna i min egen ålder har stannat kvar. Hon föreläser om bemötande av rullstolsburna personer och bröt själv ryggen för fem år sedan. Trots att hon har tunga dagar äger hon en smittande positiv och generös livshållning.

Sedan ett par månader är Ålidhems församling min växtplats och här fortsätter jag att inspireras. På bussen till jobbet läser jag den sydafrikanske
ärkebiskopen Desmond Tutu. Trots att han mött stora utmaningar som apartheid upprepar han envist att Ljuset, Gud, är starkare. Varje människa är älskad och ska bli upprättad, bli det hon är tänkt att vara - "förklarad".

Senast uppdaterad: 10 september 2015