Spira

Den 15 november släpper Emil Holmström och Peter Wikström i duon Ecovillage sitt nya album med en spelning i Mariakyrkan. Bild: David Dahlberg

Musikduo som söker tystnad

Ett soundtrack till Markusevangeliet. Så beskriver Ecovillage sin fjärde platta som släpps i höst. Och bandets andliga resa märks i musiken.

Kategorier: Spira möter 

Emil Holmström och Peter Wikström gick gymnasiet och lärarprogrammet tillsammans. De arbetar på samma arbetsplats, har delat lägenhet och gör musik ihop.

- Det är ett mirakel att jag och Emil sitter här tillsammans, säger Peter. Minns du vad vi bråkade?

Emil nickar och berättar om 2010 då han bodde i ett uthyrningsrum hos Peter och hans fru Katarina. Emil var "extrem ateist" och tyckte att religion var en snuttefilt. Peter å andra sidan var "dogmatiskt troende" och argumenterade hetsigt för Guds existens.

- Vi var så arga på varandra, jag var verkligen ingen bra representant för kristen tro. Det fanns ingen kärlek där, sammanfattar Peter debatterna i köket.

Något år senare händer något. En kväll i Prag vänds allt upp och ner för Emil. Detaljerna vill han behålla för sig själv, men Gud visade sin existens på ett kraftfullt sätt.

- Allt lyste av kärlek och fick en helt annan strålglans, minns Emil. När jag senare läste mystikerna kände jag igen mycket.

Att Gud existerade blev självklart, men den kristna tron blev en process. Till sin hjälp tog Emil kyrkofäder som Isak Syriern, Augustinus och Gregorius av Nyssa, mystiker som Hjalmar Ekström, Mäster Eckhart och Johannes av Korset. Reaktionen från omgivningen var positiv, från både troende och ateister.

- Alla köpte inte konceptet, men märkte att jag förändrades väldigt mycket.

Även Peter påverkades och inspirerades av vännen att hitta "en sundare tro".

Parallellt med det andliga sökandet fortsatte deras gemensamma musikskapande. Flera år tidigare, under en av många rundresor som backpackers i Asien, hade Emil och Peter fastnat för indonesisk musik.

- Vi började sampla indonesisk musik och lade på egen. Vi prövade också att sjunga lite även om vi inte är särskilt bra sångare.

Deras tidigare soul- och hiphopaktiga musikprojekt lades på hyllan och de bytte spår till en musikgenre som kallas shoegaze.

- Det är som ljudmattor med väldigt många lager, beskriver Peter. Vår styrka är att vara kompositörer och producenter. Vi tar in gästartister som får spela våra idéer.

Den första plattan spelades in i en enkel studio i Emils lägenhet. Phoenix asteroid släpptes 2009 på det amerikanska skivbolaget Darla records och toppade snart bolagets försäljningslistor. Fans i Peru, USA och Japan lyssnade på musiken via Myspace, LastFM och SoundCloud långt innan skivan blev släppt. "Det var en dröm som blev sann."

Så flyttade Emil in till Peter. Perioden när deras debatter var som mest hektiska beskriver de som "inte särskilt kreativ". De kunde bråka om ett låtnamn och var väldigt noga med vilken idé som var vems.

- Det blev så mycket bättre sen när vi kunde släppa mer på våra egon, säger Peter.

Så här i efterhand kan de se hur deras andliga sökande också märks i musiken. Första skivans titel Phoneix asteroid syftar på fågel Fenix som stiger upp ur askan och förvandlas till något nytt och bättre. Sista låten på skivan heter Mustard seed, vilket de tycker är väldigt symboliskt eftersom senapskornet brukar användas som en bild av himmelriket och hur en liten tro kan växa med Guds hjälp. Uppföljaren With fragile wings we reach the sun kom 2013 och i november 2014 släpptes One step above, som inspirerats av Psaltaren 139 där bland annat Motown-sångerskan Sherlie Matthews läser ur psalmen i låten Wings of the morning.

- Den handlar om Guds storhet. Gud blir bara större och större för oss, säger Peter Wikström. Man upptäcker att horisonten är utan ände.

Den nya skivan, som heter Jesus of Nazareth, är färdig och släpps i november på det irländska skivbolaget Psychonavigation vid en spelning i Mariakyrkan. Livespelningar hör inte till vanligheterna för Ecovillage. Hittills har de bara gjort två sådana spelningar.

- Vi är nöjda med att sitta och pilla med våra låtar, säger Emil och skrattar.

Musiken på nya skivan är modern klassisk musik som även kallas ambient. Den påminner om filmmusik och Emil och Peter ser på skivan som "ett soundtrack till Markusevangeliet".

- Jag blev pappa i september för ett år sedan och det var väldigt omtumlande. En riktig egodödare. En kväll ringer jag Emil och säger att "vi ska göra en skiva som heter Jesus of Nazareth", berättar Peter.

Emil är tveksam, men när idén begränsas till att göra låtar utifrån Markusevangeliets 16 kapitel börjar de båda läsa bibelboken väldigt intensivt. De slås av att varje kapitel är så konkret, nästan som en ikon och de sammanfattar essensen i varje kapitel i låtnamn som The Son of Man. Varje låt har haft en specifik ikon som inspiration till den sekvens som stycket behandlar. Tillsammans bildar de 16 låtarna en inre andlig karta om hur man följer Jesus och hittar Guds rike, tycker de. Drömmen är att musiken ska bli ett meditativt rum där lyssnarna kan känna frid och en inre stillhet.

- Musiken är inte så påträngande i sig utan förstärker känslor, stämningar och ger en extra dimension, beskriver Emil.

En av Peters favoriter är låt tio som handlar om att ta emot Guds rike som ett barn.

- Det får man öva varje dag på!

Andliga övningar som meditation, andlig läsning och retreater är viktiga för både Peter och Emil. Fortfarande är det kristna livet en process.

- När jag hörde att de första kristna beskrevs som "de som följer Vägen" tänkte jag wow! säger Peter, som tycker att det är något helt annat än att på ett magiskt sätt säga "ja, jag tror" och tro att allt är klart. Det är mer en pilgrims vandring mot ett mål.

- Ja, meningen med livet är att vandra mot Gud, tillägger Emil. Samtidigt finns alltid en lockelse i det andliga livet att man ska bortom det mänskliga, men jag tror att vi i stället ska bli mer sant mänskliga.

De betonar att det egentligen inte finns något de själva kan göra för att få fram vad Gud vill ge utan det handlar mer om att vara öppen för Gud. De andliga övningarna är inte ett mål i sig utan ett medel.

- Det enda jag kan göra är att göra den inre jorden bördig, säger Emil, vars omtumlande gudsupplevelse 2010 har skapat en törst att få komma så nära igen.

- Ibland, små korta stunder, får jag komma in i den närheten igen. Men det är smärtsamt sällan, konstaterar han.

För både Emil Holmström och Peter Wikström är tystnaden central. De åker gärna på retreat och tycker numera att de inre resorna är mer spännande än utlandsresor.

- Jag börjar lära mig att det som funkar för en själv inte behöver funka för andra. Men för mig och många andra är tystnaden viktig. Jag har varit på ganska många reträtter och tycker att man lär känna varandra på helt annat sätt. Kärleken kommer väldigt naturligt, säger Emil.

Genom att uppsöka den yttre tystnaden går det hitta den inre tystnaden. Både Peter och Emil har valt bort tv:n och väljer hellre att meditera eller läsa. Och så förstås att göra musik.

- Även musikskapande börjar ju i tystnad. Och musiken är vårt språk som vi kan uttrycka oss med, säger Peter Wikström.

Senast uppdaterad: 10 september 2015

Dela

Senast jag...

ar1504b_ecovillage--2

... lärde mig något nytt:

I dag av min kära dotter Lea.  Vi har mycket att lära av de minsta, deras villkorslösa kärlek och enorma tillit att de är älskade.

… läste riktigt långsamt:

Dagligen. Isak Syrierns "Landet där tankarna funnit ro" och dagens evangelium enligt kyrkoåret.

... började om:

Varje dag ser jag som en gåva och en möjlighet att börja om. Människan felar ständigt men har alltid möjlighet att välja det rätta igen och bli förlåten.

Senast jag..

ar1504b_ecovillage-

... läste riktigt långsamt:

På tok för sällan, senast var det nog Wilfrid Stinissens "Det inre berget".

...  nästan skrev en insändare:

När jag såg en liten flicka springa mot sin pappa för att ge honom en kram. Men pappan var uppslukad av sin mobil och såg henne inte. Mobilanvändandet har nästan blivit något sjukligt.

... njöt av livet:

Så ofta som jag kan, livet är en ofantlig stor och obegriplig gåva!

Ecovillage

ar1504d_ecovillage

Ecovillage är en grupp som består av Emil Holmström och Peter Wikström, Umeå.

Släpper sin fjärde skiva "Jesus of Nazareth" i november.

Inspireras av musiker som Arvo Pärt, Harold Budd, Federico Durand, Taylor Deupree och Boys of Canada.

Spiras nyhetsbrev

Fyll i din e-postadress och klicka på Prenumerera, så får du vårt nyhetsbrev direkt i din mailbox!