Lisa Tegby tipsar om tre böcker.
Text Lisa Tegby | 15 december 2016
Kategorier: Lisas bokspalt
En vän berättade att dagen efter det amerikanska presidentvalet
kände hon sig både vanmäktig och förvirrad. Hon behövde tröst och
framför allt hopp. Och helt överraskande, när hon var inne i
bokhandeln i ett helt annat ärende, hittade hon den. Boken. Den var
till henne, sa hon.
Den bok hon råkat på var Kristian Lundbergs "Gud är inte ett
främmande namn". Och jag förstår henne. Jag hittade den tidigare i
höst och den har blivit en guldgruva för mig. Kristian Lundberg,
tidigare för mig mest känd genom sin inträngande arbetarskildring
"Yarden", skriver om livet och meningen och om sin tro. Det är en
kraftfull tro, kanske just därför att den beskrivs som svag och
skör. "Den tro jag håller fast vid är mer brusten än hel. Det är
inte ett evangelium för segrare och lejon. Det är en förkunnelse om
förlorare och lamm."
Kristian Lundberg skriver om bön som en motståndshandling, om
det grundläggande radikala i att erkänna en annan världs möjlighet
och om en tro som inte har lov att vända bort sitt ansikte från det
lidande som pågår runt omkring oss. När tro och handling,
solidaritet och bön på ett självklart sätt får sitta ihop, då växer
mitt hopp. Jag får hjälp att inte släppa taget om min framtidstro.
Och så är det alltid roligt och upplyftande att läsa när någon som
jag inte väntat det beskriver sin tro.
En bok som gett mig både leenden och en och annan aha-upplevele
är biskop Mikael Mogrens bok "100 frågor om Gud och 200 svar". Den
grundar sig på brev som han fick när han blivit biskop. Det är
frågor som "Jag har vilodag när det passar mig. Är det något fel på
det?" eller "Finns djävulen på riktigt?" Varje fråga får ett kort
och ett långt svar. Det korta svaret är högst en rad lång. På
djävulsfrågan svarar han kort: "Det verkar inte bättre." Det långa
svaret ger en utläggning på femton-tjugo rader. Boken är rakt på
sak, väjer inte för det svåra och är en utmärkt utgångspunkt för
egna tankar eller för samtal.
Sen undrar jag om ni har läst bästsäljaren Elena Ferrantes "Min
fantastiska väninna". Det tog ett tag innan jag gav mig på den, men
jag blev uppslukad, både av livet i det fattiga Neapel som är
väldigt långt ifrån mitt eget, och av väninnesamhörigheten, som jag
verkligen kan känna igen mig i. Nu hoppas jag att jag får den andra
delen i julklapp. Böcker har alltid varit de bästa julklappar jag
kan tänka mig.
Senast uppdaterad: 15 december 2016

Lisa Tegby tipsar om tre läsvärda böcker.
Bild: Malin Grönborg

Publicerad i Spira
Nr 6 2016
På webben
15/12 2016