"I min trappuppgång bor en kille som ofta ser rätt ensam och ledsen ut. Föräldrarna verkar vara borta mycket. Vad kan jag göra?"
Text Helena Andersson Holmqvist | 8 september 2016
Kategorier: Dilemmat
Ida Helleberg, socionom och familjestödjare på Öppen Gemenskap
svarar:

"Att pojken verkar ensam och ledsen kan vara en varningssignal
att något inte står rätt till, särskilt om det upprepas. Ta det på
allvar! Som regel borde vi bli bättre på att uppmärksamma barn och
fråga hur det är när de verkar ledsna, även om det är enstaka
händelser.
Prata med pojken och visa intresse och engagemang! Det är inte
säkert att han öppnar sig, men visa honom att det finns vuxna som
ser honom. En annan gång är det möjligt att han ringer på hos dig.
Våga också prata med föräldrarna om din oro, att pojken verkar
ensam och ledsen. Var tydlig med att det handlar om din omsorg om
pojken, inte om att anklaga eller sätta dit. Om du efter samtalet
fortfarande känner oro kan du kontakta socialtjänsten. Där finns
det bra stöd då familjer behöver det.
Utsatta barn som vuxit upp kan vittna om att den största
besvikelsen var att ingen vuxen såg vad som hände. Att någon frågar
hur det är kan vara helt avgörande. Samhällets nätverk är viktigt
för att fånga upp barn som far illa, och vi ingår alla i det!"
Kerstin Granberg-Lundgren, ordförande Hyresgästföreningen Södra
Västerbotten svarar:

"Börja gärna med att fråga varför han är ledsen just då. Har han
ramlat eller blivit osams med någon? Om du känner att du borde
prata med föräldrarna också så gör det. Berätta helt enkelt för dem
att han var ledsen.
Det är bra att lära känna sina grannar, säga hej och bli ett
ansikte för varandra. Då går det lättare att se om någon har det
jobbigt, och till exempel den lille killens situation kan bli
annorlunda. Det blir enklare att gå hem till familjen och berätta
att killen var ledsen och fråga om det är okej att exempelvis bjuda
honom på fika om något händer igen.
Om man skapar trivsel i ett område skapar man också trygghet.
Det är otroligt viktigt! För att göra det behöver man inte vara
någon särskild, utan bara en granne. I ett område som blomstrar,
även i utemiljön, söker människor sig ut på gården och umgås. Då
förändras klimatet och de som bor där blir mer måna om att ta hand
om sitt närområde, även sina grannar. Och kanske behöver du själv
få hjälp någon gång!"
Senast uppdaterad: 8 september 2016