Spira

Amanda Wisselgren fyller 20 år och flyttar till Filippinerna. Senaste året har hon jobbat i Umeå stadsförsamling. Bild: David Dahlberg

"Hur kan någon inte vara antirasist eller feminist?"

Hon åkte på konfaläger som stolt ateist. Fem år senare kallar Amanda Wisselgren kyrkan för ”sitt andra hem”.

Kategorier: Mötet 

- Jag vet! Det låter hemskt klyschigt - typ "nu kan du lägga ifrån dig ditt manus". Men min församling har faktiskt vuxit fram till ett andra hem.

Amanda Wisselgren sitter i ungdomsenhetens stora soffa i Umeå stads församlingsgård. Vi pratar om hur hon hamnade i kyrkan, om erfarenheterna av att ha jobbat ett år som volontär i församlingen och om den kommande resan till Filippinerna. Då och då kollar hon mobilen eftersom en familj EU-migranter med kort varsel tvingats flytta från sin lägenhet.

- Till Nordmaling. Och de jobbar här i Umeå, säger hon upprört.

De senaste två åren har utsatta EU-migranter varit Amandas hjärtefråga. Hon minns fortfarande sitt första möte med tiggaren som satt och frös utanför Lagerhaus.

- Jag gav henne mina vantar. Dagen därpå hade hon inga vantar på sig och jag förstod att "så klart att hon inte har vantar, då får hon ju inga pengar".

Så följde en tid av diskussioner med en "klok omgivning". Vännerna gick igenom alla de vanliga stadierna kring den nya situationen med människor på huk utanför mataffärer och på torget, från "Vad drygt att tiggarna är så påstridiga" och "Rumänien borde göra något" till "Vi måste prata med dem och sätta oss in i deras situation".

Amanda engagerade sig i föreningen Hjälp Västerbottens tiggare. Tillsammans med ett gäng ungdomar ordnade hon en swish-
insamling under musikfestivalen Umeå Open. Hon lärde känna flera av EU-migranterna och besökte husvagnslägret i Baggböle regelbundet.

- Sen dök tanken på barnen upp. Där har vi ju en möjlighet att sätta stopp för generationer av utanförskap!

 

Lattjo ger svenskt sammanhang

När Amanda efter studenten fick möjligheten att driva ett valfritt projekt under sitt "ungdomsår" i Umeå stadsförsamling startade hon Lattjo. Lattjo, som betyder glad och bra på rumänsk romani, är en verksamhet för barn till rumänska EU-migranter. Varje lördag förra läsåret var källaren i församlingsgården i stan öppen för lunch, lek och aktiviteter som besök på Bildmuseet eller biblioteket. Spira hälsar på en lördag i slutet av vårterminen.

- Alla behöver ett sammanhang. De här barnen har inte ett lika tydligt sammanhang som andra svenska barn, säger Amanda medan hon steker falukorv.

När Viktor, Denisa och de andra barnen kommer hejar hon på alla med namn. Efter mat och samling leker och pratar dagens fyra volontärer med barnen. Totalt är ett 15-tal frivilliga mellan 16 och 70 år engagerade. Med Lattjo ville Amanda Wisselgren ge barnen en meningsfull sysselsättning och samtidigt ge umebor en möjlighet att sätta sig in i EU-migranternas situation

- Jag har lärt mig fantastiskt mycket av de ideella ledarna. Och barnen är också fantastiska, jag lär mig jättemycket!

 

"Hej, vill du ha en möjlighet att växa upp?"

Vad som händer med Lattjo i höst är inte klart, men nästa person som gör Ungdomsåret kommer att driva ett annat projekt. Amanda var den första som gjorde Ungdomsåret i Umeå stadsförsamling. Det är ett slags volontärår med ett litet arvode - och med en lägenhet.  Amanda beskriver erbjudandet som: "Hej, här har du en möjlighet att växa upp, vill du ha den?"

- Första dagen tog jag mitt pick och pack och gick till jobbet. Sen gick jag till den tommaste lägenhet jag sett. Jag, min pappa och lillebror beställde pizza, mamma var med via Skype, minns Amanda.

Under året blev lägenheten så småningom Amandas "lilla håla", även om hon inte var riktigt beredd på omställningen att gå från skola till jobb.

- Man är död på kvällen och orkar inte hänga med sina kompisar som tidigare. Det är en stor förändring att inte dela vardagen med dem längre.

En anledning till att hon tackade ja till erbjudandet är att kyrkan, och särskilt ungdomsenheten, har blivit en plats där hon fått utrymme för sina idéer och kunnat spinna vidare på andras. Den röda tråden i hennes engagemang är allas lika värde.

- Hur kan någon inte vara feminist eller antirasist? Det känns väl helt självklart!

 

Lillebror sålde sitt hår

Kanske är en förklaring till hennes engagemang de många flyttarna som barn. Under låg- och mellanstadiet gick hon i fem olika skolor.

- Jag var tvungen att vara social, men det är klart att jag blev utanför ibland, minns Amanda. När jag vet hur det känns att vara ny i ett sammanhang så vill jag stå upp för andra som är i samma situation nu.

Amandas stora förebild är hennes lillebror som bara var tio år när han sålde sitt midjelånga hår till en perukmakare och sedan skänkte pengarna till Barncancerfonden.

- Det är det mest inspirerande jag någonsin kommer att vara med om! Jag vill verkligen vara en bra förebild för honom, precis som han är för mig!

 

Plojiga ledare gjorde intryck

Att kyrkan skulle bli arenan för hennes engagemang var inte självklart. När hon 15 år gammal åkte på konfirmationsläger var det som "stolt ateist".

- Jag har alltid varit en sucker för kompistrycket, säger Amanda med ett skratt som förklaring till varför hon ändå åkte med kompisarna till Norrbyskär.

De uppmuntrande och plojiga ledarna gjorde ett outplånligt intryck på Amanda.

- Jag mötte människor som var den person jag ville vara! Jag insåg att jag också kan vara utåt och säga vad jag tycker! berättar Amanda, som tidigare lätt hamnat i clownfacket, men tyckte att hon togs seriöst på lägret.

Efter lägret gick hon kyrkans ledarutbildning och började så småningom kalla sig kristen. Nu har hon arbetat som ledare på konfirmationsläger under fyra somrar.

- Det är ett ärofyllt uppdrag. Jag minns första gången när föräldrarna sa hej då till sina barn och jag tänkte "Oj, jag ska ta hand om deras barn, och jag är ett barn!"

I höst åker Amanda Wisselgren med "Ung i världsvida kyrkan" till Filippinerna. I tre månader ska hon bo och arbeta i lokala kyrkor med fyra personer från andra delar av Sverige.

- Jag är supertaggad på att träffa andra kristna från Sverige. Jag gillar ju det kristna sammanhanget jag finns i, men har inte jättestor tro på resten, säger hon och skrattar.

Resan blir den första långresan utan Amandas familj.

- Jag hoppas att jag inte ska längta hem allt för mycket. Jag har alltid älskat att lära känna nya kulturer, säger Amanda, som är lite orolig för att gå vilse, men inte för mat eller boende. Jag är inte så petig med sånt, men jag tycker det verkar lite läskigt att inte veta vad man kan säga. Deras nya president "Trump of Asia" ger lite nya förutsättningar.

Efter höstmånaderna på andra sidan jorden ska Amanda berätta om sina erfarenheter. Sedan vill hon flytta till England för att jobba på den brittiska accenten och läsa vid Uppsala universitet. Bland annat.

- Jag har så många saker jag vill hinna med medan jag är ung, säger Amanda. Jag har ju bara fem år på mig att vara en "framåt, ung person".

 

 

 

Amanda Wisselgren startade barnverksamheten Lattjo för EU-migranternas barn i Umeå. I samarbete med Kulturverket arrangerades bland annat fotoutflykter.

Senast uppdaterad: 8 september 2016

Dela

I gruppen Lattjo mötte volontärer i alla åldrar barn till EU-migranter i Umeå.

Bild: Ulrika Ljungblahd

Tillsammans med Kulturverket gjorde barnen i Lattjo utflykter och fotouppdrag.

Senast jag...

… gjorde bort mig

Glömde plånboken på bussen i går, det kändes lite surt.

... bad

Ibland ber jag lite spontant men de gångerna kommer jag inte ihåg. Här om veckan bad jag då min lillebror höll i en bön under sitt konfirmationsläger under en besöksdag. Det var häftigt!

... drog täcket över huvudet

När det blev klart att alla barn som befinner sig i Umeå kommun inte har en självklar rätt till skolgång. Det är få saker som gör mig så upprörd. Jag blev så oerhört besviken.

3 milstolpar

Flytten till Vallentuna.

Vi bodde där tre år. Jag kommer inte ihåg jättemycket, men jag kommer ihåg mina kompisar. Om vi inte flyttat dit hade jag inte blivit lika social. Om vi inte flyttat hem till Umeå igen hade jag nog varit en helt annan person i dag, troligen dryg och lite "bratig".

 

Tiden efter mitt konfirmationsläger.

Jag bestämde mig för att inte konfirmeras, men valde ändå att gå på ledarutbildningen LUB efteråt. Jag fick ställa alla klassiska, lite dryga, frågor och till slut föll polletten ner. På nästa konfirmandupptakt döptes och konfirmerades jag och en kompis. Sedan dess har jag varit ledare på fyra konfaläger.

 

Kristin Amparo under Umeå Open.

Hon berättade om vara svensk och ändå inte se svensk ut. Jag relaterade jättemycket. Min pappa är adopterad så jag råkar se asiatisk ut. Jag förstår nyfikenheten, men blir lite less när alla som tredje fråga undrar var jag kommer ifrån. Samtidigt tror jag att det gör det lättare för mig att försöka sätta mig in vad andra kan tycka är jobbigt.

Spiras nyhetsbrev

Fyll i din e-postadress och klicka på Prenumerera, så får du vårt nyhetsbrev direkt i din mailbox!