Text Gästskribent --- | 17 oktober 2016

Kategorier: Krönika 

"Äpple och apelsin" tänkte jag och kom att tänka på filmen "Mitt stora feta grekiska bröllop". Den handlar om Toula Portokalos som förälskar sig i amerikanen Ian Miller. Till hennes pappas förtvivlan är Ian en icke-grek, en xeno, alltså en främling. Vegetarian dessutom!

Efter många vändor blir det till slut bröllop och på festen håller Toulas pappa tal: "Välkommen familjen Portokalos och välkommen familjen Miller! Som ni vet kommer Miller från det grekiska ordet miloh, som betyder äpple! Och vårt namn kommer från det grekiska ordet portokali, som betyder apelsin. Så här i kväll har vi äpplen och apelsiner. Vi är alla olika men i slutändan är vi alla frukter. In the end we are all fruits."

Ja, i slutändan är vi kanske alla frukter, tänkte jag medan jag skalade frukt till min sexåring. Det är ingen större skillnad på oss. Vi ser alla lite olika ut, vi har olika hårda skal. Vissa har taggarna utåt och andra är mjuka som persikor. Men inuti, under allt det där, är vi ändå alla frukter, vi är alla människor.

Jag tänker att Gud ville ha det så, en fruktsallad om man så vill, en salig blandning av allt. Vi är olika och vi är unika. Vi är faktiskt inte skapade för att passa in i en EU-standard för bananer och gurkor.

Jag har Jesus som förebild, min "stjärna och kärna" som Luther uttrycker sig. Jesus befriade från tanken att vi är olika och därför har olika värde. För olika är vi ja, men med lika stort värde!

Om vi bara anstränger oss lite så kan vi faktiskt inse detta, vi är inte xenos, inte främlingar för varandra. Vi är olika men ändå ett.

"In the end we are all fruits."

Helena Aldereon, diakoniassistent Umeå stads församling

Senast uppdaterad: 28 oktober 2016