Härom morgonen gjorde jag i ordning frukt till Tim att ta med sig till skolan. Äppelbitar längst ner i burken och apelsin ovanpå så att äppelbitarna inte blir bruna.
Text Gästskribent --- | 17 oktober 2016
Kategorier: Krönika
"Äpple och apelsin" tänkte jag och kom att tänka på filmen "Mitt
stora feta grekiska bröllop". Den handlar om Toula Portokalos som
förälskar sig i amerikanen Ian Miller. Till hennes pappas
förtvivlan är Ian en icke-grek, en xeno, alltså en främling.
Vegetarian dessutom!
Efter många vändor blir det till slut bröllop och på festen
håller Toulas pappa tal: "Välkommen familjen Portokalos och
välkommen familjen Miller! Som ni vet kommer Miller från det
grekiska ordet miloh, som betyder äpple! Och vårt namn kommer från
det grekiska ordet portokali, som betyder apelsin. Så här i kväll
har vi äpplen och apelsiner. Vi är alla olika men i slutändan är vi
alla frukter. In the end we are all fruits."
Ja, i slutändan är vi kanske alla frukter, tänkte jag medan jag
skalade frukt till min sexåring. Det är ingen större skillnad på
oss. Vi ser alla lite olika ut, vi har olika hårda skal. Vissa har
taggarna utåt och andra är mjuka som persikor. Men inuti, under
allt det där, är vi ändå alla frukter, vi är alla människor.
Jag tänker att Gud ville ha det så, en fruktsallad om man så
vill, en salig blandning av allt. Vi är olika och vi är unika. Vi
är faktiskt inte skapade för att passa in i en EU-standard för
bananer och gurkor.
Jag har Jesus som förebild, min "stjärna och kärna" som Luther
uttrycker sig. Jesus befriade från tanken att vi är olika och
därför har olika värde. För olika är vi ja, men med lika stort
värde!
Om vi bara anstränger oss lite så kan vi faktiskt inse detta, vi
är inte xenos, inte främlingar för varandra. Vi är olika men ändå
ett.
"In the end we are all fruits."
Helena Aldereon, diakoniassistent Umeå stads
församling
Senast uppdaterad: 28 oktober 2016

Helena Aldereon, diakoniassistent Umeå stads församling.
Bild: Lina Eriksson

Publicerad i Spira
Nr 5 2016
På webben
17/10 2016